Supportjobb …

Hemma igen efter fem dagar söderut. Ruskvädret vi mötte på Bornholm har hängt med och denna tisdag har det varit vidrigt, minst sagt, i Vänersborg. Alltså enbart inomhussysselsättning och detta i form av att hjälpa broder Bengt med uppdateringar etc av dator, iPad, iPhone och diverse abonnemang. Den digitala världen kräver en hel del "underhåll" och särskilt när applikationerna blir fler och fler. Dessutom gäller det att skydda sig och minska risken för intrång och att man utsätts för att bli "hackad".

Mycket nederbörd …

Idag gällde det att ta på sig ruskvädersrocken. När vi vandrade över ängarna från parkeringsområdet till tävlingscentrat började det blåsa och duggregna. Efterhand blev både vindarna starkare och regndropparna större och fler. Sedan busade det på men ändå överkomligt då graderna var 8-9 sådär. 

När väl startsignalen pipit tänker man inte så mycket på blötan. Däremot både märktes och kändes ruskvädret ute på de öppna områdena i form  av militära övningsfält och strandkanter.

Väl i mål gällde det att snabbt byta om och då undvika att bli för blöt. Vi drog till hotellet efter dansk fika och eftersnack. Konstateranden gjordes i form av ... detta gör vi frivilligt … dessutom betalar vi för det!  

Spaanläggningen var bara så eftertraktad och vi utnyttjade verkligen alla faciliteter. Plötsligt upptäckte vi att regnet minskade, vinden avtog, solen visade sig och himlen blev blå. Ingen tvekan om att tillbringa en rejäl stund i utomhusbubblet.

I år har vi valt att stanna kvar en extra natt på Bornholm. Då slipper vi jaga för att hinna med färjan till Ystad och sedan köra 5-6 timmar innan vi är hemma. Känns som ett bra beslut denna söndagseftermiddag!

Skogslöp på ön …

Sovmorgon denna morgon då vi startade först vid lunchtid. Vi drog till Paradisbakkerne på den östra delen av Bornholm. Terrängbeskrivningen handlade inte så mycket om ett paradisiskt område:

Jo, det var ungefär som det beskrevs men ändå tyckte vi att det var helt OK med kul och omväxlande banor. Vi drog mot Rönne ganska snart efter målgång ... Spa-anläggningen väntade med sitt värmande och bubblande vatten. Även idag blev vi rejält rena efter några timmar.

Kvällen avslutades på tapasrestaurangen "Razapaz". Ett mysigt litet ställe med sanslöst goda smårätter, allt nedsköljt med druvans safter och det lokala ölet. Det blev några mycket trevliga timmar tillsammans med UOK-paret Bert-Ove och Helene. Imorgon väntar den tredje och sista tävlingen på öns sydkust med klitterlandskap.

Löp, bad och mat …

Vi vaknade upp tidigt på hotel Anno 1793 Sekelgården i Ystad efter en god natts sömn i Flickorna von Linnés sängkammare. Färjan väntade för transport till Bornholm och det blev en lugn överfärd utan vågor och i ett grådisigt och småkyligt väder. Direkt efter ankomsten incheckning på Spahotellet och laddningen inför eftermiddagens sprintlopp påbörjades.

Vi lånade hotellets cyklar för en kortare tur till tävlingscentrat i Rönnes södra utkant. Många bekanta fanns på plats.

Vi mötte mycket annorlunda och speciella sprintbanor i områden av olika karaktär. Inledningsvis skogsbetonat och lite bushig terräng sedan kors och tvärs i villakvarter. Flertalet kontroller var placerade inne i trädgårdar bland uteplatser och blomrabatter. Har aldrig tidigare varit med om något liknande. Dessutom var kontrollerna markerade med små kontrollskärmar. En del av dessa var rejält kamouflerade och instuckna i buskar och liknande. Det var svårt och det krävdes total koncentration och superfokus hela tiden. Men ... mycket bra och utmanande banor och arrangemang.

Efter loppet cykling tillbaka till hotellet där vi återhämtade oss några timmar i Spaområdet - det var dejlig! Lika dejlig var kvällens måltid.  I Danmark äter man verkligen gott! Dag 1 och första tävlingen är avverkad!

Kulturstopp …

På väg till helgens tre orienteringar på Bornholm fylldes kulturkontot på. Detta med ett längre stopp i Lund. En plats som man oftast bara drar förbi men idag drog vi inte förbi. Vi ville insupa lite studentatmosfär men också grundligt utforska den pampiga domkyrkan. Förutom rundvandring avnjöt vi också generalrepet av konserten "Förklädd Gud".

I kyrkan finns bland annat det astronomiska uret. Överst på uret finns två riddare, som markerar timslagen. Den övre urtavlan är det astronomiska uret. Den fungerar som en vanlig klocka, med solvisaren som timvisare. Dock har urtavlan 24 timmar, dvs den tid det tar för solen att skenbart företa ett varv runt jorden. Här visas också kvartstimmar, månens position på himlen över Lund och dess olika faser; solens position och därför också när denna går upp respektive ner och var någonstans längs med Lunds horisont detta sker. Den tredje visaren är ekliptikavisaren, som visar var på ekliptikan (solbanan i Djurkretsen) solen respektive månen just nu befinner sig, dvs inte bara i vilket tecken utan också var någonstans i tecknet, med en sådan noggrannhet att det med litet övning är möjligt att även ungefärligt avläsa dagens datum.

Den undre urtavlan är en kalender. Den visar när fastan inleds, och när påsk och pingst infaller. Med hjälp av tabellen kan man räkna ut den speciella veckodagen för ett vilket som helst datum mellan 1923 och 2123. Mitt i kalendern står Sankt Laurentius domkyrkans andra skyddshelgon och vid sidorna finns de fyra evangelisternas symboler. Nuvarande urtavla räcker alltså till år 2123, sedan måste den uppdateras.

Det kanske mest lustbetonade och underliga ikatedralen är jätten Finn och myten berättar:

”För länge sen fanns det ingen kyrka i Lund och församlingen, folket, som stod ute och sjöng och prisade Herren. En jätte kom förbi och frågade varför de förde sånt oväsen. Munken som ledde gudstjänsten, Sankt Lars, berättade varför församlingen stod utomhus - de hade ingen kyrka.

Jätten erbjöd sig så att bygga en kyrka åt dem. I utbyte ville han dock ha båda Sankt Lars ögon, men även månen och solen. Om däremot Sankt Lars kunde gissa jättens namn innan jätten var klar med kyrkan så behövde han inte betala någonting.

Tiden gick och jätten byggde kyrkan varje natt eftersom jättar inte tål solljus. När kyrkan nästan var färdig hade Sankt Lars fortfarande inte kommit på vad jätten kunde heta och han blev mycket sorgsen. Han tog en promenad för att se allt det vackra en sista gång innan han skulle lämna ifrån sig sina ögon. Då fick han höra en kvinna som sjöng en vaggsång :

"Sov liten Sölve, sov sonen min, din fader Finn, sitter och murar därovan. Sov liten Gerda, skön dotter min, din fader Finn, till kvällen kommer med gåvan." 

Sankt Lars blev så glad att han sprang till kyrkan och ropade med hög röst: “Finn, finn, sätt den sista stenen in”. Jätten blev rosenrasande och kastade iväg den sista stenen. Han rusade in i kyrkan och ner i kryptan för att riva hela kyrkan genom att ta bort pelarna. Men just då kom solens första strålar upp och när solen träffade jätten så förvandlades han till sten. Och där står jätten Finn än idag.”

Efter alla intryck bar det åt sydost, till Ystad. Där checkade vi in på ett klassiskt gammal hotell och det kändes som att befinna sig mitt i Henning Mankells böcker om Kurt Wallander. Imorgon blir det tidig båtfärd till Bornholm.

Söderut …

Så här i slutet av orienteringssäsongen och i anslutning till skolornas höstlov passar en del på att förlänga säsongen med tävlingar runt omkring i Europa. Vi har vid några tillfällen åkt söderut tillsammans med barn och barnbarn.

Förra året deltog vi i TOUR DE EUROPA 2022 som inleddes i Paris och avslutades i London via Normandie och kanalöarna Jersey och Guernsey. En kul tripp med buss och båt. 

Årets upplaga av "touren" genomförs just nu i Spanien och Frankrike men ... upplägget och resrutten lockade oss inte.

Det lockade inte heller med Antalya Orienteering Festival 2023 i Turkiet. Vi har varit där tidigare men den politiska situationen som nu råder har satt stopp.

För 56:e gången anordnas Höst Öst-resan. Vi har aldrig deltagit då programmet handlar om många orienteringar och många, många timmar i buss kors och tvärs i Europa... för många!

Återstår då denna senhöst att återigen dra till Bornholm. Vi har varit där ett antal vid tillfällen de senaste decennierna. Senast var det 2016 tillsammans med de två äldsta barnbarnen. 

I år drar vi själva dit och tre tävlingar står på programmet: sprint på fredag i de södra delarna av Rönne samt två skogsetapper. Närmare 1000 deltagare är anmälda och huvudsakligen i åldersklasserna över 40.

Vid tidigare tillfällen har vi hyrt in oss i något sommarhus som stått tomt denna tid på året. Dock har det då och då varit lagom trivsamt att boa in sig i ett nedkylt hus särskilt som det emellanåt varit ruskväder. Därför ... blir det boende på spahotell kommande dagar.

Nå, hur blev det …

Hittade ett maskinskrivet manus instoppat i en A4-pärm som klarat sig undan sopcontainern. Det var ett underlag för ett anförande vid en stor konferens arrangerat av Orienteringsförbundet. Detta för omkring tre decennier sedan och det kan vara intressant att idag, 2023, göra samma reflektion.

Orientering idag och imorgon

Viveca Sundvall skrev en gång "Håkan, han är orienterare. Han sticker ut klockan sju varje söndag morgon. Så rusar han omkring i skogen med kompass, river sönder brallorna och får barr i håret och är JÄTTELYCKLIG!”

Ja vad möter Håkan och hans generation i framtiden. Kommer han fortfarande att vara JÄTTELYCKLIG när han orienterar? Svårt att säga men vi kan i alla fall konstatera att hans världsbild och uppfattning om nuet är helt annorlunda i jämförelse med hur exempelvis jag själv tolkade omvärlden. 

För mig låg till exempel världens ände i mörkaste Afrika med Dr. Livingstone osv. Afrika för honom ligger några timmar från Arlanda och där kan man bada på vinterlovet! 

Den tekniska utvecklingen har också skapat nya bilder. I hans ålder var det för mig helt fantastiskt att kunna skriva mitt namn på min pappas gamla skrivmaskin av märket Remington i fina och jämna bokstäver. För att nu inte tala om när jag så småningom kom på att det också fanns en knapp som gjorde att man kunde skriva med STORA bokstäver. Vilken upplevelse! 

För Håkan är det idag en självklarhet och inte särskilt upphetsande att kunna sitta vid hemdatorn och kommunicera med olika databaser eller konstruera spel med Heeman och gänget. 

Var lyhörd! 

De nya världsbilderna, framtidens sätt att leva och morgondagens sätt att vara kommer också att påverka orienteringssportens framtid. Det kan gälla tävlingsformer, vilka dagar man springer orienteringstävlingar, hur budkavlelagen är sammansatta eller hur klubbar arbetar och verkar. Håkan och hans generation kommer att ställa nya, och för oss kanske annorlunda krav på hur orienteringsidrotten ska vara. Dock tror jag att grundidén med orientering är tidlös - den kommer inte att ändras. Det kommer alltid att handla om att med hjälp av kartan söka sig till ett antal kontrollpunkter. 

Vi som idag jobbar som ledare på klubb-, distrikts- eller riksnivå måste vara lyhörda. Istället för att vara avsändarorienterade måste vi i större utsträckning bli användarorienterade. Våra orienteringsaktiviteter måste i större utsträckning anpassas och utformas för Håkan och hans generation. 

Viktigt med kontraster 

Kommer människor överhuvudtaget vilja utöva orientering i framtiden? Jag tror det och kanske i ännu större utsträckning än idag. Vår tillvaro handlar egentligen om en berg- och dalbana med positiva och negativa upplevelser varvade med varandra. Vi måste uppleva kontraster. Vi kan inte vara glada om vi inte upplevt besvikelsen. Vi kan inte känna oss behagligt mätta om vi inte också hört magen kurra. En landslagsledare kan inte känna en sån enorm glädje när det blir VM-guld om han inte också har upplevt besvikelsen vid exempelvis en landskampsförlust några månader tidigare. Det är just upplevelsen mellan olika kontraster som gör tillvaron stimulerande och utmanade. 

Morgondagens samhälle kommer enligt framtidsforskarna bland annat innebära en koncentration av oss människor till städer, till asfalt, till betong och ett minimum av grönytor. Ska vi orka med att leva i den miljön måste vi också uppleva kontrasten: den orörda naturen, sjöarnas vattenblänk och skogens tystnad. 

Morgondagens samhälle kommer i ännu större utsträckning minimera tillfällena till fysisk aktivitet och rörelse. Olika arbetsmoment övertas av robotar, maskiner och andra hjälpmedel. Det finns otaliga transportmedel tillgängliga precis utanför hissdörren. Ska vi och våra kroppar kunna känna harmoni och tillfredsställelse måste vi också här uppleva kontrasten: rörelse, motion och fysisk aktivitet. 

Morgondagens samhälle kommer att datoriseras och automatiseras. Tankemöda och eget beslutsfattande kommer att bli mindre. Ska vi orka att leva med detta måste vi också uppleva kontrasten: möjligheten att fatta egna beslut, tänka och fundera. 

Morgondagens sport 

Orientering bjuder på de viktiga kontrasterna som behövs i morgondagens samhälle: naturkontakt, fysisk aktivitet och tankemöda. Därför kommer orientering att bli eftertraktat.

Hand i hand 

Människors motiv för att delta i orienteringstävlingar spänner över ett brett register. Några tycker det är ett skönt sätt att hålla igång kropp och hjärna. Andra vill uppleva den pirrande känslan som uppstår när man tävlar mot sig själv, mot klockan eller mot konkurrenter. Åter andra vill känna utmaningen att klara av problem, att spika kontroller! En ytterligare grupp har talang, ambition och vilja att underkasta sig hård och systematisk träning under flera år för att bli bäst. Få tillhöra eliten! 

En styrka inom orienteringsidrotten är att vi har en grundsyn som bygger på att varje människa ska få möjlighet att förverkliga sig själv efter sina ambitioner och förutsättningar. "Elit" och "bredd" utgör alltså inga motpoler utan går hand i hand och är en förutsättning för varandra. 

Klubben i centrum 

En förutsättning för orienteringen i framtiden, är precis som idag, starka klubbar. Det är på den grunden skogsporten vilar. Klubben är lika viktig för motionären som för elitlöparen. Därför är det viktigt att alla klubbar i landet är vitala, lyhörda och framsynta. Då kommer Håkan och generationerna efter honom också att vara JÄTTELYCKLIGA!

Heldag i Göteborg …

Stormen "Babet" hade stagnerat när söndagsmorgonen randades. Alltså hyggliga förutsättningar inför långdistanstävlingen i Delsjöterrängen. Ett område där åtskilliga arrangemang genomförts genom åren. Bra bana men råkade ut för missödet att "mosa" kompassen när det bar utför i en brant och stenig sluttning. Det händer inte ofta att kompassen slås sönder men igår var det dags. Nu har jag alltid med mig en liten reservkompass i byxlinningen på ryggen så det var bara att plocka fram denna. Att ha en reservdosa sitter i sedan åren som förbundskapten/landslagsledare. Som en extra särkerhetsåtgärd anmodades alla att ha en sådan ... så av gammal vana har jag fastnat i åtgärden. Det lönade sig igår.

Ett minne dyker upp. När Marita Skogum förberedde sig inför start på VM i USA 1993  halkade hon och slog sönder kompassen på ett stenblock bara någon minut innan start. Panik naturligtvis och sannolikt var hennes känsla ... nu är det kört! Men, men vi som ledare hade alltid rutinen att ha med kompasser av olika fabrikat i benfickorna ... utifall att. I högra fickan hade jag en "Silva-planka" som snabbt halades upp och lyckan/glädjen/tillfredsställelsen som skymtades i Maritas ögon kan jag fortfarande minnas. En dryg timma senare sprang hon snabbt i skogen vid West Point norr om New York, passerade mållinjen och tog VM-guldet med över två minuter tillgodo till tvåan. 

Lycka för henne, lycka för landslaget och tillfredsställelse som ledare att alltid ha en reservkompass.

Efter gårdagens lopp drog Gunilla hemåt medan jag stannade kvar i Götet tillsammans med yngsta sonen samt barnbarn #2 och #3. Vi drog till Hisingen och Bravida arena. Där väntade allsvensk fotbollsmatch mellan BK Häcken och IFK Norrköping. En kul tillställning även om Häcken var klart bättre. Innan matchen hölls en tyst stund till minne för de två svenskar som dödades i terroristattacken för några dagar sedan - en värdig tyst minut.

Höststorm …

Stormen benämnd Babets drog in från väst med regn, blåst/storm och någon plusgrad. Kanske inte så konstigt att omkring 25% av de anmälda deltagarna till dagens tävling i Rannebergen inte kom till start. Det var ett typiskt göteborgsarrangemang under senhösten; lång-långt från parkering till målarenan, trång-trångt på arenan, ingen dusch och karta i vattenfast material men ingen plastficka. Men ... bra karta och bra banor även om sankmarkerna var sjukt vattensjuka.

Gunilla valde att tillsammans med minsta barnbarnet skippa tävlingen medan jag och barnbarn #2 drog iväg. Det blev en sådan tävling med så kort vistelse som möjligt vid arenan. Efter målgång snabbt ombyte och sedan tillbaka till parkeringen för färd norrut.

Förhoppningsvis drar Babet vidare så att morgondagens långdistans i Delsjöterrängen genomförs/överlevs i bättre väderförhållanden.

Ha inte bråttom …

Brådska är sällan förknippat med förnuft ... sa någon på en podd jag lyssnade på lite halvförstrött. Rösten fortsatte ... detta gäller speciellt när det handlar om känslomässiga frågor/problem, då ska man ta tid på sig och inte ha bråttom med att fatta beslut.

Fick tips om nedanstående "fyrstegsraket" som man bör följa.

Höstfinal …

I strålande vackert höstväder och 5-6 plusgrader mötte ett 70-tal deltagare upp vid Hjortgården i Alingsås. Det var årets sista veterantävling för klubbarna i 3-stadsområdet. Efter loppet serverades en ärtsoppsbuffé av högsta klass.

På plats fanns också Karl-Erik Fransson som initierade Veteran-3-stad för 22 år sedan. Han har passerat 90-årsgränsen och följer nu alla uppgörelser via resultatlistorna.

Bloggen ”Veteran-3-stad” kan följas här: 

Vet-3-stad

Tragik …

Chockerande, rysligt och fruktansvärt är eftermälet från gårdagens EM-kvalmatch i Bryssel. Ett terrorattentat där två svenska supporters brutalt sköts ned ... så tragiskt och sorgligt ... man finner inte ord! På samma sätt som man inte finner ord om det som pågår i Isarael och på Gazaremsan.

Ödesmatch …

Idag blev det mycket sitta på cykelsadel. Det oerhört härliga höstvädret med sol, blå himmel och vindstilla inbjöd till cykeltur ... det blev 25 kilometer kombinerat med att en del ärenden utfördes. 

När så eftermiddagen övergick i kvällsmörker väntade ett spinningpass på gymmet. Ett hårt sådant ... svetten lackade!

Det märks nu att fler och fler söker sig inomhus för sin träning och motion. Nu går det inte längre att bara droppa in på ett pass utan det krävs föranmälan. Noterar också att det i jämförelse med tidigare år är fler och fler tjejer/kvinnor som deltar. 

Dagens cykling blev uppvärmning inför kvällens TV-koll. Herrarnas fotbollslandslag ska försöka ta chansen att kvala in till EM. Chansen/möjligheten/utsikten/eventualiteten att det ska greja sig är utomordentligt liten ... men en mikroskopisk möjlighet finns om vindarna är gynnsamma. Det är i alla fall en ödeskväll för förbundskaptenen Janne Andersson. Imorgon kanske han måste söka sig ett nytt jobb.

Nej, nej … precis när dessa rader skrivs kommer dödsstöten.  Österrike besegrade Azerbajdzjan och blev därmed EM-klara … Sverige är borta och Janne A. arbetslös. 

Lerigt …

För ett år sedan var det ett fruktansvärt oväder med blixtar, dunder, brak och hagel på Fräknefejden som arrangeras av Ljungskile FK. Idag var det tvärtom: sol, blå himmel och bara så höstskönt. Tävlingen avgjordes i terrängen runt Skarsjövallen. Medeldistans stod på programmet och banorna vsr inte av det svårare slaget. Dock var terrängen bitvis riktigt blöt och lerig ... mycket lera! Fick bittert erfara detta då jag frontallandade i lervällingen på ett ställe och hela jag och kartan var fullkletad med den äckliga massan. De sista kontrollerna kunde jag inte se då leran trängt långt in i kartfodralet ... så kan det gå!

Flertalet vittnade om att detta var säsongsfinal men lika många andra förstod inte ... tävlingssäsongen slutar ju först i mitten på november!

Hua …

Många är människorna i Sverige som ställer upp och jobbar ideellt i olika sammanhang. Insatserna varierar naturligtvis. Vissa har mycket tid till förfogande medan andra, exempelvis barnföräldrar, har begränsade möjligheter.  Trots den stora mängden av frivilligarbete vittnar de flesta organisationer/föreningar/sammanslutningar om bristen på ledare/volontärer och inte minst hur svårt det är med nyrekrytering. Många företrädare hävdar också att det blir allt svårare och svårare att dels skaffa men också behålla nya frivilliga.

Av en händelse har jag fått inblick och insyn i en ideell organisation. En inblick som fick mig att lyfta på ögonbrynen och kanske blev det också ett haksläpp.

Det som orsakade min förvåning var önskemålen/kraven/villkoren som ställdes på presumtiva volontärer. Det handlade om ett regelrätt avtal/kontrakt med följande premisser:

- Tre dagars introduktionsutbildning

- Arbetsinsats/tjänstgöring tre gånger varje månad under minst ett år. I detta låg också ett krav att ett pass måste vara förlagt till jul, nyår, påsk eller midsommar. Varje pass handlar om tre timmars insats exklusive förberedelser och efterarbete samt resa till och från förrättningsplatsen.

- Sex utvärderingstillfällen årligen.

- Ett utvecklingssamtal årligen med gruppledare.

Grovt räknat förbinder man sig att ställa upp 45 tillfällen/dagar per år. Det utgår ingen kostnadsersättning för exempelvis resor eller andra utgifter som krävs för att kunna fullfölja uppdraget.

Det man får tillbaka som volontär beskrivs med begrepp som exempelvis: ... "personlig utveckling" ... "man hjälper/stöttar/utvecklar andra" ... "man finns med i ett sammanhang".

Det som fick mig att höja på ögonbrynen och tappa hakan var karaktären av "kravställande". Jag tror inte på den formen och det förhållningssättet. Jag tror att man måste ha en betydligt mera ödmjukt synsätt. Man kan inte "plikta" människor så länge det inte handlar om ekonomisk ersättning. Tillvägagångssättet alstrar definitivt inte viljekraft och lust. Mig lockar det inte även om verksamheten för organisationen i fråga är behjärtansvärd och betydelsefull.

Jag blev skrämd!

Dag med varierat innehåll …

Ett göteborgsbesök stod på programmet idag men på väg dit gjorde vi en "avstickare" till Falköping. Där handlade det om skaraborgarnas veteranorientering som gick av stapeln på Mössebergs sluttning. Kanonfint väder och närmare 160 deltagare mötte upp.

Detta fick fungera som uppvärmning inför några timmar i rikets andra stad med lite olika aktiviteter bland annat ett besök i Nordstan - det var ett tag sedan jag senast var där.

Sedan bar det fort norrut och hem igen. Detta för att hinna till kvällsaktiviteten i form av en föreläsning av Loui Sand - handbollstjejen som nu är kille. Två intressanta timmar med en kavalkad av händelser, trauman, förändring, förklaringar och åsikter.

Onsdagsspring …

Regnet stod som spön i backen med det hindrade inte att 96 startande sprang/joggade/gick i terrängen runt Slätthultsgården på dagens veteranlöp. Arrangerande Trollhättans SK fixade till fikaplats inomhus vilket uppskattades denna höstliga förmiddag även om graderna pendlade mellan 13 och 15.

Bilen hittar nästan själv till Slätthult i Trollhättans södra stadsdel. I den stigrika skogen runt motionsgården har åtskilliga orienteringsarrangemang genomförts genom åren. Jag har inte någon statistik på detta utan känslan är bara att friluftsområdet toppar antalet besök. Det har varit tävlingar, nattcuper, Vinterrace, träningsorienteringar och allt vad det heter. Terrängen är genomskuren av ett rikt stigsystem och däremellan bitvis kuperade och detaljrika områden. Trots bekantskapen är det ändå svårt att komma ihåg passager och stråk från tidigare lopp när man är på plats igen. 

Utsättning …

Efter tisdagsmorgonens sedvanliga simpass följt av en halvtimma i bubbelpoolen väntade några timmar i skogen. Det handlade om utsättning av ett 25-tal kontroller som ska användas av en skola kommande fredag. De ska dessutom utnyttjas av ytterligare en skola någon vecka senare. Cykeln fungerade som färdmedel då det huvudsakligen handlade om kontroller belägna vid gångstråk och på stigar.

Av praktiska skäl kom den hederliga gamla stiftklämman till användning igen ... noterade att piggarna var rostiga efter att under många år inte varit i bruk. Valde att ha "hängande" kontroller fastsatta med buntband runt trädstammar och grenverk. 

Nu är det bara att hoppas att ingen klåfingrig får för sig att riva ner eller flytta kontrollerna.

Så blev det …

"Det ska bli intressant, mycket intressant, att se vad det hela handlar om: är det en storm i ett vattenglas ... eller kommer Nilsson pudla ... eller tar han sin Mats ur skolan".

Så skrev jag i bloggen förra måndagen. I fredags tog han sin Mats ur skolan. Det handlade om Riksidrottsförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson. Det var ingen storm i ett vattenglas. Efterhand framkom fler och fler detaljer och belägg som undanröjde kryptiska förklaringar och vaga formuleringar. Uppenbarligen hade han gjort uttalanden och tagit beslut som krockade och var motstridiga vad gäller unga ryska fotbollslandslags möjligheter/rätt att delta i internationella mästerskap eller inte. Det är inte lätt att sitta på flera stolar!

Möjligheten att "pudla" försvann också. Återstod inget annat än att ställa sin plats till förfogande ... förmodligen tänkte han att det är bättre att avgå än bli avsatt.

Två reflektioner/funderingar är på sin plats:

- Det är inte lätt att sitta på en eller flera stolar. Förstår att det kittlar och känns lockande att att finnas med i olika och flera sammanhang och då få vara med och styra och ställa. Men ... det förväntas och förutsätts att styrelseledamöter och allt vad det heter delar en organisations gemensamma inriktning. Men det blir strul, krångligt och minst sagt utmanande om olika organisationers värdegrunder och förhållningssätt blir motstridiga. Vem ska man vara lojal med ... vems intressen ska vara överordnat. Riksidrottsförbundets och UEFA:s förhållningssätt vad gäller ryska lags deltagande frontalkrockade och det fick Karl-Erik känna på.

- Har inte maktens män och kvinnor ett bollplank eller en "speaking-partner" med vilken man kan samtala, reflektera och fundera med när man närmar sig "gråzoner" och tänkbara intressekonflikter. Alltså en förtrogen medarbetare/vän som inte är inställsam och en nickedocka ... en visselblåsare som vågar signalera när det är fara å färde.

Man undrar med ett utifrånperspektiv: var det ingen i valberedningen eller i Nilssons vänkrets som lyfte frågan om eventuella intressekonflikter när en ny RF-ordförande skulle rekryteras?