Snölöp …

Från ett mycket snövidrigt Vänersborg åkte vi i morse till ett mindre snövidrigt Göteborg. I Delsjöterrängen väntade veteranrace. Tyvärr, tyvärr hade ett knappt halvdecimeterhögt snötäcke behagat lägga sig under natten och då försvann allt vad barmark heter. IFK Göteborg bjöd på riktigt hårda och svåra banor. Underlaget var extra vanskligt då snötäcket  täckte isfläckar och andra otrevligheter. Men vädret var helt OK och då och då glimtade även solen till. 

Det blev inte så mycket eftersnack och gemensam fika då de flesta drog hemåt efter loppet. Det gjorde vi också för att hinna med att hämta skidor som preparerats på Team Sportia det senaste dygnet. Förhoppningsvis blir det i närtid lite skidåkning så att vi får valuta för pengarna. Har insett att det nu bara gäller att ”gilla snöläget”. De kalla graderna ska enligt prognoserna hålla i sig åtminstone kommande vecka.

Det blev inget …

Under sen eftermiddag kom meddelandet att Sverige inte får vinter-OS 2030. Några är besvikna, andra är glada och själv tycker jag det var bra att det inte blev något arrangemang i Sverige. Tror helt enkelt inte på idén/projektet. Är tveksam, mycket tveksam om det fördelaktiga med ett OS-arrangemang. Däremot mycket mera positiv till VM, EM och allt vad det heter inom olika enskilda idrotter. Det brukar vara hanterbart, överskådligt och kontrollerbart på ett helt annat sätt än OS-satsningar.

Genom åren har jag haft förmånen att resa runt i världen och även besökt tidigare OS-städer och platser. Har sett övergivna, outnyttjade och sönderfallande anläggningar, byggnader och backar. Ett trist och dystert eftermäle!

Överhuvudtaget har jag en jordnära och pragmatisk attityd till OS-arrangemang. Så länge det finns länder och platser som krigar om att få arrangemanget så behöver inte Sverige vara med och kämpa. Använd istället pengarna till att fostra och skapa idrottsmiljöer som utvecklar elitidrottare. 

Skitlopp …

En dag som denna när snön ligger djup, det är otrevligt kallt och förhållandena omöjliggör allt vad orientering heter kan det vara läge att presentera ett riktigt skitlopp från årets tävlingssäsong. 

Det handlade om veteran-SM och medeldistans i Tiveden nordost om Karlsborg. Det var en dag då det bara inte fungerade. Missade redan den första kontrollen, kom snett till den andra och kom sedan aldrig riktigt underfund med kartan. Hade svårt att tolka och förstå kartritarens tolkning av terrängformationerna. Det blev en tävling där det i resultatlistan står "utgått"! Trist, trist, trist och usch, usch, usch. Samma konstaterande och utlåtande kan användas som kommentar till de senaste två dygnens snöoväder.

Gymjubileum …

Nu är det precis ett år sedan vi bytte gym, från STC till F&S. Den förra var strikt kommersiell medan Friskis och Svettis inte har ekonomisk vinst som mål. Annars är redskapen och utrustningen i stort sett desamma.

Inte för en sekund har vi ångrat skiftet. Utbudet på F&S är stort och dagligen kan man hitta något som passar om man inte föredrar att lägga upp sina träningspass på egen hand. Den möjligheten fanns också på det tidigare gymmet men upplevelsen är att kvalitén och nivån inte är densamma. 

Aktivitetsstatistiken på gymmets app visar att det blivit ett 100-tal träningspass det gångna året, huvudsakligen på spinningcykeln. Försöker alltid komplettera med stretching och lite styrketräning efter trampandet. Det lär bli fler inomhuspass den närmaste tiden. Det blir så när snön omöjliggör skogslöp i Vänersborgsområdet. Dock är det ett begränsat snötäcke, halvannan mil utanför stan är det snöfritt.

Svart fredag …

Det kan väl knappast ha undgått någon att det var Black Friday igår. Den infaller ju alltid den fjärde fredagen i november. Vi har med råge anammat USA:s viktigaste rea- och shoppingdag som börjar dagen efter en annan urgammal amerikansk tradition, Thanksgiving.

Mejlboxen, tidningsannonserna och brevlådans reklamblad har översvämmats av erbjudanden och påbud. Det finns knappast någon affärskedja, närbutik eller verksamhet som inte hänger med i draget. 

Själv gjorde jag inga inköp under gårdagen. Det beror inte på någon avoghet mot att skaffa nya prylar utan mer av att trängsel och köer inte är någon höjdare samt att jag inte är övertygad om att det egentligen är så billigt och förmånligt. 

Istället blev det ett annat evenemang som var "nattöppet", "becksvart", "förmånligt" och "eftertraktat": 

Vi drog till vägs ände i Hjärtumsskogen. Bilen parkerades i närheten av sjön Lille Väktor och så återstod en 500 meter lång vandring in till OK Gipens klubbtorp Delsbo. Där var det klappat och klart för Lilla Edet-klubbens natt-KM i orientering.

Bergen runt Väktorsjöarna är både höga och vresiga, ett riktigt vildmarksområde utan åker- eller ängsmark. Med andra ord riktigt tufft och utmanande! Det var förutsättningarna inför stundande lopp i nattmörkret där kvicksilvret precis låg under nollgränsen. Det var stjärnklart, månen var nästan full och luften krispig ... magiskt på något sätt.

Arrangören och arrangemangets allt-i-allo Urban L. hade lagt som jag tycker bra nattbanor i den tuffa terrängen. En fin växling mellan stig- och vägstråk samt passager genom storskogens mo och moras med kontroller av karaktären svåra. Kuperingen var riklig vilket nedanstående höjddiagram från min GPS-rutt visar. 

Förra året avgjordes ett natt-KM med samma utgångspunkt. Jag skrev då i bloggen:  

Urban Larsson förtjänar verkligen ett stort tack för initiativet, alla förberedelser och genomförandet. I ärlighetens namn ska sägas att jag under mitt långa orienterarliv aldrig trodde att jag någonsin skulle springa nattorientering i dessa skogar men nu är det gjort! 

Känslan efter gårdagen är precis densamma som för ett år sedan. Nu har jag sprungit nattorientering två gånger i dessa skogar!

Olika former …

Igår kväll körde Främmestads IK ytterligare en etapp i serien av nattorienteringar under senhösten. Vi drog dit då förutsättningarna var fina; stjärnklart, 5-6 plusgrader och vindstilla. 

Bengt-Åke J. hade fixat till en perfekt nattbana med omväxlande stråk typ både lättlöpt på vägar och stigar men också rakt igenom storskogen. Dock var det inte så många på plats och de missade faktiskt ett kul nattlöp ... också lite tråkigt för arrangörerna som lagt ner mycket tid på banor och utsättning av kontroller.

Utbudet av nattorienteringar eller rättare sagt orientering-i-mörker är stort just nu. Det passar perfekt denna tid på året när det redan vid 16-17-tiden är becksvart. Om dessutom banläggarna undviker svårframkomliga partier och vattensjuka sankmarker samt utnyttjar terrängområden med stigsystem blir det fina träningspass.

Denna kväll orienterade också yngsta barnfamiljen, dock inte i något skogsområde. Deras klubb anordnade en inomhusorientering. Det kan tyckas vara en enkel tillställning men det blir klart utmanande med kontroller i skrymslen och vrår samt på olika våningsplan.

Orientering kan utövas i många olika former men en sak förvånar mig. Intresset för MTB(cykel)-orientering är så där. Det är inte många som fascineras av denna form trots att terrängcykling lockar många utövare.

Möteshjälp …

Får regelbundet höra "vittnesmål" om hur möten och sammanträden i olika sammanhang kapsejsat eller spårat ur. Nu är detta inget nytt, så har det nästan alltid varit. När jag var yrkesverksam utvecklades ett hjälpmedel, en hjälpreda för att styra upp möten och sammankomster. Kom i dagarna att tänka på "Åsiktsboxen"  som lanserades för drygt 25 år sedan.

Det kitt som håller samman en arbetsgrupp, ett team eller en styrelse är samtal, diskussioner och dialog. Man kommunicerar dels informellt när man träffas och pratar i största allmänhet, dels formellt vid möten strukturerade kring en föredragningslista. I mötet eller sammanträdet handlar det bland annat om att:

- ta ställning

- lämna förslag

- prioritera

- värdera

- redovisa idéer

- bedöma

- samla in åsikter

- ge synpunkter

- fatta beslut

En poäng med att flera människor finns med i en styrelse eller kommitté är att få saker och ting belysta på olika sätt utifrån varierande kunskaper, erfarenheter, insikter och upplevelser. En framgångsrik verksamhet bygger på delaktighet och att man verkligen utnyttjar varandras kompetenser.

Dock är det ingen större hemlighet att de flesta sammanträden följer vissa speciella mönster. Olika personer talar olika mycket. Olika personer och deras inlägg tillmäts växlande vikt och betydelse. Är det fler än sex-sju deltagare tenderar några att dominera och prägla samtalet, många gånger med sina hjärtefrågor och kategoriska ställningstaganden.

Vissa känner sig hämmade och är försiktiga med att framföra avvikande eller kontroversiella synpunkter. Risken är då att bredden och djupet på diskussionerna minskas, vilket kan leda till att beslut och slutsatser inte blir så bra som de borde kunna vara.

Det finns också en risk att man ibland tror att man är helt överens, medan en majoritet egentligen är emot det beslut man fattat. Men man vill inte ställa till med något, när andra tycks vara överens, och då tiger man istället.

Ett sätt att råda bot på dessa brister är att använda "åsiktskort" som stimulerar till ökad öppenhet och att bättre ta tillvara människors olika tankar och åsikter. Fördelarna är att:

- alla deltagare i gruppen är aktiva

- alla får samma yttrandestatus

- man vinner tid

- man fångar snabbt upp attityder, tankar och synpunkter

Vet inte om "Åsiktsboxar" längre finns att köpa, än mindre i vilken utsträckning de som en gång införskaffats fortfarande används. Men jag tror att metodiken och arbetssättet fortfarande är tillämpligt och användbart.

Annorlunda …

En fortsättning av tillbakablickarna på någon av årets tävlingar och idag under rubriken "Annorlunda". Det blev ett av de 18 sprintloppen. Ett som avgjordes i utkanten av Rönne på Bornholm för en knapp månad sedan. 

Det speciella och annorlunda var valet av vissa kontrollpunkter. Vanligtvis brukar tomtmark och trädgårdar vara strikt förbjudna områden, där får man inte gena över eller vistas. Men ... på tävlingen hade banläggaren tydligen kommit överens med några husägare om ett undantag. Det var fritt fram att passera över gräsmattor och mellan trädgårdsmöbler. Det var inte bara fri passage utan även en del kontroller placerades vid exempelvis en hammock, en grillvagn eller en trädgårdsfontän. Det kändes verkligen som mycket egendomligt och att man bröt mot en av sprintorienteringens grundregler.

Så här i efterhand undrar man hur det såg ut efter tävlingen med närmare 1000 deltagare. Det var kanske tur att det inte spöregnade denna hösteftermiddag.

Toksvårt …

En tillbakablick på någon av årets tävlingar under rubriken "Toksvårt". Valet faller på Sävedalen AIK:s hösttävling som avgjordes under Älvsborgsbron i Göteborg. Ett mycket kuperat och detaljrikt skogsområde. Det som snäppat upp svårighetsgraden är uppgraderingen av kartan till sprintnorm vilket innebär att mycket små detaljer och terrängformationer redovisas. Detta utnyttjade naturligtvis banläggarna genom att välja mycket små kontrollpunkter. Tät växtlighet spädde på svårighetsgraden.

Nu var inte alla sträckor toksvåra, bitvis fanns det lättlöpta och enkla stråk på banorna. Sammantaget högt betyg för banorna just för växlingen och skiftet mellan svårt och enkelt samt lättlöpt och svårframkomligt.

Sprang för ett antal år sedan en tävling i samma område fast på en betydligt mera översiktlig karta. Då var det också svårt och lärdomen blev att ha "foten på bromsen" och att ta rejäla runt-om-vägval. Detta för att undvika de djupa sänkorna och de branta höjdpartierna. 

Taktiken lyckades lördagen den 30:e augusti då västanvinden låg på rejält ... det blev en seger med god marginal.

Kanske två …

Följde igår kväll via TV:n Janne Anderssons sorti från rollen som förbundskapten för fotbollens herrlandslag. Det var en betydelselös match och ingen höjdarmatch men det blev vinst för Sverige. 

Noterade Janne och hans bisittares gråvädersstämning och vemod. Naturligtvis bara så jättetrist särskilt som han nästa år hoppades finnas med på EM-festen. Nu blir det inget och han får titulaturen "föredetting".

Janne har fått bära hundhuvudet för landslagets mediokra insatser de senaste åren. Han har naturligtvis stor delaktighet i debaclet men samtidigt kan man inte-mer-än-ro-med-de-åror-man-har ... alltså, spelarstandarden är för stunden inte av högsta klass. Det finns inte någon "stjärna" eller några som sticker ut, dominerar och gör det där lilla extra. Förutsättningarna har inte varit de allra bästa.

Nu kommer en period med rannsakan, rehabilitering, återupprättande och nybygge. Detta under ledning av en ny förbundskapten. Vem eller kanske vilka det blir är höljt i dunkel. Dock finns det en hel del kandidater bland horden av tyckare/experter/förstå-sig-påare som högljutt och kategoriskt uttalar sig och har uttalat sig om hur laget egentligen ska spela och  vilken laguppställning som är den självklara.

Nu lär ingen av dessa vara aktuella. Det är en sak att tycka till och ha åsikter, en helt annat att leda ett landslag.

Undrar om inte fotbollsförbundet funderar på ett delat ledarskap som det var när duon Lagerbäck-Söderberg höll i taktpinnen?

Summering …

Tävlingssäsongen är över och har efterlämnat sig en hel hög med kartor. En genomgång visar att att det blev 77 tävlingsstarter under året samt hittills ett 60-tal veteranorienteringar, nattcuper och Veckans banor. Sex av tävlingarna avverkades i Danmark och Norge. Fördelningen på olika tävlingsdiscipliner blev:

Lång   17

Medel 37

Sprint 18

Natt     4

Stafett 1

Favoritdistansen är medel som oftast är orienteringstekniskt svårt. I de äldre klasserna skiljer sig inte banlängden särskilt mycket mellan medel och lång. Dock är långdistansbanorna inte riktigt lika roliga med sina många gånger längre relativt enkla förflyttningssträckor.

Sprint är kul med sina krav på blixtsnabba beslut och utmaningen att snåla på löpmetrarna.

Ska i bloggen återkomma till några av de 77 tävlingarna utifrån rubrikerna:

Toksvårt!

Annorlunda!

Skittufft!

Topplopp!

Skitlopp!

Bra styrning …

Tävlingssäsongen är avslutad så idag lyssnade vi på Ring-så-spelar-vi vid frukostbordet. Vanligtvis brukar vi vara på väg till någon skog och någon orientering. Även om säsongen är avklarad blir det nu en del orienteringsrelaterade aktiviteter. Barnbarn #2 befinner sig detta veckoslut i Mullsjö. Detta på Västgötatruppens avslutningshelg. Ett spännande innehåll utifrån det presenterade programmet.

Reflektionen är: vilken bra grej! Det är bara så framsynt, övertänkt, klokt och initiativrikt av distriktsförbundet att ordna den här typen av aktiviteter för tonårsgenerationen. Arrangemang som måste stöttas och uppmuntras på alla möjliga sätt ... alltså bra att startavgifter "beskattas" och att pengar styrs till detta.

Stort utbud men inget köp …

Utmanande banor mötte de veteraner som idag valde att åka till Tuve på Hisingen. Det var bistert kallt och bara någon plusgrad som drygt 100 startande fick känna på ... men det var huvudsakligen lättframkomlig terräng och tekniskt krävande banor - kul!

Fick åka själv idag då Gunilla dragit på sig en höstförkylning. Trist att åka ensam men samtidigt öppnades möjligheterna att efter loppet kunna shoppa loss på Bäckebol. Där finns bland annat flera sport- och elektronikbutiker - spännande! Gunilla tycker inte det är någon höjdare att skanna av och kolla in nya varor och produkter vilket jag däremot gillar. Nu blev det inte några inköp trots det otroligt stora utbudet. Alltså inte så många vill-ha-saker för stunden. 

Hemresan tog tid då Trollhättan var rejält igenkorkat på grund av olyckor och trafikomläggningen efter jordskredet i Stenungsund för en tid sedan.

Det bidde inget …

Entreprenörer och pionjärer kommer och går. Brukar via media ta del av företag som satsar (eller avser att satsa) i närområdet. Turerna brukar vara många, visionerna sprudlar och föresatserna är stora. Ofta är det lite "hemlighetsmakeri" inblandat. Beslutsfattare, politiker och andra inblandade uttrycker sig emellanåt lite diffust och tvetydigt om än förhoppningsfullt. Som novis vad gäller företagsetableringar och investeringar inom näringslivet undrar man emellanåt vad som pågår eller är allt bara ett "spel" för något ... vad det nu kan vara?!?

När SAAB Automobile konkade var turerna många och när rökridåerna skingrat sig stod företaget NEVS i tur att ta över resterna. Under buller och bång skulle en NEVS-bil lanseras och detta var för drygt ett decennium sedan. Men, men allt har nu runnit ut i sanden ... det bidde inget. Lokaler etc har köpts av en annan entreprenör som för något år sedan proklamerade ett storartat projekt men nu verkar intentionerna ha hamnat i diket.

I Vargön fanns Wargöns Bruk, ett pappersbruk med stolta traditioner. I augusti 2008 meddelade styrelsen att man beslutat sig för att inleda förhandlingar om nedläggning av verksamheten vid bruket och den 15 december samma år producerades det sista pappret.

Byggnader och anläggningar jämnades med marken och sedan dess har Vänersborgs kommun förgäves etablera verksamhet där eller rättare sagt försökt att få någon att starta en verksamhet där. 

Hoppet tändes för en tid sedan. Storartade planer presenterades, ritningar över området visades upp och arbetstillfällena skulle bli så många. Igår kom beskedet och konstaterandet ... det bidde inget!

Gissar att kommunala handläggare och näringslivsansvariga är något luttrade vid det här laget. Tänk att alltid behöva uppvisa god min och upphissade mungipor när mer eller mindre seriösa entreprenörer och investerare gör entré.

Med ett utifrånperspektiv har man också blivit luttrad och kanske härdad ... numera blir det inte några höjda ögonbryn, jubel eller att man gör vågen när lokala medier presenterar och "påar" nya projekt.

Cuppremiär …

Säsongens första Nattcup för klubbarna i närområdet avgjordes under tisdagskvällen. Detta i nästan nollgradiga förhållanden. Vattnet i bäckar och sankmarker var iskalla och det kändes trots våtsockar på fossingarna.

Starten var gemensam men ganska snart blev det ett sololopp för egen del ...  matchar inte yngre förmågor löpmässigt och dessutom vill jag göra ett eget lopp. Skogsvargarna bjöd på bra nattbanor med huvudsakligen lättframkomliga stråk. Ett 35-tal löpare startade på de fyra banorna som stod tillbuds.

Nomineringar …

Nomineringarna till Idrottsgalan som presenteras i januari 2024 har offentliggjorts. Idrottsåret har bjudit på många fina insatser. Nedan har jag med röd text för respektive kategori markerat vilka jag tycker ska ta hem priset.

Årets kvinnliga idrottare

Sarah Sjöström

Isabelle Haak

Sandra Näslund

Tove Alexandersson

Årets manlige idrottare

Armand Duplantis

Henrik von Eckermann

Sebastian Samuelsson

Daniel Ståhl

Årets prestation

Armand Duplantis

Sarah Sjöström

Daniel Ståhl

Hanna Öberg

Årets nykomling

Emilia Nilsson Garip

Victor Lindgren

Hanna Lundberg

Ludvig Åberg

Årets lag

Vilma Bobeck & Rebecca Netzler

Damlandslaget Fotboll

David Åhman & Jonatan Hellvig

Herrlandslaget Bordtennis

Årets ledare

Henrik Ankarcrona

Peter Gerhardsson & Magnus Wikman

Rasmus Jonsson & Anders Kristiansson

Johannes Lukas

Duplantis och Ståhl återfinns bägge i två kategorier. Det kan naturligtvis bli det omvända utfallet. Då är det bara att invänta juryns beslut om drygt två månader ... tänker dom "rätt"? 😉