En ivrig radioröst proklamerade igår morse att det var dymmelonsdag och är dagen då påskfriden inleds. Namnet kommer av traditionen att ersätta metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag med trästavar, dymblar eller dymlar. Detta för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det är stilla veckan och långfredagen är i antågande.
Slås av tanken vilket jobb det var förr i tiden för alla kyrkvaktmästare och andra som kände sig manade att klättra upp i kyrktornen för att byta ut järnkläppen mot en trästav eller vira in kläppen med ett tjockare tygstycke.
Jag inledde påskfriden igår med ett skogsbesök och där var det stilla och dämpat. Det handlade om rekognoscering av banstråk och kontrollplaceringar inför veteranorienteringen vi arrangerar om några veckor. Det tidigare tänkta området har övergetts då det var allt för många nedblåsta träd. Gårdagens terrängkoll och besiktning föll väl ut ... bara ett och annat träd som låg på tvären annars var det helt OK.
Det börjar bli en utmaning att få till banor runt Skidstugan i Vänersborg. Många är arrangemangen som genomförts de senaste decennierna och utmaningen är alltid att få till nya banstråk ... det blev i alla fall några nya kontrollpunkter i ett terrängavsnitt som inte frekventerats särskilt mycket.
Kvällen gick i kulturens tecken. Teaterstycket "Bokslut" - en tragikomisk hyllning till alla som känner sig lite osynliga och utanför på sin arbetsplats spelades upp.
Det handlade om en tillbakadragen ekonomiansvarig, Norlén, som på sitt företag ska presentera företagets bokslut i stället för företagets VD, som plötsligt fått förhinder. Han brukar aldrig missa en presentation.
Norlén presenterar bokslutet en stund men istället för att redogöra för bokslutet berättar han om sig själv, sitt liv och sin oförmåga att passa in i gemenskapen. Men framför allt berättar han om sin svindlande kärlekshistoria med en annan av företagets udda anställda, Maria, som försvunnit efter att ha frusits ut på arbetsplatsen. En passionerad kärlekshistoria om ett möte i utanförskap som slutar med ett stort svek och en hemlighet avslöjas.
Det var en höjdarföreställning med många skratt och igenkänningsfaktorn från den egna tillvaron som yrkesverksam var hög. Trots att det var över ett decennium sedan pensionärstillvaron påbörjades kändes det som igår när det raljerades med arbetsplatsmöten, chefers och deras underhuggares beteende samt det kollegiala samspelet.
Ikväll fortsätter ”påskfriden” med nattorienteringen ”Häxjakten” - en tradition som håller i sig. Deltog första gången 1967 och ytterligare många, många gånger sedan dess.
