För en tid sedan firade en av mina svågrar sin 70-årsdag och under helgen löste vi in hans present: en upplevelse på ön Marstrand. Tillsammans med syskon och respektive checkade vi in på hotellet på Carlstens fästning, redo för ett spännande dygn.
Lördagens höjdpunkt var föreställningen ”Marstrandsfånge No 90 Kleist”, som gav oss en inblick i fångarnas och soldaternas liv på Carlstens fästning under 1600- till 1800-talet. Att dömas till Marstrandsarbete ansågs vara det värsta straffet i Sverige, och de fångar som hamnade där överlevde sällan. Föreställningen skildrade gripande personliga fångöden i musik och skådespel, och vi fick även uppleva slaget om Carlsten när danskarna anföll 1719.
Under den fem timmar långa föreställningen fick vi stifta bekantskap med fängslande karaktärer som kommendant Danchwardt, Marstrandsfånge No 90 Kleist, bödeln Beckius, den enda kvinnliga fången Metta Fock och den halvförvirrade dansk-norske Tordenskiold. Föreställningen, uppdelad i tre akter, ackompanjerades av en sommarmeny med förrätt, varmrätt och efterrätt, allt nedsköljt med passande drycker.
Vi hade turen att få toppenplatser tack vare Gunilla, som var ute i god tid när biljetterna släpptes för några månader sedan. Det lönade sig verkligen – vi kunde från de bästa platserna njuta av Stefan Andersson och hans ensembles spännande framförande.
Carlstens fästning började byggas 1658 på initiativ av Karl X, för att försvara den svenska flottan i den alltid isfria hamnen. Det var förstås inte Karl X själv som bar de tunga stenarna, utan fångarna som senare låstes in bakom de tjocka murarna. Själva Marstrand grundades redan på 1200-talet av kung Håkon IV och har genom historien varit en militärt strategiskt viktig plats. Ön har också haft stor betydelse för handel och fiske, särskilt under sillperioderna. Intressant att nämna är att Marstrand även varit en ”frihamn” med bland annat religionsfrihet, där brottslingar paradoxalt nog kunde finna en fristad. Carlstens fästning upphörde som fängelse 1854, men behöll viss militär betydelse ytterligare några år.
Vid midnatt kröp vi till kojs i ”Donjonen”, som en gång i tiden inhyste soldater – som mest 600 man i hängkojer. Idag finns där ett femtontal hotellrum.
Söndagsförmiddagen ägnade vi åt en rundvandring på ön. Vi promenerade genom bebyggda områden, men också genom mindre skogsområden och över kala klippor. En spännande passage var ”Nålsögat”, en så pass trång genomgång mellan två klippblock att man måste gå sidledes igenom den.
Sammantaget blev det ett härligt dygn fyllt med umgänge och kulturupplevelser. Förhoppningsvis en minnesrik present!
