Livet är en ständig ström av upplevelser, erfarenheter och lärdomar. Och ... om det är något decennier av orienteringsresor runt om i världen har hamrat in i mitt väsen, så är det en sanning så klar som källvatten: med äventyr kommer… ja, kalla det "bonuseffekter".
När man tränger ihop en grupp äldre entusiastiska orienterare i bussar som sardiner i olja, på flygplan där syret är en bristvara och vid frukostbord där varenda nysning ekar, då sprider sig inte bara god stämning utan även baselusker och virus.
Att komma hem med en förkylning är synnerligen troligt. Speciellt om resmålet råkar bjuda på sådär "härliga" 8-10 grader, regn och en färgpalett som får november att verka pigg.
Efter hemkomsten från den senaste trippen till Färöarna och Island, började det där välbekanta kliet i halsen. Du vet, den där diskreta signalen som viskar: "Allt är inte… okej." Och jodå, viskningen övergick så småningom i ett vrål i form av en brakförkylning.
Någonstans mellan snorig näsa och hostattacker känner jag mig dock inte det minsta förvånad. Redan vid första bussturen hördes en rejält återkommande hostning åsså var det harklingar här och där. En eller var det två näsor pumpades med lindrande sprayer, och det viftades med snorig näsduk. Som sagt, det var ingen överraskning. Det är en av de där "livets lärdomar" man måste budgetera med när man bokar den här typen av resor.
Så nu är det dags för kureringskriget! Med en arsenal av diverse vitaminer och välgörande kurer samt en fast beslutsamhet pågår nu kampen mot den rinnande snoken. Önska mig lycka till ... måtte denna resas "bonuseffekt" snart försvinna!
