Ett dagligt löppass har inte varit möjligt och ingen orientering även om några försök gjorts med förflyttning på " halv maskin" - frustrerande milt sagt! Men alternativa träningsformer har stått till buds. Många är nu milen som avverkats på mtb-cykeln. Åtskilliga är simtagen som gjorts på Vattenpalatset. Gymbesöken har varit regelbundna. Vissa dagar har det blivit två pass. Kroppen känns mer allsidigt tränad än när man vanligtvis bara springer. Nu gäller det bara att fortsätta på den inslagna linjen när det nu är möjligt att börja löpträna lite lätt.
Tanken "djävla otur" har farit genom huvudet många gånger men samtidigt påminner omgivningen en om alla gånger man haft en "djävla tur" och klarat sig trots att det varit nära, mycket nära.
De alternativa träningsformerna har också haft en annan effekt. Cykelturerna de senaste veckorna har varit sanslöst härliga, oftast i höstsol, med färgsprakande bladverk som kuliss. Simningen har varit välgörande och kroppen känns smidigare på något sätt även om det kanske bara är inbillning.
Summa summarum; det är inte dumt att träna och motionera alternativt! Nu är detta ingen nyhet. Det har alltid varit ett grundläggande träningsråd men kanske är det så att en skada krävs för att man ska pröva och förstå att det inte bara är prat!
