Förmiddagen inleds oftast med att skriva en "förhands" i lokaltidningen TTELA. Det handlar om kommande helgs orienteringar och då de tävlingar som är särskilt intressanta typ SM, DM, 25-manna och som idag Smålandskavlen.
Därefter förberedelser inför eftermiddagens språkkurs för flyktingar boende på Restad Gård. Vi är flera pensionärer som frivilligt ställer upp och leder kurser i svenska för syrier, palestinier och somalier. Själv handleder jag en grupp akademiker som verkligen är ambitiösa och målinriktade. De är nu såpass skickliga att vi varje gång har ett tema som vi diskuterar, resonerar och funderar kring. Huvudsakligen på svenska men ibland krävs det förklaringar och förtydliganden på engelska. Dagens tema handlar om svenska vanor och sedvänjor. Men … också om arabiska förhållningssätt. "Hemläxan" som utdelades förra gången handlar om att informera mig om, och då på svenska, om den syriska respektive palestinska kulturen. Det ska bli spännande!
Lektionstiden brukar oftast bli längre än planerat, alltså snabbt upp på cykeln och iväg till Vattenpalatset. Det är samlingsplatsen för introduktionskursen i orientering som följs av simning. Gunilla och jag lär ut grunderna i att hantera karta och kompass för en grupp syrier och en eritrian. Det är bara så bra att introducera sporten i parkområden och bebyggelse. Man får snabbt en kartförståelse och vägvalstänkande typ ska jag springa till höger eller vänster om huset.
Efter orienteringen väntar simträning. Många syrier kan inte simma och det är en utmaning! Hoppas dom är bättre på att orientera än att simma, brukar badvakten säga. Men man brukar bli bra på det man tränar!
Skönt att pusta ut på kvällen men samtidigt dystert att kolla in nyheterna som dagligen fokuseras kring ankommande flyktingar. En reflekterande tanke; tjänar det någon nytta till med våra språk- och OL-kurser?
Man kan naturligtvis vara optimistisk eller pessimistisk inför den situation Sverige och andra europeiska länder nu står inför. Det är svårt att alltid vara optimist för man kan inte vara säker på att allt löser sig. Men samtidigt kan man inte bara vara pessimistisk för man kan inte heller vara säker på att allt slutar illa. Dock måste man ha hopp. Hopp är känslan av möjligheter och utsikter. Så reflektionen brukar sluta med en blandning av optimism, pessimism och hopp.
