Tävlingssäsongen närmar sig slutet. Det är läge att reflektera och fundera över anvisningar och regler som styr arrangemangen. Mycket är bra men det finns detaljer som behöver justeras för att öka attraktiviteten och tillgängligheten. Ett antal inspel kommer att handla om detta. Första utmaningen och uppmaningen: SLÄPP SKALORNA FRIA!
Det har blivit många tillfällen som "skugga" eller "uppföljare" när barnbarn deltagit i inskolningsklass eller på U1- och U2-banor. Oftast får man mycket karta med en bana påtryckt i ena hörnet. Kartskalan är för det mesta 1:10 000. Detaljrikedomen är stor och många gånger blir det riktigt plottrigt och svårtydbart ... och kidsen säger; bara en massa streck och grejer!
Barnböcker har stora typsnitt och rejält med luft mellan raderna. Vuxenböcker har komprimerade och tajta textmassor. Det bygger på ett antagande om att i början av sin läskarriär bör det vara stort och påtagligt. Efter hand som lässkickligheten och läsvanan ökar kan textstorleken minskas. Inget konstigt med det!
Har kontaktat några av orienteringssportens förstå-sig-påare och frågat. Svaren har varit typ; det är bra att man tidigt lär sig och vänjer sig vid detta för när man blir junior och senior är det 15 000-del som gäller.
Argumentet och jämförelsen med hur det ser ut i böckernas värld brukar avfärdas med; det går inte att jämföra! Tydligen råder det en annan logik vad gäller perception och varseblivning.
Men ... övertygelsen är fortfarande fast; barn upp till 10-årsstrecket bör ha så storskaliga kartor som möjligt - släpp skalorna fria!
