Första tävlingen efter två månaders uppehåll i flack och höstvacker Bornholmsskog.
Fortfarande är inte foten helt OK. Läkning och rehabilitering tar tid men det känns bättre och bättre. Sen finns rädslan att "bryta upp" frakturen och därför kanske lite överdriven försiktighet hela tiden. Men, men bara så härligt att vara "på banan" igen. Även om timmarna med alternativ motion/träning på cykel och i bassängen hållit kroppen igång så känns det ändå stelt och ovant.
Dagens etapp var snäll, ingen kupering att prata om men flertalet kontroller var klart luriga (läs gömda och nedtryckta). Många på plats, huvudsakligen svenskar, och medelåldern var hög.
Imorgon väntar tuffare terräng med flera detaljrika partier. Men innan dess en bornholmsk aften.
