Bandy, bandy ...

Har aldrig tyckt om att vara åskådare på bandy. Gillar att kolla på många sporter men bandy, nej. Det vågar man knappast säga i Vänersborg där bandy är heligt. Tycker att spelet är riktigt enahanda, långdraget och saknar finess. Så jag springer inte ner portarna till arenan när IFK har hemmamatch.

Men igår blev det trots allt ett besök. Barnbarnen med kompisar går i bandyskola på sportlovet och hade fått fribiljetter. De behövde en ledsagare. Så kvällen tillbringades på ståplats. Många var där, närmare 2300 begeistrade anhängare, för att se ortens stolthet spela mot Västerås. 

Det blev en tajt match, jämnt och dramatiskt. Domarna upprörde publiken. IFK blev rånade på en given solklar straff vilket tydligt markerades av alla på läktaren. Det blev också förlust med uddamålet och vägen till en SM-titel grusades förmodligen. 

Trots dramatiken blev jag inte övertygad eller omvänd vad gäller bandysportens kvalitéer. Men det är klart ... skulle någon av barnbarnen välja bandy i framtiden så är jag med största sannolikhet stamgäst på läktaren.