De senaste veckorna har en lokal nyhet blåsts upp dagligen i tidningen TTELA och Radio Väst. Det handlar om eftermälet av SAAB-konkursen. I Vänersborgs tingsrätt ska det klaras ut vad det var som egentligen hände, vad som sas, vad som skrevs och vad som förespeglades.
Det är inte lätt att hänga med i svängarna som utomstående. Det verkar vara en riktig sörja med några vinnare och många förlorare. Intressant att del av den interna mejlväxlingen som markant skiljer sig från det som kommunicerades utåt till underleverantörer, beslutsfattare och allmänhet vad gäller företagets situation.
Taktiken var uppenbarligen den att skönmåla, idealisera och bättra på. Naturligtvis en strategi för att locka till sig investerare och bidragsgivare. Men till slut sprack bubblan och sanningen sprang ikapp ägare och ledning.
Vad man kan förstå så var man väldigt öppen och frispråkig i den interna kommunikation utifrån tron att e-post och andra digitala hjälpmedel var skyddade från insyn och offentlighet. Men så var det inte och så är det inte.
Drar mig till minnes en föreläsning av någon IT-expert som strax innan millenieskiftet sa: skriv aldrig något i ett mejl som du inte kan ropa ut på Sergels torg!
