Uppvärmningen inför aftonens mellokoll gjordes på läktaren i Vänersborgs Sporthall. Äldsta barnbarnet spelade innebandy och då vill man vara åskådare. Flera matcher stod på programmet och de två avslutande kamperna spanades in. Det blev vinst i bägge efter riktigt bra spel. Nu handlar det inte längre om att alla rusar på bollen utan man skymtar ett mera taktiskt tänkande vad gäller spelpositioner och lagspel.
Dock finns inga serietabeller och sammanräkningar men det har ingen större betydelse. Intensiteten är hög och jublet är högt när man gör mål och vid matchvinst.
Innebandy har lätt för att attrahera barn. Man kommer igång snabbt. Alla kan vara med även om om man inte är så skicklig. Den enda positionen som är lite udda är den alltid knästående målvakten. Verkar inte kul och är inte kul enligt spelarna. Därför ett rullande schema så att alla ska få vara med och dela på den viktiga uppgiften.
Trots avsaknaden av serietabeller har kidsen ändå koll på vilka som är bäst. Därför är glädjen riktigt stor när man lyckats besegra "topplaget".
