Blött ...

Vädret de senaste dagarna har varit riktigt trist och ovänligt. Föresatte mig att trotsa vädergudarna och ge mig ut på en tur med mountainbiken. På med värmande kläder och skyddande regnhölje och sedan iväg. Vätan gick ju an men vinden är inte rolig. Vänersborg är vindarnas stad, det blåser nästan jämnt. Men dessutom är det ingen ordning på vindarna. Det blåser från alla möjliga håll. Kanske dags att fixa sig ett skydd:

Efter en stund bar det iväg på några skogsstigar och även om det var slipprigt och bitvis snorhalt så var det skönt att slippa motvinden.

Det blev en timmas tur, det räckte denna gråregniga dag. Fördelen med skitväder är dock den sköna känslan att komma inomhus och duscha länge så att badrummet påminner om en ångbastu. Därefter en stor latte som både värmer och smakar samtidigt som dagstidningarna konsumeras via paddan.

Väderappen inger lite tröst och förhoppning. Mildväder och regnfritt lär vara på gång!

Gympaslut ...

Ett dubbelpass igår med veteranorientering på förmiddagen och VSK-gympa på kvällen. Det var säsongens sista. Sedan oktober har det så gott som varje onsdag funnits möjligheter att sträcka, tänja, stretcha och töja under Antins och Jennys suveräna ledning. Det var dock bara en handfull som mötte upp på avslutningspasset och så brukar det av någon anledning vara.

Egentligen är det tokigt att gympan inte är en året-runt-aktivitet. Det är bara så bra och framförallt när årsringarna och krämporna blir fler. Men det blir att försöka gneta på själv i gymmet. Dessutom kan man utmana sig själv att alltid efter ett joggingpass eller en orientering ägna några minuter åt att töja och stretcha. 

Utbudet är stort vad gäller redskap och prylar som kan användas vid träning. Ibland förleds man nästan att tro att det är en nödvändighet. Men gympapass brukar vara bra exempel på att det inte behövs några hjälpmedel för att få till stånd bra allsidiga rörelser och belastning. 

Årspremiär ...

Så har då premiärupplagan av årets veteran-O avverkats. Som brukligt var det Svanesunds GoIF som arrangerade. Trevliga banor i en terräng som så här års var lättframkomlig och med god sikt. Kartan har några år på nacken men klart godkänd.

Ett 70-tal löpare mötte upp i kylslaget och småduggit +4 gradersväder. För många var det skogspremiär och det vittnades således om "ringrostighet" och "inte-tagit-ett-steg-sedan-i-höstas".

Ett annat kärt samtalsämne så här i början på säsongen är alla krämpor, förkylningar, artroser och annat smått och gott som ställer till förtret. Någon efterlyste möjligheten att ha tillgång till starkare värktabletter!?! Ja, så går snacket när 60-, 70- och 80-åringar möts efter vinteruppehållet.

Inställt ...

Tävlingsutbudet i närområdet är stort kommande helg, kanske för stort. En arrangör tvingas ställa in på grund av för få anmälningar. Det är Idefjordens SK som bjöd in till sprinttävling på VM-kartan i Strömstad men bara 50-60 anmälde sig. Kanske var det sprintupplägget som skrämde eller så väljer man istället Göteborgsalternativen  eller Falköping.

Det är sällsynt med inställda tävlingar i Västsverige men nu hände det. Det är en utmaning att hitta ett program som säkrar ett utbud under hela säsongen. Då och då händer det att arrangörer överhuvudtaget saknas och det är inte optimalt. Så det är bara att hoppas att Idefjorden återkommer vid ett annat tillfälle när det är glesare med arrangemang.

Trögt ...

Ibland är det trögt i portgången, riktigt trögt. Drar mig till minnes hur svårt det var, hur segt det var och hur nästan fullständigt omöjligt det var att korta anmälningstiden till tävlingar till bara en vecka. Vi var en liten skara som propagerade och drev på i västsverige men det tar tid att vända på åsikter och vanor. Men det går; nu är det fullständigt vedertaget. Nu börjar nästa "strid".

Fri starttid har prövats men inte vunnit något gehör. Tävlingsarrangörer harvar på i gamla hjulspår men hur länge till? Har full förståelse för att elitklasser och kanske några ungdomsklasser inte kan/bör ha fri anmälan men i övrigt borde det inte vara något hinder. Dessutom kan det naturligtvis vara svårt vid stortävlingar men för arrangemang som samlar upp till 300-400 deltagare borde det inte vara några som helst problem.

Belackarna pratar om risk för osportslighet och att de flesta skulle välja sena starttider. Testtävlingar som genomförts de senaste åren visar dock att så inte är fallet och det finns inte några som helst belägg för farhågorna.

Den egna övertygelsen är dock stark att det kommer slå igenom därför att människor vill ha den möjligheten och flexibiliteten. Så nu är det bara att gå in i portgången och kämpa på ...

Halvt varv ...

Idag tillbringades några timmar i Göteborgs frihamn. På tapeten ett seedningslopp inför Göteborgsvarvet om två månader. Yngste sonen vill ha en bra startposition så tillsammans med tusentals andra plågade han sig igenom 10 kilometer i soligt men blåsigt väder.

Skönt att agera åskådare och barnpassare på en riktigt publikvänlig bana. Fascinerande att så många kan betala så många kronor för att springa tio flacka asfaltskilometrar. Okej, visst fick man medalj, banan och nyttiga chips vid målgång men ändå. Arrangörerna måste vara nöjda med intäkterna i relation till arbetet med tävlingen. Har då naturligtvis i tanke alla förberedelser som krävs med ett vanligt OL-arrangemang.

Efter 37 minuter kom då Martin på upploppet på omkring 60:e plats och med två tidsmässigt jämna varv: 18.39 samt 18.37!

Åsiktsskifte ...

Det är snart sju år sedan jag införskaffade min första ipad. Gick och suktade länge innan den kom till Sverige och jag kunde hämta den på Apples butik vid Sergels torg i Stockholm.

Hade redan iphone och ipod touch men bildskärmarna var så små. Skulle bara bli så härligt med en stor skärm som också kunde vara ett arbetsredskap. Dock konkurrerade den inte då med en vanlig dator och tillgången på olika lämpliga och bra appar var liten. Men ... anade redan då att det bara var en tidsfråga innan den skulle vara ett jämställt alternativ.

På min arbetsplats rådde ett kompakt Apple-motstånd och jag skulle säga också förakt. Det var bara PC-miljö som gällde. Man fick smyga med sin privat inköpta iphone som även användes i tjänsten. Man fick absolut inte koppla mejlfunktionen till den av en massa mer eller mindre obegripliga skäl. Men jag var inte ensam, det fanns som tur var gelikar. Vi höll ihop och stöttade varandra.

Drar mig till minnes ett ledningsgruppsmöte på högsta nivå något år senare. På agendan stod framtida hjälpmedel och redskap. Jag presenterade och visade upp min padda och dess möjligheter och föreslag ett testprojekt. OMG så mycket skit jag fick för det. IT-avdelningen var som skogstokiga. En replik minns jag: vi ska arbeta inte leka!

Det följde en tid med många "nej", "inte för oss", "bara en dagslända" osv. Under tiden växlade jag upp till uppgraderade och utvecklade paddor och appar som användes i det vardagliga arbetet. Det var enkelt, flexibelt, effektivt och produktivt!

Kan bara konstatera att så här sju år senare är attityden och förhållningssättet förändrat, fullständigt!

Idrott eller ...

E-sport är en förkortning av ”elektronisk sport” och är ett samlingsnamn för alla tävlingar som är utförda med hjälp av datorer eller spelkonsol. Begreppet myntades i Sydkorea bland annat av arrangörerna bakom World Cyber Games men har under det senaste deceniennet blivit ett globalt vedertaget begrepp.

I Sverige är E-sport stort och nu ansöker man om att bli medlemmar i Riksidrottsförbundet. Det utmanar naturligtvis etablerade förbund och grundfrågan är om det ska betraktas som en idrott som exempelvis fotboll, friidrott och orientering. 

Men det är fler förbund som söker om medlemsskap:

Svenska Bridgeförbundet

Svenska Cheerleadingförbundet

Friskis & Svettis Riks

Svenska Islandshästförbundet

Svenska Kroppskulturförbundet

Svenska Lacrosseförbundet

Svenska Padelförbundet

Svenska Surfförbundet

Beslut ska tas vid Riksidrottsmötet i Karlstad om några månader. Det lär bli en hel del diskussioner och funderingar.

Varför då denna längtan och trängtan om att tillhöra Riksidrottsförbundet? Sannolikt handlar det om två saker. Dels vill man formellt bli betraktad som en "idrott" med allt vad det innebär som exempelvis status och mediaexponering dels handlar det om pengar. Man vill ta del av statliga och kommunala bidrag.

Man kan undra var gränsen går och när Riksidrottsförbundet blir Riksaktivitetsförbundet. Hur stort kommer intresset vara från etablerade förbund att fortfarande finnas i en allomfattande organisation? Undrar om vi inte snart kommer att se nya samlingsorganisationer som exempelvis lagspelsförbundet eller vintersportförbundet. Detta om det nu finns tillräckligt starka skäl och motiv för att gå samman.

Minne ...

Det var mörkt, det var regnigt, det var kallt och det var trist. Det hade gått riktigt dåligt på orienteringens Världscuptävlingar i sydeuropa. Vi var på väg i ledarbilen över en bergskedja tillbaka till hotellet.

Så var det någon som halade fram en cd som stoppades i bilens spelare. Strax hördes Sven-Erik Magnusson sjunga "Fröken Fräken". Vi gnolade med men allt eftersom fler låtar spelades desto mer allsång blev det och det sjöngs högt och även falskt. Men vad gjorde det, på något sätt blev det energivande. Resan var lång och låtarna många. Det blev flera repriser och texterna nöttes in. Några rader etsade sig fast starkare än andra denna trista kväll som tröst och utmaning:

Börja om från början

Börja om på nytt

Varför ska man sörja

Tider som har flytt ...

Sven-Erik Magnusson avled igår men hans röst och alla goa energigivande låtar lever fortfarande på samma sätt som under en regnig bilresa i början på 90-talet.

Årsdag ...

Idag fyller den yngste sonen år. Tiden har rusat iväg ... 37 år sedan han föddes i Vänersborg bara några hundra meter ifrån där vi nu bor. Det var tiden innan NÄL var byggt och då låg lasarettet mitt i stan.

Martin föddes dagen innan folkomröstningen om kärnkraft. Det fanns tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. De olika linjerna motsvarade olika partigruppers syn, men alla innebar avveckling av kärnkraften, Linje 3 i snabb takt, de övriga senast då existerande eller under byggnad varande reaktorer tjänat ut. Linje 2 fick flest röster.

Han präglades naturligtvis av orientering och har hunnit avverka ett antal klubbar: OK Gipen, Tibro AIK, IF Hagen, OK Orion, Vänersborgs SK och nu OK Alehof.

Han har hunnit med att jobba i Houston, USA och nu är det Integra med säte i Göteborg som gäller. Företaget är specialiserade på byggprojektledning, byggnadskonstruktion, byggnadsfysik och brandskyddsprojektering. 

Han träffade toppentjejen Anni och de har fixat till två härliga barnbarn Alvin och Lova. Tänk vad det har hänt mycket sedan den 22 mars 1980!

Nej och sjukt ...

Har noterat att många idrottare och ledare som intervjuas ofta inleder sitt svar med "Näää ..." eller "Nej, men ...". Detta oavsett om fortsättningen är positivt eller negativt laddat. Tre exempel:

- Hur känns det så här direkt loppet? ... Näää det känns bra!

- Hur laddar ni upp inför morgondagen? ... Nej men det blir som vanligt.

- Hur går det för NN i nästa lopp? ... Nej hon kommer att lyckas!

Ett annat specialuttryck som ofta används är "sjukt":

- Det var sjukt roligt!

- Det är ju helt sjukt att jag kom på prispallen!

- Det kändes sjukt bra idag!

Grundbetydelsen "sjuk" står för exempelvis inte frisk, skum, misstänkt eller makaber alltså något trist, negativt och minusladdat medan "sjukt" blir ett ett förstärkningsord synonymt till galet eller tokigt.

Men det är inte bara i idrottssammanhang sjuk-begreppet används. Överhörde en dialog mellan en äldre kvinna och hennes barnbarn: 

- Jag är 86 år, promenerar en timma varje dag och går på pensionärsgympa tre gånger veckan och är så gott som aldrig sjuk ...

- Det är ju helt sjukt!

VM söderut ...

Många är oldboysen och oldgirlsen som om någon månad drar till södra halvklotet. Där väntar årets veteran-VM i orientering i Nya Zeeland. Detta i kombination med närmare 30-talet andra sporter ingående i World Masters Games,och sammantaget 25 000 deltagare.

Orienterarna tävlar om VM-tecken i långdistans och sprint. Det handlar om både kvaltävlingar och finaletapp.

En lång och spännande resa väntar. Många väljer naturligtvis att besöka andra intressanta länder och platser före eller efter tävlingarna.

För egen del blir det ingen resa dit. Har tidigare varit på NZ och genom åren har det blivit några resor till Sydostasien/Australien. Har även sprungit i VM-terrängen och kan dra mig till minnes att det då var varmt och hett, sanddyneterräng och bitvis bushigt. Men inga ormar! Detta i motsats till Tasmanien som besöktes någon vecka innan. Det lär vara jordens ormrikaste ställe i förhållande till sin storlek. Märkligt med naturens ordning, att det på ett ställe är giftormsfritt och på ett annat tvärtom när öarna ändå ligger relativt nära varandra. 

OL-tävlingarna pågår under tiden 21-30 april med sprint i Auckland och långdistansen avgörs nära kusten på nordöns västliga del.

Fria eller fälla ...

Det hör till sällsynheterna att orientera i ett område med fornlämningar. Men för en vecka sedan gavs möjligheten i italienska antikstaden Paestum. Dock med vissa förbehåll. Inga stenmurar fick passeras oavsett om de var två meter höga eller bara någon decimeter. Nedan en karta över området och det är en utmaning att hitta de bästa vägvalen.

Som tidigare kommenterats i denna blogg var det många som mer eller mindre oavsiktligt passerade stenlämningar och det blev orättvist. Därför ströks tävlingen i sammandraget. Det var svårt eller omöjligt i valet mellan fria och fälla.

Phot O ...

Arrangörerna erbjöd en intressant O-aktivitet i samband marstävlingar i Rom. En stadskarta med några av de främsta sevärdheterna som kontroller och intressanta vägval mellan dessa. Varje kontroll skulle paras ihop med ett foto på någon detalj vid respektive plats.

Den som varit på Rom-besök känner säkert till platserna som #18 Spanska trappan, #11 Fontana di Trevi och #16 med Peterskyrkan.

Taktik ...

Sprinttävlingar har verkligen olika karaktär. Det som förenar är den korta banlängden men det innebär inte att det alltid är snabblöpt. Nedan några exempel från sex tävlingar i Italien denna månad. 

Överst till vänster det absolut lättaste både vad gäller framkomlighet och orienteringsmässigt. Mittenkartan till höger var svårast dels vad gäller orienteringen men också löpmässigt med många riktningsförändringar i stort som smått.

Mittenkartan till vänster hade en riktig grisig och långsam inledning med branta lersluttningar och björnbärssnår - ingen höjdare precis.

Längst ner till höger ett mycket löpbetonat område där den enda utmaningen var vägvalsmässigt, fast det var enkla sådana.

Rent taktiskt lär man sig en del saker efter att ha kört några lopp typ:

- ta det jättelugnt till första så att man "kommer in" på kartan.

- skit i andra löpare, det är så lätt att dras med i andras tempo och riktning.

- Fundera inte så mycket om exempelvis vänster- eller högeralternativ, det brukar inte skilja så många sekunder.

- är det många riktningsförändringar på banan, gör någon sekunds eller halvsekunds extra stopp vid kontrollen så att utgången blir den rätta till nästa.

- ha superkoll på kompassen när det är detaljfattigt och det inte finns "stående" riktmärken typ byggnader, stolpar eller stenblock. Det är så lätt att dra snett och då blir det tidstapp.

Flygväntan ...

Flygplatser är intressanta och genom åren har det blivit så många timmars utforskande av allt agerande och alla beteenden. Detta samtidigt som man vankar fram och tillbaka, kollar in klockutbudet med prislappar över 100.000:-, funderar över whiskyflaskans smak och värde, sneglar på de blinkade informationstavlorna och reflekterar över hur flertalet av butikerna överhuvudtaget kan överleva.

Dock saknas inrättningar som många sannolikt skulle utnyttja typ gym eller motionsrum. Frågan är inte om utan när det kommer. I ett tidevarv när det bara är så inne med rörelse, träning och hälsofokus borde det självklart finnas möjligheten att under någon timma kunna hyra träningsutstyr inklusive handduk och tvål. 

Resandes personliga handbagage har förändrats både vad gäller volym och vikt. Som orienterare reser man numera alltid med en omgång tävlingskläder inklusive skor samt kompass och SI-pinne i handbagaget. Det har varit tillräckligt med gånger man stått på startlinjen i främmande land med någon annans bleka klubbdress, lågskor, vridkompass typ planka och engångslinser med ovanlig styrka. Men, men, men hur länge till ska flygbolagen tolerera att man tar med sig mer och mer in i kabinen?

Hemma igen ...

På hemmaplan igen efter knappa två veckor i Italien med välfyllda och intensiva dagar. Mobilens bildarkiv är verkligen bra att ha för att få en någorlunda hygglig tillbakablick på allt som hänt.

Genom åren har det blivit många resor till Italien men det är alltid lika kul att komma tillbaka. Stämningen och atmosfären har något speciellt. Tävlingsarrangörerna lyckas hitta nya områden och skapar intressanta upplägg. 

Vid sidan av åtta tävlingar fokuserades årets resa kring antika lämningar som Pompeji och Paestum. Klart intressant då det var första besöket till dessa speciella platser.

Närmare 200 deltagare från huvudsakligen Norge deltog i den av PWT-travel arrangerade resan. De allra flesta återkommer år efter år och mångas ansikten är bekanta. 

Det mesta runtomkring brukar fungera bra men det gäller att ha tålamod. Köer är legio; väntan på och i buss, väntan på incheckning till hotellrum, väntan på mat, väntan på kaffe från automaten osv. Men ... sånt glöms bort och redan nu börjar funderingar om nästa års Medelhavsmästerskap. Det ryktas att Italien ska överges och att Katalonien i Spanien blir resmålet. 

Nu är det bara att anpassa sig till vardagslunken i kylslagna Sverige igen. Tävlingsutbudet är klent så här i mitten på mars men snart blir det full fart och väderprognoserna varslar om värme och vår!   

Grand finale ...

Aldrig tidigare har målet för en orienteringstävling varit vid en så häftig plats. Strax utanför Neapel ligger Kungliga slottet i Caserta (italienska: Reggia di Caserta) byggt för Huset Bourbons kungar av Neapel. Det var det största palatset och en av de största byggnaderna som restes i Europa på 1700-talet. 1997 fick palatset världsarvsstatus.  Utblicken och utsmyckningen var fullständigt magnifik. Har knappast sett dess like.

Tävlingen genomfördes i slottsskogen och slottsparken. Kuperad skogsterräng i början och lättlöpt i slutet. Det var en mäktig sista etapp på årets Öppna medelhavsmästerskap i solsken och många värmegrader. En avslutning som heter duga.

Nu bär det hemåt igen och som vanligt har man blivit ännu rikare - rikare på upplevelser!

Antikrunda ...

Paestum är en antik stad och finns med på UNESCOS världsarv. Den grundades omkring 600 f.Kr. av greker och nådde sin blomstring som handels- och hamnstad under senare häften av 500-talet f.Kr. Från denna tid härstammar tre berömda tempel.

I detta område bland stenmurar och andra lämningar genomfördes en sprintorientering i värmande solväder men rikligt med blåst.

Orienteringsmässigt var det lätt men det var ett förbud att överhuvudtaget passera stenmurar oavsett storlek. Detta hade fungerat om nu allt hade varit redovisat på kartan men så var det inte. Detta ledde till omfattande diskussioner efter loppet framförallt bland världseliten som deltog. Till slut blev det så att ingen diskades trots överträdelser men det var knappast ett rättvist utslag. 

Mitt dystra konstaterande innan loppet besannades tyvärr; det kommer att bli ett djävla tjat efter loppet och snack om diskningar! 

Dock var det en häftig upplevelse att orientera i denna anrika antika stad med dess tre vackra och ståtliga tempel.

Efter loppet väntade det italienska köket och det är oftast en oerhört härlig smakupplevelse!

Nattlöp ...

Gårdagen var varm och skön. Det började med poolhäng på förmiddagen sedan badstrandvandring och som avslutning nattorientering i urban miljö. Stor tävling med löpare från närmare 30 nationer på plats. 

Lätt orientering med några små klurigheter men det var mycket löpa som gällde. Pannlampa modell liten räckte för det var bara kartlyse som behövdes då gatljusen lyste upp "terrängen". Det var första loppet av tre som ingår i Medelhavsmästerskapen.

En viss längtan börjar infinna sig efter skogsterräng. Det blir lite enahanda med sprint även om det är medeldistanslängd.

Sten och block ...

Gårdagen bjöd på alternativ som att åka 5-6 timmar ENKEL väg och en stadssprint i ett mycket utmanande område (Savelli) och sedan återvända till Agropoli under senkvällen alternativt att utforska närområdet på egen hand.

Det blev det senare då viss (läs mycket) tröttnad infunnit sig vad gäller bussåkning. Istället fixades några hyrcyklar och så bar det iväg till lämningarna av den antika staden Paestum. Nästan lika fascinerande som Pompeji men den har aldrig varit utsatt för vulkaniska krafter. 

Även det närbelägna muséet besöktes med mängder av intressanta lämningar. Ibland blir det dock "a little to much" och det känns som om forntidslämningskvoten börjar bli fylld för den här gången.

Hotellen är många i området vilket tyder på ett attraktivt semesterställe ... men först om några månader. Nu är mycket som står öde och tomt men hotellet vi bor på är igång och har hög lyxfaktor.

Vädret växlar. Det var blå himmel, strålande solsken och nästan 20 grader. Det kändes som en svensk sommardag. Förhoppningsvis blir det samma förutsättningar de återstående dagarna.

Utbrott ...

För knappt 2000 år sedan begravdes städerna Herculaneum och Pompeji söder om Neapel av lava och aska. Förloppet var snabbt och ödelade hela staden. Den återupptäcktes på 1700-talet och fortfarande pågår utgrävningar.

Besöket och vandringen var en höjdare och riktigt fascinerande. Det var mycket överraskande att området var så stort.

Ett naturlig konsekvens var att på denna kvinnans dag besöka HON som var orsaken till ödeläggelsen vulkanen Vesevius. 

Moder Jord är en temperamentsfull dam. Under jordskorpan bubblar hon med glödande raseri, som förr eller senare släpps loss.

Vesuvius senaste utbrott ägde rum 1944 och man tror att hon håller på att samla kraft inför ännu ett stort utbrott.

Mimosadagen ...

Den åttonde mars är internationella kvinnodagen. I Italien uppmärksammas detta verkligen och denna viktiga dag är “Festa della donna“. Traditionen påbjuder att kvinnor ska föräras och uppvaktas med en kvist från trädet mimosa. 

Dagen instiftades 1910 och ska uppmärksamma ojämställdheten mellan könen och kvinnors situation. I många länder har den åttonde mars mist sin politiska innebörd och istället blivit en dag då man uppmärksammar eller uttrycker sin uppskattning till kvinnan.

Lagom till kvinnodagen har det så brakat loss ... årets första förkylning. Är det kvinnornas hämnd för elände man ställt till med genom åren eller är det Capris markering för att öbesöket nobbades i måndags?

Oavsett vilket så är det nu nysningar, rinnande näsa och tung i huvudet som gäller. Förhoppningsvis släpper det lika snabbt som det kom men sannolikt blir det att vara påhejare och coach vid de återstående tävlingarna. 

Turiststad ...

Sorrento vaknade upp på måndagsmorgonen med lite moln och 15 grader i luften. Det var det inget OL-lopp på programmet utan en båt- och bussutflykt till ön Capri. Men ... senare i år, under juni månad, väntar några dagar där så öbesöket valdes bort denna dag. 

Ett annat skäl var längtan att inte tillbringa en dag i storgrupp. Det är både för- som nackdelar att resa tillsammans med 150-160 personer. Kul att träffa andra och praktiskt på många sätt men det blir också en hel del väntan och köer till både det ena och andra.

1. 

Istället "gjordes" semesterstaden Sorrento med alla sina restauranger, mysiga gränder och butiker. Men så här i början på mars är turisterna inte många så det är inte någon trängsel precis.

Förmiddagslatten satt alldeles utmärkt med Neapelbukten och vulkanen Vesuvius i blickfånget. 

Ett antal euro försvann på ekiperingskontot då det inte är är några som helst problem att shoppa loss bland märkeskläder och accessoarer.

Etapp #3 ...

Bergsbyn med det vackra namnet San Gregorio da Sassol en timmas bilresa öster om Rom bjöd på strilande regn och kylslaget väder på tredje etappen av Roms Vårtredagars. Terrängen varierade på sprintbanan med allt från tätbevuxen och superlerig bergssluttning till trånga gränder och prång i den lilla byn.

Närmare 600 startande mötte upp till fina arrangemang. Prisutdelningar i Italien är alltid värda ett eget kapitel. Då är det fest, pompa och ståt, prispall och jubel för alla klasser. Denna tidiga vårhelg blev det sammanlagt en silverplats vilket belönades med medalj.

Efter loppet då regnet slutade och solen visade sig satt det gott med en "återställare" i byns centralt belägna kafé.

Under sen eftermiddag bar det vidare till ett stadsbesök i Neapel och sedan till hotellet i Sorrento.

Svårt ...

I området Garbatella i de södra delarna av Rom avgjordes under lördagen en toksvår sprint. Massor av småkvarter omgivna av stenmurar, små passager och gränder krävde totalkoncentration. Att bara rusa iväg och släppa kartkontakten några sekunder straffade sig direkt. Uttrycket "la direzione è molto più importante della velocità" gällde verkligen.

Denna dag var det lite tjurigare väder med småregn och gråmulet. Det var tunnelbana som gällde till tävlingsområdet som lär vara ett intressant studieobjekt för arkitekter.

Efter loppet väntade det italienska köket och pastan var bara så härligt delikat för att inte tala om avslutningen med en tiramisu och kaffe.

Idag lämnar vi huvudstaden för färd österut och orientering i bergsbyn San Gregorio da Sassola. Därefter några timmars bussresa söderut till Napoli.

Premiär ...

Så är tävlingspremiären avklarad på en sprintmedel som arrangörerna döpt till "Spriddle". Närmare 500 löpare mötte upp vid den högt belägna parken med en magnifik utsikt över den eviga staden. Graderna var behagliga 15, himlen blå och solen värmde. Parken består av gräsytor, många vägar och områden med gles skog. Många var romarna som tog sig en eftermiddagspromenad eller låg och slappade i gräset. Orienteringsmässigt ganska lätt men banläggaren hade fått till bra banor genom varierande sträckor och en hel del riktningsförändringar. En härlig start på tävlingssäsongen!

När mörkret lagt sig väntade middag och det är verkligen ingen brist på restauranger. Inkastarna är envisa, ivriga och påstridiga och till slut är det någon som vinner. Det italienska köket är bara så gott med ett rikt utbud och anrättningarna blir inte sämre när de sköljs ner med druvans safter. På väg hem till hotellet gick det bara inte att låta bli att nynna på "Roma" (Mel: Manschettvisan):

Jag satt en kväll i Roma och njöt cigarr aroma, mitt fagra fysionoma mot mången kvinna le.
Då kom en brallisita med former trés bonita. Ej utan all invita var hennes bystament.
Hon sa på Roma måle: "Ni vara fagro tvåle: Jag har förslag frivole. Vi älska med varann".
Mitt inne bland spaljene hon visa molto bene. Mitt inne ibland grene vi hade téte à téte.
Vi téte lite granda, jag göra observanda att kvinna confirmanda hon vara långt ifrån.
Jag klänga kors och tvärso. Det var en riktig pärzo. Till sist bli kall om stjärtzo och vi gå hem till hon.
Jag kysste'na mitt i nia. Hon ropa: "Madre mia! Ni vara kyssgeni, ja". Jag släckte armatur.
Då kom där en señore och skrek i hög tenore: "Ni kan be Fadre Våre, ty jag är hennes man".
Han gjorde sig beretto och drog en jädrans lång stiletto. Jag kavla upp manschetto, drog fram min nagelfil.
Så började duello om denna bonne mamsello. I hans akterkastello jag rände mitt instrument.
Han vred sig i spirale och ropade: "Tvi vale", och la sig horisontale och sluta sina dar.
Nu ligger han i jordo, begravd av fattigvårdo, och jag blev fast för mordo och slängd i finkament.
Nu sitter jag i cello och fäller många mjällo för denna bonne mamsello, ty hon hörs aldrig av.

Söderut ...

Så bar det iväg till den eviga staden Rom. Genom åren har det blivit många resor dit. De flesta av sevärdheterna har beskådats och då inte bara en gång. Men staden är fortfarande så fascinerande.
Vi reser med en stor grupp orienterare närmare 200 från Norge och Sverige. Vi har sett dem förut. Det senaste decenniet har så gott som alltid de första veckorna i mars varit vikta för MOC (Medelhavsmästerskapen i orientering). Huvuddelen av deltagarna är pensionärer.

Vi vaknade upp i soligt väder. Graderna var inte många och det var så där kylkrispigt. Men solens strålar värmer och snart väntar fika vid Spanska Trappan och en lunch på liten undanskymd piazza.
Detta som uppvärmning inför eftermiddagens orientering. En sprint i parkområdet Villa Borghese.

Inte hand i hand ...

Herrarna har det tungt på skid-VM. Försäsongens goda form är på upphällningen eller så har den försvunnit. Minerna är bekymrade, inte bara hos åkare och ledare, utan bland alla runt omkring som mediafolk och supporters.

Det tycks, det analyseras och det konstateras. TV-sportens André Pops som oftast är skicklig, ödmjuk och undersökande visade plötsligt ett annat ansikte; vem ska ställas till svars ... är det inte förbundskaptenen ... ska han sparkas? 

I allmänhet är det så att när man överraskas av något som är oväntat och obehagligt så är det lätt att ropa efter och föreslå åtgärder som "byt ut", "ta bort" och "förändra". Många gånger görs detta “i stridens hetta” utan en djupare eller längre eftertanke. Det är inte konstigt för om man upplevt något trist så vill man naturligtvis förhindra eller minska konsekvenserna ifall det skulle hända igen. 

Men det finns en risk att man gärna och brådstörtat föreslår en katalog av drastiska åtgärder och ingripanden. Det är OK men ett visst moment av besinning måste alltid finnas. Man måste fundera på varför man ska göra det man avser att göra och fråga sig vilka konsekvenserna är och vad det kan leda till. Alltså, innan man kastar stenen i vattnet ska man fundera på såväl ”stänkrisker” som ”ringar på vattnet-effekter”. 

Som skidåkare ska man åka fort men som analytiker, bisittare eller kommentator ska man ta det sakta i backarna. Förnuft och brådska går sällan hand i hand!

Håller inte med ...

Så kul att Kalla fick ytterligare en VM-medalj. Det var riktigt spännande att på tisdagseftermiddagen följa uppgörelsen i TV-soffan.

Under uppsnacket läser jag Dagens Nyheter. Johan Esk skriver i sin sportkolumn: Nu är det dags att begrava skidtävlingar med individuell start! Han menar att det är "dåtidens nostalgi" och istället ska man bejaka "nutidens verklighet".

Det är tydligen bara att inse att man tillhör gårdagen och dåtiden. Tycker att tävlingar med individuell innehåller så mycket mera dramatik och spänning. Nu blir varenda tidspassering intressant typ vad har hänt sedan förra passeringen och kommer Kalla ha tappat sitt försprång osv.

I silverintervjun efter loppet säger också Charlotte att hon verkligen gillar individuell start och jag tror inte det bara var av medaljglädje. 

Så det är bara att hoppas att Johan Esks konstaterande eller förhoppning (?!?)  bara är ett plötsligt infall och en förflugen idé.