Premiär ...

Så är tävlingspremiären avklarad på en sprintmedel som arrangörerna döpt till "Spriddle". Närmare 500 löpare mötte upp vid den högt belägna parken med en magnifik utsikt över den eviga staden. Graderna var behagliga 15, himlen blå och solen värmde. Parken består av gräsytor, många vägar och områden med gles skog. Många var romarna som tog sig en eftermiddagspromenad eller låg och slappade i gräset. Orienteringsmässigt ganska lätt men banläggaren hade fått till bra banor genom varierande sträckor och en hel del riktningsförändringar. En härlig start på tävlingssäsongen!

När mörkret lagt sig väntade middag och det är verkligen ingen brist på restauranger. Inkastarna är envisa, ivriga och påstridiga och till slut är det någon som vinner. Det italienska köket är bara så gott med ett rikt utbud och anrättningarna blir inte sämre när de sköljs ner med druvans safter. På väg hem till hotellet gick det bara inte att låta bli att nynna på "Roma" (Mel: Manschettvisan):

Jag satt en kväll i Roma och njöt cigarr aroma, mitt fagra fysionoma mot mången kvinna le.
Då kom en brallisita med former trés bonita. Ej utan all invita var hennes bystament.
Hon sa på Roma måle: "Ni vara fagro tvåle: Jag har förslag frivole. Vi älska med varann".
Mitt inne bland spaljene hon visa molto bene. Mitt inne ibland grene vi hade téte à téte.
Vi téte lite granda, jag göra observanda att kvinna confirmanda hon vara långt ifrån.
Jag klänga kors och tvärso. Det var en riktig pärzo. Till sist bli kall om stjärtzo och vi gå hem till hon.
Jag kysste'na mitt i nia. Hon ropa: "Madre mia! Ni vara kyssgeni, ja". Jag släckte armatur.
Då kom där en señore och skrek i hög tenore: "Ni kan be Fadre Våre, ty jag är hennes man".
Han gjorde sig beretto och drog en jädrans lång stiletto. Jag kavla upp manschetto, drog fram min nagelfil.
Så började duello om denna bonne mamsello. I hans akterkastello jag rände mitt instrument.
Han vred sig i spirale och ropade: "Tvi vale", och la sig horisontale och sluta sina dar.
Nu ligger han i jordo, begravd av fattigvårdo, och jag blev fast för mordo och slängd i finkament.
Nu sitter jag i cello och fäller många mjällo för denna bonne mamsello, ty hon hörs aldrig av.