Herrarna har det tungt på skid-VM. Försäsongens goda form är på upphällningen eller så har den försvunnit. Minerna är bekymrade, inte bara hos åkare och ledare, utan bland alla runt omkring som mediafolk och supporters.
Det tycks, det analyseras och det konstateras. TV-sportens André Pops som oftast är skicklig, ödmjuk och undersökande visade plötsligt ett annat ansikte; vem ska ställas till svars ... är det inte förbundskaptenen ... ska han sparkas?
I allmänhet är det så att när man överraskas av något som är oväntat och obehagligt så är det lätt att ropa efter och föreslå åtgärder som "byt ut", "ta bort" och "förändra". Många gånger görs detta “i stridens hetta” utan en djupare eller längre eftertanke. Det är inte konstigt för om man upplevt något trist så vill man naturligtvis förhindra eller minska konsekvenserna ifall det skulle hända igen.
Men det finns en risk att man gärna och brådstörtat föreslår en katalog av drastiska åtgärder och ingripanden. Det är OK men ett visst moment av besinning måste alltid finnas. Man måste fundera på varför man ska göra det man avser att göra och fråga sig vilka konsekvenserna är och vad det kan leda till. Alltså, innan man kastar stenen i vattnet ska man fundera på såväl ”stänkrisker” som ”ringar på vattnet-effekter”.
Som skidåkare ska man åka fort men som analytiker, bisittare eller kommentator ska man ta det sakta i backarna. Förnuft och brådska går sällan hand i hand!
