Svår långdistans ...

World of O: http://news.worldofo.com utser den bästa orienteringsbanan 2017. En intressant långdistansvariant från ett vildmarksområde i Kanada, Spruce Woods Provincial Park, med sanddyner långt, långt från havet. Förutom vägarna som utgör kartgränsen finns inga andra terrängdetaljer än detaljerad kurvbild med många gropar och olika typer av vegetation. Kartans gula områden är lätt- och snabblöpta. De skogsbevuvna områdena utgörs av en blandning av gran, asp och ek.

Banan vanns av Steven Graupner med tiden 1.57 alltså en kilometertid på cirka 9.36 vilket indikerar att det var tunglöpt och svårt.

Ser ut att vara riktigt svårt. Hur ska man läsa in sig om man är "lost". Nu är det alltid knivigt att avgöra svårighetsgrad osv när man bara ser kartan och inte har en "terrängvy" men banan kräver förmodligen ständig kartkontakt, fokus och koncentration ... på varje sträcka! 

Kulturafton ...

Tisdagskvällen gick i kulturens tecken trots konkurrens från höstens andra nattcup i orientering som avgjordes vid Vänersborgs Skidstuga. Nu var det inget svårare val. Brukar ligga lågt under senhösten efter en lång tävlingsperiod. Kompassen och orienteringsnerven får vila och återhämta sig. Dessutom har jag aldrig gjort vågen för nattcuper med gemensam start och springa på led i höstnattmörkret. Alltså, ett deltagande var aldrig aktuellt. Till råga på allt var graderna bara +2 med ruggigt småregn.

Istället blev det författarmöte. Björn Ranelid hade tagit sig till Vänersborg för en prosakväll på biblioteket. Han är verkligen en ordekvilibrist men det var verkligen ingen brist på ord med innehåll och tankeväckare. Han är en vältalig, underfundig, stolt och skicklig estradör. En livsbejakande och optimistisk grundsyn präglar hans antaganden och attityd.

Har lyssnat på honom tidigare och jargongen kändes igen men det gjorde absolut inget. Vi var ett 50-tal åhörare. Medelåldern var högre än den egna och kvinnorna var i majoritet. Det brukar vara så på den här typen av kulturarrangemang. 

Sammantaget en finstämd kväll där man fick med sig underfundiga formuleringar och tankeväckande tankar.

Bästa banan ...

Sajten World of O: http://news.worldofo.com ska utse den bästa banan 2017. Tolv alternativ har vaskats fram och bland dessa finns både sprint, medel och långdistans. Ett svenskt alternativ finns med, sträcka 4 från 10-mila i Göteborg. 

Hittade en riktig lurig och klurig sprintbana bland de tolv kandidaterna. H21 E-banan från Kiev Open i Ukraina.

Det gäller att tänka till både en och två gånger ...

Gravad vovve ...

Finansmannen Refaat El-Sayed sa en gång "Här ligger en gravad hund" med avsikten att uttrycka ordstävet "Här ligger en hund begraven". Uttrycket som används när misstankar finns om att något inte står rätt till eller att något försöker döljas.

I diskussionerna om att ta bort HD 10- och 12-klasserna finns det anledning att börja fundera om det finns en "gravad hund". Informationen från centrala SOFT (läs styrelse och kansli) slirar och är otydlig. I ett styrelseprotokoll kan man läsa:

Styrelsen beslutar

att godkänna inriktningen i förslaget till ny klassindelning för beslut i samband med förbundsmötet 2018.

I dagarna säger kansliledningen genom Susanne Söderholm:

Förbundsstyrelsen har inte beslutat om någon ny klassindelning, förbundsstyrelsen har heller inte beslutat att föreslå en ny klassindelning på förbundsmötet.

Jaha ... undrar vän av ordning. Vad gäller? Har centrala SOFT fått kalla fötter med tanke på reaktionerna och kommentarerna? Är det något man försöker dölja eller sopa under mattan? Har man gravat en hund?

Topplopp ...

Sista och femte tillbakablicken på några av årets tävlingar. Det blev ett riktigt bra lopp på andra etappen av Skawdysten i Danmark. Den avgjordes i kryptallsterräng med många sandiga stigar och öppna områden med högt gräs. Kul orientering och det krävdes verkligen högsta skärpa i de illgröna områdena. 

Enda lilla misstaget denna lördagsmorgon i juli var till den 14:e kontrollen. Det blev ett vänstervägval. Såg inte stigen in söder om kontrollen. Hade dock koll på läget och tog istället stigen som gick norr om. Det blev ett topplopp i dubbel bemärkelse; inga bommar, bra vägval och dessutom högst upp på resultatlistan.

Svart dag ...

Så snabbt vi anammar företeelser. Jag tänker på Black Friday som de senaste åren introducerats men som nu tveklöst är en institution oavsett om man är i stora staden eller på vischan.

Lockpriserna denna dag slår reorna och nästan ingen handlare vågar att låta bli.

Mötte Black Friday för flera decennier sedan i USA. Den infaller dagen efter Thanksgiving, som alltid är den fjärde torsdagen i november och är USA:s största shopping- och readag. Många besöker släktingar under Thanksgiving och man arbetar inte på fredagen, utan då är det shopping som gäller.

Märkligt att denna köpfest även har kommit till Sverige. Det är ju trots allt inte så lång tid innan det är dags för reornas rea alltså julrean i mellandagarna.

Vad blir orienteringens svar på Black Friday - kanske en nattorientering med riktigt låg startavgift!

Skitlopp ...

Den fjärde tillbakablicken på några av årets 71 tävlingar. Natt-DM uppe på Hökensås i hällregn. Det gick dåligt, riktigt dåligt, ett skit- och slitlopp.

Tappade ett antal höjdmetrar redan till första kontrollen trots föresatsen att vara noggrann. Femmeterskurvorna är verkligen fem meter på stora delar av kartan över området. Nåväl, helt OK i början. Men så kom storbommen. Fick inte ihop kartan och terrängen vid tredje kontrollen. Minuterna bara drog iväg och det blev ett planlöst irrande, det var inte roligt. Fick så småningom kontrollen men drivet och framåtandan var borta. Till femte kontrollen ytterligare virrvarr och dåligt/inget fokus. Fy och usch. Nu gällde det bara att komma i mål och avslutning var bra fast farten låg och det kändes bara så tungt.

Blev sexa av 18 startande över tio minuter efter men var inte ensam om att storbomma denna septemberkväll - en skitkväll.

Tillåt ...

Sedan ett antal år tillbaka har Vänersborg haft så kallade profilklasser i musik, bild och idrott för årskurs 7-9. Eleverna har då fått några extra lektioner i veckan utifrån sitt specialintresse. Men nu ska dessa profilklasser läggas ner och tas bort. Motiven är något kryptiska och mystiska när man läser lokaltidningen; syftet är att göra skolan i kommunen mer lik­värdig ... elever på profilklasserna har högre betyg och det är inte likvärdigt.

Det är något som inte stämmer och något som skolansvariga inte tydligt vill kommunicera. Oavsett vilket är det tragiskt att man vill ta bort verksamheter som fungerar och som elever trivs med. Tycker det är utomordentligt bra att man kan få vidareutveckla sina talanger och det man gillar. Det handlar dessutom om bara ett fåtal extra timmar. 

Det görs ett urval till profilklasserna. Det är inte bara att söka utan eleverna måste också genom bland annat intervjuer tydliggöra varför man väljer en profil samt vilka ambitioner man har.

Istället för att ta bort profilinriktningarna borde skolvärlden i Vänersborg inrikta sig på hur man skulle kunna åstadkomma en hög kvalité på klasser som inte har någon särskild profil alternativt att erbjuda fler profiler typ data, teknik, matematik, dans osv.

Vart bär det hän ...

Det ryktas om att centrala SOFT ska lägga en motion till förbundsmötet om att ta bort tävlingsklasserna HD10 och HD12. Avsikten/syftet är utifrån vad som kommunicerats att man vill tona ned tävlingsmomentet för yngre årgångar. 

Kan förstå bevekelsegrunden men kan inte riktigt förstå varför man inte kan ha både ock ... alltså varför kan man inte ha yngre klasser med tidtagning men även utan. Låt barnen själva bestämma och avgöra. Tror att det skulle vara förödande att ta bort tävlingsinslaget.

I ett historiskt perspektiv har SOFT:s förbundsmöte gjort och beslutat saker som varit förödande. För ett antal år sedan fanns det B-klasser alltså för exempelvis 40-åringarna fanns det H40A samt H40B och motsvarande för damer D40A och D40B. Skillnaden mellan A och B handlade dels om banlängd dels om svårighetsgrad. B-klassen var något kortare och lättare.

När B-klasserna togs bort försvann också många utövare och detta tapp har aldrig hämtats in. Idag blir det aldrig någon "nyrekrytering" till de äldre klasserna eftersom insteget är såpass stort och svårt. Någon nybörjare av äldre årgång gör sig alltså icke besvär!

Orienteringssporten är generellt trögrörlig och konservativ och detta har både positiva som negativa effekter. Emellanåt vill sporten visa sig väldigt kreativ, framåtsyftande och nytänkande. I denna iver blir man lätt så överdrivet progressiv. Man slår blint in på nya spår utan reflektion och dessutom ska saker ske omedelbums. Borttagandet av B-klasserna var ett lysande exempel på att brådska och förnuft inte går hand i hand.

Nu håller samma sak på att ske vad gäller de yngsta tävlingsklasserna. Därför är det bara att hoppas att förbundsmötesdelegaterna sansar sig. Ta inte bort det som fungerar utan komplettera istället; låt tävlingsklasserna HD10 och HD12 finnas kvar men komplettera/utöka med tävlingsfria alternativ!

Skittufft ...

Den tredje tillbakablicken på några av årets tävlingar. En tävling högt upp i bergen i Montenegro i mitten på augusti.

Banläggarna hade uppenbarligen bestämt sig för att nu ska deltagarna från de 26 nationerna grillas. Speciellt pensionärsgenerationen ska få känna av att dom lever!

Banorna var långa, riktigt långa. Orienteringen svår, om inte toksvår. Terrängen kuperad, pinnig och gropig. Kartan schematisk om man nu uttrycker sig diplomatiskt. 

Dessutom var solen verkligen het 1600 meter över havet och graderna dansade runt 30. Utfallet blev att många tog sin Mats ur skolan. Det var brutalt!

Gymflytt ...

Gymmet vi är medlemmar i har flyttat till nya lokaler. Stort, spacigt, nytt och fräscht. Det var invigning igår med massor av pass och aktiviteter.

Utbudet av gym är stort i Vänersborg. Det är många aktörer som erbjuder i stort sett snarlika tjänster. Vårt val för något år sedan var helt slumpmässigt. Passerade förbi, kollade in och möttes av serviceinriktad personal och på den vägen är det.

Det blir två-tre besök i veckan nu när orienteringssäsongen är över och oftast handlar det om gruppträning med duktiga instruktörer/ledare; spinning, cirkelträning och ett och annat pass med betoning på rörlighet. Några pass ligger på förmiddagar och andra på kvällstid.

Naturligtvis blir det även pass som man själva lägger upp med inriktningen kondition och flås eller styrketräning. Kan konstatera vad viktigt det är med allmän träning för hela kroppen när leder och muskler med åren blir stelare.

Denna öppningsdag tog vi med en av våra nyanländna vänner (nåja, han kom 2015) till gymmet. När han kom var han fysiskt aktiv och var med och orienterade. Men sedan föll han sakta in i uppgivenhet, tristess och depression. Detta trots att han fått uppehållstillstånd, lägenhet och återförenats med sina närmaste. Efter flera samtal och möten har vi förmått honom att styra upp sitt liv. En faktor har varit att komma igång med regelbunden motion och träning. Men det måste vara ett eget val och en egen satsning. Så igår blev han medlem och körde sina första gympass. Nu är det bara att hoppas att han hänger i. 

Annorlunda ...

Den andra tillbakablicken från en av årets tävlingar. 1968 ödelade en jordbävning bergsbyn Gibellina på Sicilien. 150 människor dog när de överraskades mitt i natten. Övriga 2000 klarade sig men hela byn raserades totalt.

Ett antal år senare skapades ett märkligt konstverk. På exakt samma ställe där huskropparna tidigare funnits byggdes 1,5 meter höga betonggrunder. Mellan dessa slingrar sig gator och gränder precis som innan jordbävningen.

Området mäter cirka 300x300 meter och syns tydligt på satellitfoton. Byn klängde sig fast på en brant sluttning så det är riktigt kuperat och rejält brant på många ställen.

För några år sedan fixades en orienteringskarta över området och på denna arrangerades en sprintorientering. Det var kartbyte för att få ut banlängder på omkring 2-3 kilometer.

Toksvårt ...

Första tillbakablicken på några av årets tävlingar. Göteborg O-meeting avgjordes i mitten på augusti och inleddes med en brutalt svår medeldistans. 

Förutom en mycket detaljrik terräng var framkomligheten rejält begränsad på grund av hög undervegetation. Det tog tid och bitvis handlade det inte om att springa utan det var gångkliv som gällde. Kilometertiden blev lång denna fredagseftermiddag. Årets absolut svåraste orientering men kul och utmanande!

Bokslut ...

Tävlingssäsongen är över och har efterlämnat sig en pärm med kartor. En genomgång visar att att det blev 71 tävlingsstarter under året samt ett 25-tal veteranorienteringar och träningstävlingar. 18 av tävlingarna var utomlands bland annat i Italien och Montenegro. Fördelningen på olika tävlingsdiscipliner blev:

Lång   19

Medel 25

Sprint 23

Natt     4

Favoritdistansen är utan tvekan medel som oftast är orienteringstekniskt svårt. I de äldre klasserna skiljer sig inte banlängden särskilt mycket mellan medel och lång. Dock är långdistansbanorna inte lika roliga med sina många gånger längre relativt enkla förflyttningssträckor.

Sprint är kul och då framförallt tävlingarna utomlands och då i sydeuropa. Det brukar bli riktigt komplicerat bland trånga gränder, oregelbundna huskroppar och branta trappor.

Ska i bloggen återkomma till några av de 71 tävlingarna utifrån rubrikerna:

Toksvårt!

Annorlunda!

Skittufft!

Topplopp!

Skitlopp!

Radskriveri ...

Tävlingssäsongen är över och då är också tidningsskrivandet på måndagar över. För fyra år sedan uppstod en vakans på lokaltidningen TTELA. Ingen OL-skribent fanns på lut. Tillfrågades om att tillfällighetsvis, under ett år, åta mig uppgiften. Tyckte att det var viktigt att den kära skogssporten fick uppmärksamhet så svaret blev ja. 

Det tillfälliga inhoppet har nu blivit fyra år med 40-50 reportage årligen. 

Ett beting som tar 3-4 timmar varje vecka under tävlingssäsongen. Det är kul och detta mycket beroende på sportchefens engagemang. Han värnar verkligen om en bred bevakning och gillar orientering. Han brukar själv följa O-Ringen på plats varje år.

Tidningen har haft det stökigt. Ett tungt konkurshot låg över den stora koncernen Stampen för två år sedan. Det blev en rekonstruktion och en nystart. Tidningen lär leva ytterligare ett tag men som alla andra pappersmedier kämpar man för sin överlevnad. 

Besparingar och rationaliseringar görs ständigt. Den lokala sportredaktionen har en viss frihet men mycket styrs "uppifrån" vad gäller inriktning om omfattning.

Själv tycker jag det är trist att man valt att inte följa ungdomsidrott. Tror faktiskt att trogna  tidningsläsare typ far- och morföräldrar vill läsa om barnbarnen.

Särskilt högt läsvärde har resultatredovisningen. Det överraskade mig då jag trodde att de som är intresserade kollade in detta på nätet. Men tydligen föredrar man sammanställningen där en sortering gjorts med ett urval av löpare från klubbarna i tidningens spridningsområde. Detta oavsett klass eller placering.

Svettigt ...

Det har varit två svettiga kvällar framför TV:n den senaste veckan, VM-kval mot Italien i fotboll. Inget skönspel och inga större finesser utan bara slit, kämpatakter och en portion tur. Det gick vägen mot alla odds och de blågula finns med i VM nästa år -härligt!

Dock lite sorg att det just var Italien "vi" slog ut. Har alltid gillat italienarna och när det dragit ihop sig till EM och VM har jag hållit på dem när inte Sverige deltagit eller när svenskarna blivit utslagna. Trist, trist att Italien inte finns med.

Det närmaste halvåret kommer det naturligtvis bli mycket fotboll i olika sammanhang. Gissar att det är många intressenter som nu gnuggar händerna. Många kronor kommer att sättas i rullning och många vill vara med om att dela på kakan och utnyttja all publicitet.

Som tur är avgörs VM i orientering i början på augusti nästa år och då har fotbollsmedaljerna redan delats ut. Dock kan det vara tufft för andra idrotter som har värdetävlingarna under tiden 14 juni till 15 juli.

OL-final ...

Orienteringssäsongen avslutades som vanligt med tre sprintevenemang i Borås den gångna helgen. I många år har det varit en självklarhet att delta men 2017 blev det ingen start. Orsaken är att man har blivit lite kräsen. Kräsen vad gäller orienteringsutmaningen. Tävlingsområdena brukar vara desamma så man känner till det mesta. Alltså, lite för enkel orientering och för mycket löpning.

Det är inte längre så kul att springa fram och tillbaka med pannlampa på tomma parkeringsytor i anslutning till alla Knallelands köpcentra. Det är inte heller så kul att jaga upp och ner på kända stråk i Borås djurpark. 

Därmed inte sagt att tävlingarna är passé. Det är ett fantastiskt arrangemang för de yngre årgångarna och det är mäktigt med de stora ungdomsklasserna. Kanon!

Men ... hur korta ska banorna egentligen vara i ungdomsklasserna. Äldsta barnbarnet kom trea i sin klass på Zoosprinten med en löptid på knappt sex minuter, besegrad av ettan med 19 sekunder. Sprintnormen säger att segrartiden bör/ska vara 12-15 minuter. Vet inte hur banläggarna egentligen tänkte och resonerade då man valde att ha så korta banor. Men, det var definitivt en sprint!

Belöning ...

Gunilla tilldelades i lördags vid Orienteringsgalan i Kolmårdens djurpark ett stipendium för främjande av mångfald. Detta utifrån arbetet och insatserna som främjat etnisk mångfald inom skogssporten i Vänersborg. Med detta avses insatser som bidragit till att utlandsfödda och/eller barn till utrikes födda getts gemenskap inom orienteringsidrotten.

Det har sedan 2015 genomförts  många olika aktiviteter i Vänersborg men också genom att underlätta tävlingsdeltagande. Vid O-Ringen 2016 skapades exempelvis möjligheten för fyra nyanländna att delta.

Oenighet ...

Ska kommuner sponsra/bidraga idrottsevenemang? Frågan är nu högaktuell på två plan. Dels eftermälet från ridsportens mästerskap i Göteborg för några månader sedan. Dels ett förestående arrangemang i den egna hemstaden: bandy-VM 2019.

I Göteborg får nu skattebetalarna stå för notan som med många, många miljoner överskred den överenskomna (?) summan. I Vänersborg drar politikerna öronen åt sig. Förra gången VM i bandy arrangerades blev notan avsevärt högre än väntat. Bidragssumman lär tydligen inte ha varit specificerad och så gick det som det gick.

Nu vill den politiska oppositionen stämma i bäcken men får inte med sig de styrande av någon anledning. Arrangerande IFK Vänersborg har ställt följande krav/önskemål:

• 400 000 kronor i marknads­föringsbidrag.

• Fri tillgång till Arena Vänersborg.

• En resursperson som projekt­ledare för VM på kommunens ­bekostnad.

• Ett kostnadsfritt VM-kansli ­under genomförandet.

Kan förstå den politiska oppositionens avvaktan. Det man eftersträvar är en tydlig ekonomisk ram. Av ovanstående punkter är det bara den första punkten som är klar, marknadsföringsbidraget!

De övriga är bedrägliga, kostnaderna kan verkligen dra iväg. Fri tillgång till Arenan med bemanning, drift, underhåll etc och en anställd projektledare utan att ha specificerat lönenivå, tidsomfattning och så kallade overheadkostnader.

Nu hotar IFK att dra sig ur hela arrangemanget och uttrycker sin besvikelse i lokaltidningen med en sannolik förhoppning om någon form av "folkstorm".

Med ett utifrånperspektiv och skattebetalare tycker jag att IFK borde specificera bidragsönskemålen i klartext alltså ett kronbelopp. Vidare bör någon kommunal controller/representant ingå i organistionskommittén för att hålla kolla på de monetära strömmarna. Kronor rullar så lätt, det har vi sett!

Utmärkelser ...

Mycket orientering på kommande Idrottsgala. Hela fyra nomineringar för skogssporten - härligt!

I kategorin Årets kvinnliga idrottare ställs Tove Alexandersson mot golfaren Anna Nordqvist, skicrossåkaren Sandra Näslund och simmaren Sarah Sjöström.

I kategorin Årets prestation finns både Alexandersson och Sjöström med och duon får där konkurrens av Victor Öhling Norberg, skicross, samt Östersunds FK, fotboll.

I Årets lag kommer VM-guldlaget att jämföras med Lag Edin, curling, herrlandslaget i bandy samt Tre Kronor.

I Årets ledare-kategorin finns förutom Håkan Carlsson, orientering, även Vésteinn Hafsteinsson, friidrott, Rikard Grönborg, ishockey, samt Graham Potter, fotboll.

Det blir som alltid diskussion om de som utsetts. Denna gång saknas både Kalla och Stina Nilsson. Skidsportens anhängare är naturligtvis upprörda.

Frågan är då om Tove Alexanderssons insatser kommer att belönas. Hon har hård konkurrens med bland andra Sarah Sjöström. Oavsett vilket så får i alla fall orienteringen en hel del ljus på sig. Sedan är det en annan sak vad ljuset kan leda till typ fler sponsorer, mer mediatid, tillströmning av nya utövare osv.

Men innan Idrottsgalan är en annan utmärkelse på gång: dagbladsguldet. Kanske, kanske läge för Tove A. 

Matutbud ...

Det är ingen brist på matbutiker i närområdet. Oj, så det byggs och öppnas nya storbutiker. Man undrar om det finns en marknad för alla dessa. I och för sig ökar antalet invånare i området men det har knappast varit någon befolkningsexplosion. Etablerade butiker är naturligtvis bekymrade, man riskerar att förlora kunder i och med den hårdnande konkurrensen. Ska bli intressant som konsument att se vad som händer. Sjunker priserna, förbättras servicen, ökar kvalitén på varorna eller blir det  överhuvudtaget någon skillnad?

Nu tror jag att de flesta av oss är vanemänniskor. Man handlar i samma butik av gammal vana. Visst lockas man av lågpriser då och då men ändå är man någon butik trogen. Dessutom binds man upp med rabattsystem på exempelvis betalkort. Genom åren har man också lärt sig att trots rabatter och lågpriser blir det inte så stor skillnad i sista änden. Butikskedjorna lågprisar olika varor. Några saker är påtagligt billigare i en butik medan andra saker är dyrare och vice versa.

Naturligtvis funderar man över sitt eget köpbeteende då och då. Vad är det som gör att man handlar i just den eller den mataffären? Är ingen prisjämförare utan det som fäller avgörandet är tre saker; frukt- och grönsaksavdelningen, utbudet av nybakat samt snabbheten i kassan. Speciellt det sistnämnda är viktigt. Så nu är det bara att se om någon av nybutikerna säkrar upp dessa tre saker. Då kanske man bryter det invanda köpbeteendet.

Inte lätt ...

Den egna klubbens valberedning får inte vila. Fortfarande saknas någon på ordförandeposten. Många har tillfrågats, alla har sagt nej. Nu rullar i och för sig verksamheten på utifrån sedan lång tid tillbaka etablerade rutiner. Men det blir ändå någon form av avvaktan och en känsla av väntläge.

Man kan alltid fundera på varför ingen åtar sig uppdraget. Tror att det finns många olika skäl. Man blir utsatt när det hettar till i känsliga frågor och vem vill på sin fritid hålla på med att käfta och tjafsa. Ett annat skäl är att man som ordförande måste/tvingas ta itu med och hantera många olika frågor och uppgifter. Det handlar inte bara om rent idrottsliga saker utan också om exempelvis fastighetsförvaltning etc. Frågeställningar som man kanske inte är ett dugg intresserad av men där ordföranderollen kräver engagemang och agerande.

Tidsbrist är också ett skäl. Mångas agendor tenderar idag att vara riktigt fulltecknade.

Det brukar hävdas att en förenings vitalitet, spänst och livskraft är avhängigt av två faktorer. Dels handlar det om målet eller syftet med klubben, dels på vilket sätt man försöker uppnå eller förverkliga målet. Vad gäller det senare handlar det om hur man exempelvis organiserar sig, hur samverkan sker, om det finns en spännande och inspirerande anda eller graden av delaktighet och inflytande. 

Alltså, om det är svårt att rekrytera ledare och funktionärer kan det dels bero på att inriktningen och aktiviteterna inte känns attraktiva eller lockande. Dels kan det vara så att formerna för hur verksamheten bedrivs känns gammalmodiga, olustiga, fantasilösa eller enformiga. 

Kanske är det så att en valberedning inte ska börja med att söka lämpliga personer/kandidater utan istället initiera diskussioner och samtal bland medlemmarna vad gäller inriktning och arbetsformer. Alltså att ha ett mera övergripande anslag och ingång. 

När det tydliggjorts vad klubben vill göra kan arbetet med att inventera och föreslå kandidater påbörjas.

Oj, oj, oj ...

Man förvånas ibland över den otroliga okunskap och total brist på insikt som samhällstoppar visar. Senast i raden är Svenskt Näringsliv som håller sig med en ordförande som heter Leif. Han sa häromomdagen i en TV-intervju: vad fan får jag för den skatt som jag betalar i Sverige?

Gossen Leif föddes i Luleå för drygt 70 år sedan. Undrar om leffeboy någonsin funderat på vem som betalade barnmorskan som förlöste honom, fröknarna som lärde honom alfabetet och räknesätten, fluorsköljningen, tandläkarbesöken, barnbidraget, utbildningen på Chalmers, de asfalterade vägarna han cyklat och kört på osv osv osv.

Det är förvånande att en man med ett så imponerande CV och som funnits i ledningen för internationella storföretag, som är hedersdoktor på KTH och Luleå Tekniska universitet och som belönats med medaljer inte har förstått eller haft bättre koll. Missade han kanske några timmar när det var samhällskunskap i skolans årsklasser? I sin ungdom lär han ha varit engagerad i SSU (Socialdemokratiska ungdomsförbundet) men tydligen var det något han inte snappade upp i studiecirklarnas samtal eller under debattkvällarna. Hur kan det komma sig att denna kunskapslucka drabbat just honom?

Efter sitt uttalande har Leffe nu gjort avbön. Han har pudlat ... menade inte så ... blivit missuppfattad ... uttalade mig slarvigt. Men ändå kan man inte komma ifrån att när Leffe inte tänker på vad han säger, säger han vad han tänker.

Nu tycker jag att man får tänka och tycka precis vad man vill. Men det som är så förvånande är att en uppenbarligen skolad, klok och erfaren person inte tänkte till innan han svarade på reporterns fråga. Ett misstag som förmodligen kommer leda till att han får sparken.

Sprintorientering ...

Sprintdisciplinen i orientering är intressant på många sätt. Framförallt att man möter så många olika varianter.

En grundläggande karaktär har varit att banorna ska ha vinnartider på 12-15 minuter. Så brukar det oftast vara på svenska och nordiska tävlingar.

Men i sydeuropa brukar löptiden oftast bli uppemot det dubbla. Detta beror främst på "stadsbebyggelsen" typ rejält kuperat, mycket kartläsningskrävande och många riktningsförändringar som bromsar upp löpfarten. Alltså tenderar sprinten att mer likna medeldistans tidsmässigt.

Ungdoms- och nybörjarbanor på sprintdistansen är oftast betydligt svårare i jämförelse med i Sverige. Sträckorna är många gångar desamma som elitbanorna har. 

Det kan bli rejäla orienteringsutmaningar om man är van vid förhållanden där det är ganska så givna vägval och enklare kartläsning. Men ... det kan också vara ett sätt att skola in nybörjare i vägvalstänkande och att noggrant kolla kartan. Detta då i en miljö som känns trygg med hus, gator och öppna ytor. Tror därför att man borde ha mer sprintorientering i inlärningssyfte.

Men ändå blir man lite kluven. Tycker trots allt att sprint, medel och lång ska ha löptiden som utgångspunkt. Utifrån detta anges sedan vilken typ av "terräng" det handlar om typ stadsmiljö, skogsmark osv.

Resfundering ...

Det tar tid att flyga även om inte den faktiska sträckan är så lång. Det tog nästan en hel dag att komma från Sicilien till Göteborg. Detta beroende på byten som skulle anpassas mellan olika flygbolag och destinationer. Varje byte orsakar också förflyttningstider inom flygplatserna. Säkerhetsrutiner samt i- och urlastning kräver sina minuter osv. Tolka inte detta som suck, pust och gnäll utan bara ett konstaterande och något man visste i förhand. 

Är egentligen oerhört fascinerad över all logistik som trots allt oftast fungerar. Speciellt med tanke på så många människor det rör sig om. Människor som kan strula, glömma, dra benen efter sig, läsa fel på ljustavlor eller som helt enkelt inte känner till rutinerna.

Flygplatserna byggs ut och anpassas naturligtvis till olika resandekategorier. Upplever att fler och fler ytor skapas så att barn kan leka och roa sig.

Det som egentligen saknas men som jag är övertygad kommer att finnas på storflygplatserna i framtiden är gym. Tror att många är beredda att betala för ett pass inklusive gympakläder, handduk och dusch i väntan på anslutande flyg. 

För egen del har det inte alltid funnits möjligheten att flyga. Som barn tog en resa från Sydafrika till Göteborg närmare tre veckor. Detta ombord på ett passagerarfartyg. Det var enda alternativet till en någorlunda rimlig kostnad.

Så när tålamodet ibland tryter brukar jag påminna mig själv om hur det var för snart sex decennier sedan.

Hemåt ...

Dagarna har gått snabbt, redan har en vecka passerat och hemresan är på gång. En härlig vecka med mycket tillsammans, orientering, upplevelser, god mat och en hel del annat. Bra hotell och mycket välarrangerat av PWT-travel.

Varierande orientering med kontraster varje dag. En extra höjdpunkt var prisutdelningarna som verkligen inte går av för hackor. Värdigt, snabbt och fin inramning. Där har vi en del att lära!

OL-säsongen har varit lång. Den började i Rom i mars och avslutas nu åtta månader senare på Sicilien. Nåja, en och annan ställer förmodligen kosan till Borås nästa veckoslut.

Finaldag ...

Den femte och sista etappen av Sicily 5-days avgjordes i den pittoreska bergsbyn Erice. Den är belägen på omkring 700 meters höjd och var insvept av dimman under förmiddagstimmarna.

Sprint stod på programmet i branta trappor och trånga prång men också bitvis lättlöpta gator. Under morgontimmarna var det rejält halt på grund av nattfukten så det krävdes att ha koll på fotisättningen.

De fem tävlingarna räknades samman så det gällde att undvika felstämplingar och större misstag. Hogedalsklanen tog hem fem klassegrar och belönades med guldmedalj och vinnartröja.

Etapp 4 ...

Selinunte är en forngrekisk stad vid kusten på sydvästra Sicilien. Den grundades av greker och utvecklades till en av de rikaste grekiska städerna på ön. Den förstördes av Karthago men det finns omfattande arkeologiska rester. Akropolen har rester av ett rätvinkligt gatunät från 500-talet f.Kr. som är ett av de äldsta man känner till. 

På akropolen låg även flera tempel, och likaså på slätten österut. Av dessa hade ett dimensionerna ca 110 m × 50 m och hör därmed till den grekiska världens största.

I detta område sprang vi idag en medeldistans. Det var lättorienterat på de öppna fälten men bland ruiner och stenrester var det betydligt klurigare. Även en del riktigt gröna grönområden hindrade framfarten.

Graderna var en bit över 20 och solen hettade på. Därför var det skönt med många timmars strandhäng efter loppet precis vid stranden där målet var beläget.

Vilodag ...

Idag var det orienteringsvila alltså ingen tävling. Istället ägnades förmiddagen åt bad och strandhäng. 

Eftermiddagen gick i olivens tecken. Det är skördetid nu och naturligtvis gällde det att uppdatera sig om hela hanteringen. Vi började med plockning och sedan med pressprocessen för att slutligen se när oljan rann ner i plasttunnorna. Egentligen en ganska lätt och snabb process.

Naturligtvis finns det en hel vetenskap kring olivsorter, mognadstider, bearbetning osv. Om detta kan man ha långa utläggningar och synpunkter på och det fick vi erfara.