Intervjusvar ...

"En bra fråga" säger många elitidrottare som blir intervjuade. Egentligen ganska festligt att man recenserar journalistens eller expertens spörsmål. Undras varför man egentligen gör den typen av kommentar. Är det för att det är en egen hjärtefråga eller är man glad för att slippa svara på något besvärligt eller komprometterande? Ja, vem vet ...dock kan konstateras att repliken kommer allt som oftast.

Dock hör man aldrig det motsatta "det var en dum fråga" även om det skulle vara berättigat och kanske det som man innerst inne tycker.

En annan observation är att toppidrottares svar många gånger består av intränade repliker som bara staplas på varandra. Det blir en kaskad av ord och uttryck och man undrar i efterhand vad det var som egentligen sas. Men det tillhör "showen" och ingen bryr sig egentligen inte så mycket.

Därför blir det och är det så befriande skönt när det dyker upp någon ny som inte mediatränats eller skolats av förbundets eller landslagets PR-stab. Svaren brukar då vara härligt personliga och spontana.

Ruskvädersdag ..

En heldag med massor av regn, blåst och vindar från alla möjliga håll. Men vädergudarna utmanades med regnställ och stövlar för halvannan timmas skogspromenad. Mötena var inte många, bara någon enstaka hundägare hade vågat sig ut i terrängen. Dock lyste naturen upp med gröna varianter av blad och lövverk. Det är fint nu och regnväder förstärker färgprakten. Så ... nu får det räcka med positiva reflektioner i ruskvädret som är ihärdigt denna Kristi himmelsfärdsdag.

Tätt på given ...

Under tisdagskvällen tillbringades några timmar i Västerlandaskogen söder om Lilla Edet. På programmet den andra etappen av OK Gipens 5-dagars-på-hemmaplan - en serietävling i orientering. Start och mål var förlagt till en övergiven grusgrop mitt i stora skogen. Kul och utmanande banor bjöd arrangörerna på. Det som inte var lika  kul var det kylslagna vädret. Usch, så det blåste denna soliga kväll. Det var verkligen skönt att komma hem och ställa sig i varma duschen en lång stund.

Under onsdagsförmiddagen var det dax igen. Nu ställdes kosan till Stenungsund för veteranrace. Soligt och blå himmel men blåsigt, blåsigt och kyligt, kyligt. Hua så mycket vindarna har legat i denna vår. 

Dock fixade Stenungsunds OK varma duschar efter loppet i ortens toppmoderna sportarena. Terrängen var kuperad, kartan så där men banorna helt OK. Ett knappt 100-tal veteraner mötte upp och det är idel kända ansikten. Efter loppet samma rutiner som vanligt och sannolikt samma repliker om terräng, karta och banor. En given samtalspunkt är naturligtvis uppdatering om skadeläget samt tankar om kommande tävlingar. På agendan står två orienteringar i den bohuslänska skärgården dels på Marstrand och dels på Käringön. Det blir spännande miljöer med kala klippor, snåriga buskage och karga landskap. Orienterande pensionärer har fullt upp!

Friluftsdag ...

Idag var den egna klubbens anläggning välbesökt. Många var cyklarna och mopparna som transporterat dit elever för en dag med orientering. Olika övningar och banor stod till buds. Enkel labyrintorientering som en introduktion till en storskalig karta med banor runt själva anläggningen samt banor i den angränsande skogen. Vädret var behagligt med sol och blå himmel.

Det är ingen större hemlighet att många genom åren fått trista upplevelser från skolorienteringar. Förhoppningsvis kan dock smarta pedagogiska upplägg fungera som inspiration och en bra introduktion. 

Förstår tillfullo utmaningen för lärarna. Orientering är svårt att lära ut och särskilt när en del tycks ha en nedärvd misstro till att vistas i naturen och när man dessutom ska förflytta sig till olika platser med karta och kompass.

Förhoppningsvis var det dock en och annan som vid dagens arrangemang kände en kittlande nyfikenhet som kanske leder till ett fortsatt engagemang.

Olika känslor ...

Gårdagskvällen blev lång med fokus på både EU-valet och VM-finalen i ishockey. Mest dramatisk var naturligtvis hockeymatchen. Oj, vilken rysare och spänning det var under de sista 10 minuterna. Oj, så glada finnarna var och oj vilken besvikelse kanadensarna kände. Idrott kan vara så underbart härligt men också så fruktansvärt bittert.

I EU-valet var det annorlunda. Både vinnare och förlorare hävdade att de var glada. Det var ett väldigt tjoande och hurrande trots att man tappat många röster sedan föregående val. Några gladdes för att de fått ytterligare ett mandat, andra för att de inte åkte ur parlamentet. Egentligen var det bara Fi som var ledsna men ändå inte. Utfallet kom knappast som någon överraskning.

Märkligt att vinst och förlust skapar så olika reaktioner och känslor beroende på vilken kontext man befinner sig i.

Åskådarroll ...

Idag stod ingen tävling till buds för äldre orienterare. Kändes lite ovanligt för söndagar är oftast inprickade för skogssporten. Istället blev det en tur till Åmål för att kolla in Unionsmatchen för ungdomar. Idag handlade det om stafett och äldsta barnbarnet sprang den tredje sträckan av fyra för ett av västgötalagen. Ett 70-tal lag stod på startlinjen. Det blev en spännande och rafflande tävling där Göteborg segrade före Oslo och på fjärde plats kom ätteläggets lag.

Detta speciella ungdomsarrangemang för 13-16-åringar är bara så bra i sitt upplägg och utformning. Ett perfekt tillfälle att under två dygn träffas, umgås och tävla över distriktsgränser och landsgränser. Oj, vilken skolning och träning det är att möta nya kamrater/konkurrenter. Inramningen av tävlingen var perfekt med engagerad speaker, häftig musik och bra banor med varvningskontroll. Stort plus till arrangerande Åmåls OK. Det var ett nöje att ”bara” vara åskådare!

Stöllaröck ...

Vet inte om dagens utflykt ska sorteras in under dagens bloggrubrik. Dock hävdar äldste sonen detta med besked. Vad handlade det då om?

Jo, denna eftermiddag var det öppna Skaraborgsmästerskap i sprintorientering och det hela gick av stapeln i Tidaholm. Det är en bit dit, ungefär 90 minuter enkel väg. 

Lockropen handlade om kul sprint, varierande terräng och nyritad karta; bostadsområde, skolområde, parkmiljö och skogsmark. Framkomlighet god, kupering bitvis måttlig. Nyritad karta i Skala 1:3 000 och sprintnorm. Ekvidistans 5 meter.

Vi lämnade ett soligt och 18 grader varmt Vänersborg med lätt klädsel och bara det absolut nödvändigaste i sportbagen. Vi såg framför oss en skön eftermiddag och tidig kväll i gränslandet mellan vackra Falbygden och Hökensås.

Ju mer vi närmade oss målet desto molnigare blev det. Molnen antog blåsvart färg och en stund senare tokregnade det. Dock droppade det mindre för en stund när vi parkerade vid arenan men efter en stund tilltog regnandet igen. 

Nåväl, regn står man ut med. Så bar det iväg på banans inledande sträckor i bostadsbebyggelse. Det var ganska lätt, typisk sprintkaraktär. Efter en stund bar det uppför och in på den skogsbeklädda sluttningen på Hellidsberget. Det var inte bara terrängen som förändrades utan också kartstandarden. Nu handlade det inte längre om en detaljerad och exakt sprintkarta utan en schematisk variant. Detaljer saknades, framkomligheten varierade vilket inte framgick och plötsligt kändes det riktigt slumpartad. Några förargliga tidsförluster noterades och väl i mål kändes det inte så kul.

Regnet hade gjort ett litet uppehåll men så öppnade sig himmelens portar igen. Rusning till bilen och snart bar det västerut igen. Hungern stillades på en pizzeria i Falköping och halvannan timma senare var vi åter i Vänersborg. Vi kunde inte låta bli att skratta åt dagens "nitlott" och visst var det ett stöllaröck.😂

Riksidrotten samlas ...

Kommande helg är det Riksidrottsmöte som avhålls vartannat år och denna gång är det i Jönköping som specialförbundens ledamöter samlas. Under min yrkesverksamma period deltog jag vid åtskilliga tillfällen i dessa möten. Har dels varit förtroendevald men oftast som tjänsteman i Riksidrottsförbundet/SISU. 

Följer lite på avstånd frågor som är på gång och hanteringen av motioner och propåer. Konstaterar att det till stora delar handlar om more-of-the-same. Det är samma karaktär och innehåll typ justeringar av idéprogram, förändringar av bidragssystem, ansökningar från nya förbund som vill tillhöra Riksidrottsförbundet och Proletärens FF:s obligatoriska motion om att Israel ska ha "rött kort" i idrottssammanhang. 

Valberedningen föreslår också omval av nuvarande ordförande den åldrige Björn Eriksson för ytterligare en tvåårsperiod. 

Sammantaget känns det hela lite gammalt och mossigt. Det behövs en vitalisering och mera spänst i den över 100 år gamla organisationen. 

Noterade själv detta redan för tiotalet år sedan och skrev då en lite kritisk och analyserande inlaga. Nedan ett kort utdrag:

RIksidrottsförbundet som övergripande paraplyorganisation spelar oftast en mycket undanskymd och marginell roll utifrån föreningens perspektiv. Specialförbunden (SF) har ett större inflytande men även gentemot ett SF värnar föreningen om sin självständighet. Det finns stundtals en avvaktan och tveksamhet till det egna förbundets agerande. Konsekvensen av detta är att det är svårt att föra ner intentioner, ambitioner och inriktningar ”uppifrån” till vardagsarbetet i föreningen. Ett exempel är vilken roll idrottens idéprogram ”Idrotten vill” spelar som styrdokument. Externa utvärderare är entydiga: den spelar en liten roll! Sannolikt lutar sig föreningen mer till det egna förbundets inriktningsdokument (om man nu över huvud taget gör detta) men ytterst styr man sig själv utifrån egna önskemål, antaganden, värderingar och traditioner.

Halvmara ...

Efter att under gårdagseftermiddagen ha pustat ut efter veteranorienteringen i Dalsland bar det iväg till Trollhättan. Där avgjordes Marathonstafetten som är ett samarrangemang mellan TSOK och Trollhättans IF - Friidrott. Det är vad namnet säger en stafett över 42,2 km, fördelat på 18 stäckor på 2.340 m. Ungdomsklassen är en halvmaraton alltså nio sträckor. Antalet deltagare i ett lag kan variera mellan att en springer alla sträckorna till att ha olika löpare på alla sträckorna.

Nu handlade det inte om att själv delta utan istället vara påhejare till egna klubbens ungdomslag.

Killaget med fyra löpare hamnade på tredje plats i det 20 lag stora startfältet. Tjejerna kom åtta. Det var en kul och intensiv tävling med mycket hejande och tjoande. Det blev ett fint löppass utan karta och kompass. Ett bra tillfälle att pressa sig lite extra löpmässigt. I ungdomsåldrarna handlar det dock mer om att springa rätt än att springa fort i orienteringssammanhang.

Nostalgi ...

Vet inte vad som tänktes när arrangörerna av dagens veteranrace planerade och fastställde sitt upplägg. Kanske var det någon längtan till fornstora dar när orientering var till för verkliga karlakarlar och där veklingar icke gjorde sig besvär.

Man drog in knappa 90-talet ärrade veteraner i Dalslands djupa skogar, in-the-middle-of-nowhere närmare bestämt. Bilkaravanen fick släppa av sina passagerare vid start- och målplatsen för att sedan parkera fordonen halvannan kilometer bort. Kartan var från 1993 och någon revidering har aldrig gjorts. Riktig vildmarksterräng var signumet och i Dalsland innebär det rejäla berg och högt blåbärsris på marken. Banorna var av det tuffa slaget. Inget mesande här inte. Trots detta var det bitvis läckra partier med rejäl storskog. 

Graderna var över 20 denna majdag och värmen var fuktigt pressande efter nattens regnskurar. De flesta kom i mål på stapplande och trötta ben och längtan efter svalkande dryck var påtaglig. Någon större längtan att bege sig till den rekommenderade badsjön knappa kilometern bort fanns dock inte. Det blev istället en utdragen fikastund. De som hade tur i lottningen och slapp hämta bilen var särskilt nöjda. De kunde luta sig tillbaka och inandas doften av pors och spirande ormbunkar bland ris och sly. Flertalet dröjde sig kvar för att invänta några eftersläntare som verkligen utmanats av dalslandsnaturen. Under tidig eftermiddag hade så alla återkommit och en och annan funderade säkert på om det var bättre förr.

Speakertjänst ...

Idag ansvarade den egna klubben för avslutningen av kretsens ungdomsserie, ett årligen återkommande arrangemang. Tillsammans med Gunilla svarade vi för speakeriet och prisutdelningen. Alltid kul att referera, informera och intervjua. 

På dryga två timmar var allt överstökat. Alla pokaler var utdelade och snabbt var allt undanstökat efter ett bra arrangemang. Många var funktionärerna som säkerställde en värdig avslutning. Förhoppningsvis var alla deltagare också nöjda med banorna runt Skidstugan.

Sprintstrul ...

Några timmar efter gårdagens DM-sprint väntade sprintstafett. Det var några timmars vila mellan loppen och tiden ägnades åt återhämtning och uppladdning på olika sätt.

Sprintstafetten är en tvåmannatävling där varje löpare i laget springer två sträckor. Upplägget handlar om korta sträckor med löptider omkring 10 minuter och banorna är relativt lätta. Snabbt och intensivt är konceptet.

Tyvärr strulade det för arrangörerna. Datasystemet falerade och man kunde inte presentera en slutgiltig prislista. Därför blev det ingen prisutdelning efter en heldag med kul orientering, spännande dueller, kanonväder och härlig samvaro. Senare i veckan lär resultaten bli officiella men innan dess måste arrangörerna tillbringa ett antal timmar framför dataskärmen och reda ut tids- och målregistreringar. 

Stackars arrangörer och jag förstår att det kan strula. Sprintstafett med sitt speciella upplägg utmanar både funktionärer och teknik. Felrisken är stor och detta accentueras om löpare inte följer anvisningar och rutiner. 

Mästerskapssprint ...

Den gångna natten var inte sömntimmarna många. Eurovisionfinalen höll på länge och man segade på omröstningen. Dock var det en bra show med Madonna som gästartist. Spännande var det också då Sverige och John Lundvik fanns med i den absoluta toppen. Dock blev det till slut bara en sjätte plats.

Det blev ingen sovmorgon eftersom det var DM-sprint på gång och färden ställdes till Falköping. Där väntade en spektakulär tävling vid Motorstadion - en tuff och mycket orienteringskrävande sprintdistans. Det gällde verkligen att vara totalfokuserad samtidigt som det gällde att hålla fart. 

Över 700 startande mötte upp i det gamla stenbrottet och solen värmde på. Det handlade om grader mellan 20 och 25 och det kändes som en het sommardag. Det var snustorrt och dammigt!

Det blev ett bra löp, utan några misstag, tack vare mycket skärpa och noggrannhet. Fjolårets DM-seger försvarades och ytterligare ett DM-tecken fick följa med hem till Vänersborg.

Efter några timmars vila blev det ännu en tävling i samma område. Det handlade om sprintstafett med två löpare i varje lag som vardera springer två sträckor. Mer om detta i morgondagens blogginlägg.

Ridpremiär ...

Idag avgjordes Göteborgsvarvet och dagens beting bestod i att roa barnbarn #4 när föräldrarna sprang på Götets gator. Det blev premiär för flickebarnet på hästryggen. Detta på Jennylunds ridskola strax öster om Bohus. Spännande var det och ett kul upplägg på ridturen både inomhus som ute i den närliggande skogsdungen. 

Mobilen var uppkopplad och löpningen i rikets andra stad följdes live. Många imponerande insatser och svärdottern gjorde en riktigt starkt lopp. Personligt rekord blev det efter en kämpainsats med mycket inslag av ”pannben”. Även yngste sonen krigade på bra och noterade strax över 1.23.

ESC-final ...

Har kollat in bägge kvalificeringsomgångarna till Eurovisionfinalen. I ett högt tempo har de olika ländernas bidrag spelats upp. Detta år fascineras jag inte så mycket av låtarna utan mer av scenografin och ljuseffekterna. Det är helt otroligt vilka shower som spelas upp. Har kommit på mig själv flera gånger att mera kolla på detta än att lyssna på melodier och sånger.

Uppenbart är att dekor, rekvisita och scenbilder spelar allt större roll när en vinnare ska utses. Vare sig man vill det eller inte bländas man och påverkas av av ljuseffekter, dansare, eldkaskader och allt vad det är.

Alltid kul att spekulera om vem som ska vinna. John Lundvik med låten ”Too late for love” är riktigt bra men det kanske beror på att man hört den en hel del. Dessutom finns naturligtvis heja-på-Sverige-faktorn med i bedömningen. Enligt de flesta spelbolagens odds är Holland den stora favoriten att vinna. 

Labyrintorientering ...

Har kollat in olika evenemang kopplade till World Orienteering Day. Det presenteras och inbjuds till olika former. En mycket vanligt förekommande aktivitet är labyrintorientering. Denna gamla hederliga övning som har många år på nacken syftar till att träna nybörjare att passa kartan. Nu har den förfinats utvecklats och är uppenbarligen riktigt populär. Den verkar nästan ha utvecklats till en egen disciplin. En disciplin som är intensiv, kort och tempofylld. Orienteringsmomentet är litet men det är en kul, lättanordnad och enkel introduktion.

WOD ...

Under tiden 15-21 maj arrangeras World Orienteering Day runt om i världen! Med gemensamma krafter är ambitionen att sprida sporten till fler individer och nationer genom ökad synlighet. World Orienteering Day är i själva verket en vecka. Alla aktiviteter mellan den 15 maj och 21 maj, registreras som en World Orienteering Day-aktivitet. 

World Orienteering Day är ett initiativ från Internationella Orienteringsförbundet och har funnits sedan 2016. Genom åren har det noterats 889 986 deltagare. 2018 engagerade de svenska föreningarna tillsammans 26 778 personer runtom i landet.

I Sverige görs satsningar huvudsakligen i skolor men naturligtvis kan alla träningsorienteringar, veteranrace och andra orienteringsrelaterade aktiviteter registreras. Deltog idag i onsdagarnas sedvanliga veteranrace men har dålig koll på om arrangörerna anmäler evenemanget.

Det finns många olika saker som uppmärksammas genom att de "tilldelas" en dag. Vet inte hur stor uppmärksamhet som skapas och vad effekten blir. Gissar att det huvudsakligen blir en form av manifestation bland dem och för dem som redan är berörda och involverade. Dock är World Orienteering Day en bra grej och framförallt  i länder där orienteringssporten ännu inte är så utvecklad.

Från Dundee till Ramsvik ...

Åren går ... idag är det hela 69 år sedan man slog upp de blå ögonen på Dundee Missionssjukhus i Sydafrika. 

Idag tillbringades ett antal timmar på Ramsvikslandet tillsammans med kära hustrun i strålande solsken och blå himmel fast västerhavet hedrades inte med årets premiärdopp ... fortfarande alldeles för friskt = iskallt!

Ramsvikslandet kallas "Klippornas rike". Den röda bohusgraniten blandas med andra, yngre bergarter. Det finns rikligt med spår av inlandsisen i form av glaciala skulpturer som rundhällar, jättegrytor, isräfflor och skärtråg. Verkligen ett kul område att traska omkring i. 

Födelsedagshälsningarna via olika sociala medier blir fler och fler för varje år som går. Så även denna dag. I arla morgonstund plingade det åtskilliga gånger i mobilen. Nu beror inte detta på nya vänner eller fler vänner. Istället handlar det om olika affärskedjor som grattar, uppvaktar och vill fira. Naturligtvis passar dessa på att komma med erbjudanden av olika slag och rabatter med olika procentsatser. Så vill man ha många uppvaktningar på sin högtidsdag så är det bara att vara köptrogen och bli medlem i kundklubbar och allt vad det heter.

Det enda som saknades denna 14:e maj var en orienteringstävling ... 😂

Typ landskamp ...

Snart är tidpunkten inne för den årliga Unionsmatchen. På tävlingens hemsida står att läsa:

Unionsmatchen er en årlig vennskapelig orienteringskonkurranse for 13 – 16 åringer mellom de svenske distriktene Halland-Skåne, Göteborg, Bohuslän-Dal, Västergötland og de norske kretsene Buskerud, Østfold, Akershus og Oslo, Mjøs-O. Det konkurreres i klassene H/D 13-14 og H/D 15-16 år.

Vid helgens tävlingar i Borås uppsnappades ett samtal mellan västgötaungdomar. Man diskuterade uttagningar och vad som väntar vid årets evenemang som avgörs i Åmål. Någon undrade varför det kallas Unionsmatchen ... betyder inte det typ förening eller sammanslutning? Ingen kunde svara på frågan och absolut ingen gjorde någon form av historisk koppling.

Dammar man av historiekunskaperna eller söker på Wikipedia framgår att:

Svensk-norska unionen var en statsrättslig förening mellan kungarikena Sverige och Norge under perioden 1814–1905. 

Unionen uppstod ur Kielfreden den 14 januari 1814 och den följande konventionen i Moss och stadfästes genom en revision av den norska grundlagen den 4 november 1814 och genom riksakten 1815. Unionen var en kompromiss mellan å ena sidan de norska självständighetssträvandena, uttryckta genom Eidsvollförfattningen, och å andra sidan Sveriges anspråk på Norge som en ersättning för det förlorade Finland och det till Danmark avträdda Svenska Pommern.

Man funderar över hur/varför denna historiska epok satt sådana avtryck att en årlig Unionsmatch för ungdomar i orientering arrangeras. Vilka krafter och bevekelsegrunder finns/fanns med i bakgrunden när tävlingen instftades?

Nu tror jag inte att någon egentligen bryr sig. Det är ett jättebra tävlingstillfälle med ett kul upplägg, ett möte över landskaps- och landsgränserna mellan yngre tonåringar. 

Boråslopp ...

Denna söndag hedrades Borås Skidstadion med en orienteringstävling. Väderförhållandena drog mer åt kallt och bistert än varmt och skönt. Dock var det ett suveränt arrangemang av IK Ymer. Terrängen runt anläggningen är bitvis kuperat och med en hel del stenblocksområden. På programmet stod det medeldistans och det blev naturligtvis banor med många kontroller.

Under tävlingen var det behagligt löpväder men vid fikat och eftersnacket ville vädergudarna att alla skulle dra hem så fort som möjligt. Man fixade till lite iskall regn och satte fart på ”fläkten”. Graderna sjönk genast till fyra-fem och ingen propsade på att sitta kvar vid målupploppet.

Kommande vecka börjar en period med sprinttävlingar och nästa helg är det DM både individuellt och i stafett.

Klädrike ...

Denna soliga (äntligen) dag var det medeldistanstävling strax norr om Gällstad. Förra helgen var det ett topparrangemang i Dalsland och denna dag var det lika fint och högklassigt i Västergötland.

Omkring 600 deltagare hade sökt sig hit. Terrängen brukar inte ha världens bästa rykte men det var mycket bättre och finare än vad som förväntades.

Efter racet var det många som sökte sig in till tätorten för att fynda. Gällstad har genom åren profilerat sig på ett stort klädutbud med billiga prislappar. Så det var en hel del orienterare som passade på att shoppa loss. De allra flesta såg nöjda ut och påsarna med märkeskläder var rejält fyllda.

Tjejrace ...

Vårruset avgjordes i höstrusk. Dock gjorde regnet uppehåll när det var start 19.00 och omkring 3700 tjejer gav sig iväg. Huvuddelen var rejält påpälsade. Ett hundratal sprang fort, några mycket fort, men de flesta tog det lugnare och förflyttade sig i sakta gemak de fem kilometrarna genom Vänersborgs centrala delar och parkområden.

Upplägget var som vanligt med varuprover i mål, några nya proteindrycker att smaktesta och så en energigivande banan. Dessutom fanns utställare på plats med erbjudanden av olika lag. Merparten avslutade kvällen med gemensam picknick i det fuktiga gröngräset.

Många var funktionärerna som hjälpte till på olika sätt. Det krävs bemanning på, många olika ställen och med många olika uppgifter. Imponeras av arbetsinsatserna som görs av både yngre och äldre. Vårruset är en kul grej både för löpare/gångare som för funktionärer!

För den egna klubben är det en viktig inkomstkälla. Slantar som krävs för att hålla igång verksamheten. Dock finns det utmaningar att ta itu med och agera kring. Deltagarantalet, och det gäller alla Vårrusarrangemang runt om i landet, stagnerar. Trots extra stora satsningar på exempelvis marknadsföring genom olika sociala medier har detta inte genererat fler startande. Det krävs förmodligen ytterligare åtgärder och utvecklingsinsatser för att på sikt säkerställa höga deltagarsiffror.

Tror själv att man exempelvis kan utnyttja den uppbyggda arenan och alla faciliteter lite mer. Ser att man i framtiden innan det "riktiga" Vårruset genomför "Lilla Vårruset" för tjejer upp till och med 12 år. Samma grundupplägg fast med en kortare bana typ någon kilometer, "goodiebag" vid målgång och fikapåse. Detta är egentligen inget revolutionerande. Flertalet andra löparlopp har redan liknande upplägg.

Årets Vårrus kan läggas till handlingarna och fokus kan nu till fullo inriktas på det som är klubbens kärnaktivitet; orientering!

Tufft klimat ...

Vädret är ingen höjdare i Vänersborg dessa dagar. Kallt, blåsigt, regn, enstaka grader och mycket omväxlande. Dock verkar det bättre än "klimatet" i riksdagen. Har lyssnat på och hört kommentarer från den så kallade EU-debatten. Oj, vad man smäller på varandra. Det hör till viss del hemma i en valdebatt men övertrampen är emellanåt riktigt grova.

Noterar att retoriken och replikerna mer tycks handla om att anklaga varandra för att tillhöra den ena eller andra "ismen". Man strävar efter att placera in varandra i olika politiska riktningar och strömningar. Många gånger görs detta med mycket liten eftertanke och ytliga analyser.

Sakfrågorna hamnar på undantag och när de väl lyfts fram är det en bred flora av förslag, åtgärder, intentioner, tyckanden och företrädarnas hjärtefrågor. Det är inte helt lätt att som väljare sortera alla utspel. Än svårare blir det att tratta ner allt till ett parti eller en specifik kandidat.

Drygt två veckor återstår innan valet och det är bara att hoppas att debattklimatet blir bättre ... och att vädret så snart som möjligt blir bättre.

Fy så kallt ...

Solen sken när rullgardinen åkte upp och det var upplagt för en lång och förhoppningsvis skön cykeltur under tisdagsförmiddagen. Men skenet bedrog eller rättare sagt solen bedrog. Visst sken den men detta genom isande vindar och några plusgrader, usch, usch! Långturen blev en korttur trots mössa under hjälmen, handskar och värmande superställ. Hur ska det bli på torsdag när Vårruset går av stapeln? Förra året var det sanslöst kallt och pissigt väder. Förhoppningsvis blir det inte en repris.

Oj, vad man längtar efter varma vindar och många grader. Man avundas hustrun som är på sin årliga ridresa under veckan. Resmålet detta år är Portugal och rapporterna berättar om grader som närmar sig 30. Det måste bara vara så skönt och härligt!

Frös gjorde också alla kids som deltog på ungdomsserien i orientering under kvällen. Etappen avgjordes på Hunneberg. Ett arrangemang som lockade omkring 130 deltagare med bra banor. Den egna klubben noterade sju klassegrar - kul!

Vårrus på gång ...

Denna vecka är Vårrusvecka. Sedan många år tillbaka arrangerar den egna klubben detta tjejlopp. På torsdag 19.00 går startskottet och närmare 4000 startande ska ta sig igenom de fem kilometrarna.

Som vanligt är det mycket förberedelser och många medlemmar är inblandade på olika sätt. Det är en hel del administrativa delar och naturligtvis en massa praktiska detaljer som ska fixas.

Under gårdagskvällen packades deltagarpåsarna som innehåller sponsorers varuprover och erbjudanden. Alla deltagare får påsen samt en banan och dricka direkt efter målspring eller målgång.

Dessa "goodie-bags" har förändrats genom åren. Tendensen är att det blir färre saker i påsen trots att startavgiften ökar och då kan man fundera över vilka konsekvenserna blir.

Vid packningen kan alla delta, både ung och gammal. Efter dryga tre timmars jobb var allt avklarat och påsarna prydligt placerade i stora korgar och på bilsläp.

Vårruset har genom åren inbringat sköna slantar till klubbkassan och är tveklöst föreningens största inkomstkälla.

OL-prylar ...

På de flesta orienteringstävlingarna finns det så gott som alltid en försäljare av prylar och tillbehör. Beundrar dessa affärsidkare. Visst tjänar de pengar på sin verksamhet men förutsättningarna de jobbar under är inte alltid de allra bästa. Det går säkert an när vädret är hyggligt typ solsken, blå himmel och torrt på marken. Men det måste vara vidrigt när vinden blåser på, när regnet strilar eller snön faller. 

De börjar sitt arbete tidigt innan alla vi tävlande anländer. Tält sätts upp, lådor plockas fram och prylar sorteras. Så börjar då försäljningen av både det ena och andra. Många av kunderna är omsorgsfulla. Frågorna är många och man funderar och tänker (länge) om en investering ska göras. Andra har synpunkter på slitaget på skorna man köpte för någon månad sedan. Åter andra vill pruta. Beundrar verkligen tålamodet hos försäljarna.

Dock är det en suverän service att regelbundet ha tillgång till initierade och kunniga sporthandlare. Utbudet brukar vara stort så oftast hittar man precis det som uppfyller de personliga kraven och önskemålen. 

Emellanåt slås man av hur mängden av orienteringsrelaterade prylar bara ökar och ökar. Oj, vilken skillnad i jämförelse med den egna tävlingsdebuten för dryga femtio år sedan. Prislapparna har också höjts undan för undan. Ska man ha det som kan rubriceras som top-of-the-line, och det vill orienterare ha, så kostar det!

Höjdartävling ...

Ger man kunden mer än vad han/hon förväntar sig då har man lyckats, sa föreläsaren på säljutbildningen för många år sedan. Kom att tänka på de kloka orden i samband med dagens tävling, Skärmenträffen, som arrangerades i dalsländska Högsäter.

Förväntningarna innan var neutrala eller ungefär som de brukar vara inför en tävling alltså vare sig ”hiss” eller ”diss”. Det var ett relativt litet arrangemang med omkring 350 startande. Men, oj vilket höjdararrangemang. Det gäller allt från terräng, karta och banor till kringarrangemangen med dusch, marka, speakerservice, prisutdelning osv osv. 

Dalslandsklubben lyckades verkligen skapa en tävling som andades gemyt och trivsel. Hoppborgen för de yngre som följde med föräldrar och syskon uppskattades verkligen. De värdiga och fint inramade prisutdelningarna för ungdomar med prispall och allt var en höjdare. Segrarpriset i de äldre klasserna bestod av lokalt producerad ”Orienteringshonung” - häftigt! 

Sammantaget fick man som deltagare verkligen mer än man förväntade sig. Vilken tur alla 350 deltagare hade denna sköna vårdag när man valde Skärmenträffen!

Majsnö...

Det var ingen upphöjande upplevelse att komma till dagens tävlingsområde strax norr om Bollebygd. Vidrig snö hade lagt sig i ett tjockt täcke inte bara på målområdet utan också i skogen. Enligt väderfolket är det högst ovanligt att det snöar i dessa trakter under årets femte månad. Men så var det och förvarnade hade de flesta av de över 1000 detagarna blivit. 

Naturligtvis blev det en hel del spårsnö. Det gynnar sent startande som kan utnyttja detta men samtidigt är det inte så utmanande orienteringsmässigt när man kan följa upptrampade spår in och ut från kontrollerna. OK Orinto svarade för arrangemanget och som vanligt var terrängen kuperad och detaljrik och banorna var av hög klass.

Många drog sig snabbt hemåt efter målgång trots att solen sken fram på dagen men graderna var inte många.

Imorgon väljer en del ytterligare en tävling i ett närliggande område medan andra drar till Dalsland. Där var det snöfritt under dagen och förhoppningvis blir det ingen nederbörd som faller i området det närmaste dygnet.

Jubileum ...

I år är det 100 år sedan den första större orienteringstävlingen anordnades i Sverige. Ernst Killander, ordförande i Stockholms Idrottsförbund, realiserade idén om en förbundsorientering och var också banläggare. Tävlingen genomfördes den 25 mars 1919 och 155 av 217 anmälda (bara män) kom till start vid Igelboda station i Saltsjöbaden. 27 var militärer och övriga civila. Man startar med en minuts mellanrum. Banan mäter 12 kilometer med tre kontroller med målet vid Nackanäs numera rivna värdshus. Tävlingen tände på allvar gnistan för sporten och blir upptakten till den nuvarande orienteringssporten. Ernst Killander får efter detta epitetet "Orienteringens fader".

Statyn "Den förste orienteraren" ställdes på plats för 50 år sedan. Konstverket står på en berghäll invid Saltsjöbadsleden i höjd med Tippens sporthall. Den spegelblanka siluetten av en sprintande orienterare är med sina dryga två och en halv meter väl synlig från vägen. I höjd med orienterarens fötter löper en cirkel där de fyra väderstrecken är markerade. Orienteraren, själva människofiguren, är rörlig runt sin egen axel med ett fäste vid ena foten. Orienteraren kan rotera i förhållande till det statiska kompasshuset och springa i olika riktning. 

Kommande helg firas de 100 åren. Järla orientering och Tullinge SK arrangerar finalhelgen för Swedish League med nyritade kartor och olika aktiviteter för att uppmärksamma sporten.

Inget fegande ...

Regnet piskade mot sovrumsfönstret, termometern visade på +3 och det blåste vänernordan. Tanken flög igenom skallen ... ska veteranracet skippas idag? Halvannan timma senare passerades först Vargön, sedan infarten till Grästorp och så var det bara några raksträckor kvar till Lidköping. Där väntade arrangörerna som denna dag bjöd på mycket flack terräng med en hel del bushiga områden.

Kontrollerna var många och det gällde verkligen att vara stenhård med att hålla kompassriktningen. De gropar och höjder som fanns i terrängen var små, mycket små. Fem olika banor med olika sträckningar stod till buds och de omkring 130 deltagarna sprang kors och tvärs i den lilla skogen. Det gällde verkligen att inte snegla på andra och dras med i fel riktning.

Det ruskiga morgonvädret ändrade karaktär och när det var start bröt solen igenom det tjocka molntäcket. Graderna steg, himlen blev blå, superställströjan åkte av och löpvädret kändes verkligen bra.

Det kändes också bra med fikat i solskenet och trevligt eftersnack med gamla klubbkompisar från Tibro. På tapeten denna dag var åsikter och synpunkter om den nya kartnormen som nu lanseras på bred front.

Tufft var det ...

OK Gipen bjöd på fysiskt krävande terräng och orienteringstekniskt svåra banor när Götaälvdalsträffen avgjordes med Göta bollplan som arena. Bergen öster om Göta älv och Lilla Edet är branta, detaljrika och bitvis svårframkomliga. Banläggarna hade fixat till utmanande stråk där det gällde att behålla skärpan även när det sved i benen av mjölksyra och svetten forsade.

Omkring 500 löpare ställde upp i det småkyliga vädret. De senaste dagarnas goa värme var borta och en och annan ser nog till att dunjackan tas med till nästa lopp om inte vädergudarna ändrar sig.

Redan imorgon väntar nästa race för pensionärer och daglediga. Två veteranevenemang står till buds, ett i Göteborg och ett i Lidköping. Vilket det blir avgörs förmodligen av vilken terrängkaraktär man önskar. I rikets andra stad väntar kuperad och detaljrik terräng medan Lidköping bjuder på motsatsen, flackt och detaljfattigt.

Med tanke på dagens terräng och hur kroppen känns lutar det åt att kosan ställs åt nordost från Vänersborg räknat.