"En bra fråga" säger många elitidrottare som blir intervjuade. Egentligen ganska festligt att man recenserar journalistens eller expertens spörsmål. Undras varför man egentligen gör den typen av kommentar. Är det för att det är en egen hjärtefråga eller är man glad för att slippa svara på något besvärligt eller komprometterande? Ja, vem vet ...dock kan konstateras att repliken kommer allt som oftast.
Dock hör man aldrig det motsatta "det var en dum fråga" även om det skulle vara berättigat och kanske det som man innerst inne tycker.
En annan observation är att toppidrottares svar många gånger består av intränade repliker som bara staplas på varandra. Det blir en kaskad av ord och uttryck och man undrar i efterhand vad det var som egentligen sas. Men det tillhör "showen" och ingen bryr sig egentligen inte så mycket.
Därför blir det och är det så befriande skönt när det dyker upp någon ny som inte mediatränats eller skolats av förbundets eller landslagets PR-stab. Svaren brukar då vara härligt personliga och spontana.
