Man drog in knappa 90-talet ärrade veteraner i Dalslands djupa skogar, in-the-middle-of-nowhere närmare bestämt. Bilkaravanen fick släppa av sina passagerare vid start- och målplatsen för att sedan parkera fordonen halvannan kilometer bort. Kartan var från 1993 och någon revidering har aldrig gjorts. Riktig vildmarksterräng var signumet och i Dalsland innebär det rejäla berg och högt blåbärsris på marken. Banorna var av det tuffa slaget. Inget mesande här inte. Trots detta var det bitvis läckra partier med rejäl storskog.
Graderna var över 20 denna majdag och värmen var fuktigt pressande efter nattens regnskurar. De flesta kom i mål på stapplande och trötta ben och längtan efter svalkande dryck var påtaglig. Någon större längtan att bege sig till den rekommenderade badsjön knappa kilometern bort fanns dock inte. Det blev istället en utdragen fikastund. De som hade tur i lottningen och slapp hämta bilen var särskilt nöjda. De kunde luta sig tillbaka och inandas doften av pors och spirande ormbunkar bland ris och sly. Flertalet dröjde sig kvar för att invänta några eftersläntare som verkligen utmanats av dalslandsnaturen. Under tidig eftermiddag hade så alla återkommit och en och annan funderade säkert på om det var bättre förr.
