DM på gång ...

Kommande två helger vankas det DM-tävlingar. I flera idrotter har DM nedgraderats och har inte alls samma status som tidigare, alltså för flera decennier sedan. Men inom skogssporten samlas fortfarande många i startlistorna och detta även i mycket små distrikt.

Dock ställer den egna klubben upp med bara fem lag i söndagens stafett-DM. Det måste vara någon form av all-time-low i föreningens historia. Tiderna förändras och uppenbarligen är DM-stafett inte längre så kittlande och lockande ... eller så är orsaken en annan.

Nåväl, den egna inställningen till DM-tävlingar är neutralt. Det leder inte till någon extra förväntan. Det kvittar om ett arrangemang har DM-etikett eller inte, det är tävlingstillfället som är det intressanta och lockande. Sedan några år tillbaka är DM-arrangemang "öppna" även för löpare som inte tillhör distriktet i fråga. Det är bra. Då kan man välja vilket distikt man deltar i. Dock tävlar man då inte om DM-tecken.

Egentligen hade det kommande helg varit kul att springa Bohuslän-Dals två DM som avgörs på ett nykarterat och spännande område på Orust. Men barnbarn har föräldrafritt och det blir "pass" och övernattning i Götene där västgötadistriktets mästerskap avgörs. Dock blir det förmodligen Göteborgs DM nästa helg.

Så egentligen är DM bra då utbudet blir stort, bara att välja och vraka i vilket distrikt man vill tävla!

Tufft värre ...

Oh my god ... det här har jag fått för mina synder ... dräparbana ... vilken jävla terräng! Det var några kommentarer som snappades upp vid målet för torsdagens veteranrace. Arrangörerna hade valt den extrema, tunglöpta och svårframkomliga terrängen vid Tumlehed på Torslanda.

Det var tufft, minst sagt. Brutalt är kanske en mera rättvis beskrivning. Banorna var svåra och kontrollerna väl gömda och instoppade bland bergsskrevor, slippriga berghällar, enebuskar och hög ljung. 

Man undrar vilka föresatser banläggarna hade när man fixade till stråken denna förmiddag för generationen runt 65 och äldre. Var det en hämnd för hemskheter man själv råkat ut för vid något tidigare pensionärsrace? Kanske var avsikten ändå i grunden god, man ville bjuda på något som deltagarna sent ska glömma. Ja, vem vet?

Deltagarna var inte så många, ungefär hälften av de som brukar vara med. Det senaste dygnets åskväder skrämde säkert bort en del och kanske visste en del om vad som väntade och prioriterade därför andra saker.

Förundras då och då varför man som arrangör tar i så väldigt, gör det så krävande och  söker upp terräng som är så utmanande vad gäller framkomlighet och kupering. Det handlar trots allt om en äldre generation med varierande former av krämpor och skavanker. 

Men kanske är det en trend, något i tiden. Växlade några ord med några yngre generationer som under sommaren tävlat i södra europa. Terrängen hade varit extrem vad gäller kupering och svårframkomlighet. På stora delar av banorna handlade det mer om bergsklättring eller hasning nerför rejält branta sluttningar än OL som står för orienteringslöpning. Det gick helt enkelt inte att gå, jogga eller springa.

Nu tycker jag inte att det hela är sååå dramatiskt. Deltagandet är frivilligt, man väljer ju trots allt om man vill delta eller inte. Dock bör arrangörer vara mera tydliga, öppna och transparanta vad gäller terräng och banor. Idag försöker man släta över och kamouflera om det är svårframkomligt eller extremt på något sätt. Man gör detta i tron att en tydlig och ärlig beskrivning skulle skrämma bort deltagare. 

I den egna klubben har vi på allvar börjat fundera på att "varudeklarera" olika tävlingar på klubbens hemsidan. Alltså, att i god tid innan exempelvis "döskallemärka" arrangemang i extrem terräng typ kupering, framkomlighet etc. 

Gå med VSK ...

Många är motionsaktiviteterna som erbjuds runt om i landet. Den egna klubben arrangerar årligen, förutom Vårruset, en skogsvandring på fem kilometer under rubriken "Gå med VSK". Det har man nu gjort i två decennier och det brukar dyka upp ett 100-tal kvinnliga deltagare. Konceptet är uppvärmning-gå fem kilometer-goodiebag och medalj vid målet-utlottning av priser.

Många funktionärer är inblandade för att skapa en trevlig inramning. Ett lyckat drag denna blöta onsdag var att flytta prisutlottningen in i Skidstugan. Det skapades ett gemyt och mysig stämning. 

Det kostar 200 kronor att delta och det lättförtjänta pengar om man jämför med ett orienteringsarrangemang.

Suck ...

Det senaste året det funnits anledning att oja sig och tycka till om vissa kommuners panikåtgärder för att dryga ut kommunkassan. Det sätts upp parkeringsautomater på nästan alla tänkbara ytor.

I Lilla Edets kommun finns det en liten ort som heter Nygård. I anslutning till en biväg till byvägen finns ett litet område med egnahem som byggdes för tre decennier sedan. Mellan husen finns det ett allmänområde bestående av grus och gräsväxt som under alla år fungerat som parkering för besökande.

För någon vecka vecka sedan började plötsligt fordon att bötfällas. Detta har förvånat och naturligtvis retat upp de bötfällda. Det finns exempelvis inte någon skylt eller anvisning som informerar om vad som gäller och inte heller någon P-automat.

En av de boende drar sig till minnes att ytan iordningsställdes för att man inte skulle parkera längs gatan bland annat för att inte hindra blåljusfordon. 

Ingenjören på enheten stadsmiljö och trafik, hävdar dock att parkeringsvakten inte har gjort något fel. De är ju drillade i detta och kan sin sak!

Man häpnar över agerandet och förvånas över den sjukliga iver som driver kommunalarbetare att hitta intäktskällor. Hur ska stackars kommunmedborgare och andra överhuvudtaget veta vad som gäller när man inte ens bemödat sig om den enklaste formen av anvisning. Man undrar samtidigt hur man har tid och resurser att ägna kraft och energi åt den typen av arbetsuppgifter! Gissningsvis skulle mer pengar sparas om man istället avskedade P-vakten.

Anna har fått stanna ...

Det obligatoriska och årliga besöket på Pilane gravfält som nuförtiden är både en fårhage och konstutställning har avverkats. Vädergudarna bjöd på en het sommardag och graderna steg uppåt 30. 

Det är alltid lika spännande att åka till Tjörn och kolla in konstverken som skiftar varje år. Ett 20-tal verk brukar vara utplacerade. Är det något eller några som kommer att vara ögonbrynshöjande eller som kittlar nyfikenheten? Det är den årliga frågan?

Naturligtvis finns det eleganta kvinnohuvudet Anna där som nu konstnären Jaume Plensa låter vara där permanent. Den är alltid sevärd och intressant. I övrigt var årets verk helt OK men det var ingen som framkallade några wow eller pulshöjning förutom att det är brant upp till några verk som placerats på områdets bergstoppar.

Intressant att se hur Pilane utvecklats. De första åren var allt så enkelt men nu börjar det växa upp biljettkontor och andra faciliteter. 

Noterade också att man nu infört pensionärsrabatt på en tjuga. En eftergift för alla frågor genom åren om inte denna rabatt finns. Förmodligen orkade man inte längre höra detta och därför var rabatten ett effektivt sätt att minska köer och glädja den äldre generationen. Dock är min gissning och ett antagande att det knappast är "fattigpensionärer" som beger sig Pilane. Bilparken denna dag i slutet på augusti då det huvudsakligen var pensionärer på besök skvallrade om att pengar knappast kunde vara en bristvara. 

Efter besöket bar det snabbt iväg till ett svalkande saltbad i Västerhavet. Rönnäng var målet och graderna i vattnet var uppfriskande sköna, alltså ett dopp och lite till men inte mycket mer. 

Man blir bara så trött ...

Arrangörerna av helgens tävlingar, Göteborg O-meeting, hade bråda dagar med tre etapper. Men det som stökade till det hela och orsakade mycket extra ideellt arbete var Länsstyrelsens agerande. 

På grund av ett mycket sent beslut från Länsstyrelsen får inte hedområdet användas i den omfattning som planerats. Detta har inneburit omläggning av alla banor på mycket kort tid i ett mindre skogsområde vilket leder till att de flesta banorna blir kortare än SOFT:s rekommendation. Vi är naturligtvis väldigt ledsna för detta, men hoppas att banorna ändå ska ge löparna en fin upplevelse i skogen.

Pratade med några av arrangörerna som berättade att man i mycket god tid begärde tillstånd att använda området och detta beviljades av Länsstyrelsen. Men så trädde tydligen en ny handläggare/tjänsteman in och rev upp sina kollegors tidigare beslut. 

Motiveringen, som oftast i dessa sammanhang, var vad jag uppfattade både kryptisk och märklig.

Det är inte första gången orienteringssporten blir måltavla för övernitiska tjänstemän i statlig eller regional tjänst. I många år har man begränsat/förbjudit/nekat/förhindrat orienteringsarrangemang. Det så kallade datumstoppet är det tydligaste exemplet. Ställningstagande och beslut är oftast baserade på okunskap samt ytlig och inte särskilt vederhäftig fakta. Få är de studier eller relevant forskning som stöder ståndpunkter och dekret.

Man undrar så där i förbigående vad det är som drivit fram tjänstemännens ofta kompromisslösa agerande och inskränkhet. Är det trista upplevelser tidigare i livet som stökar till själslivet och som man nu på något sätt vill ha revansch för. Kan det ha varit så att man ständigt förlorade barndomens fajter i sandlådan eller alltid torskade när man i familjekretsen spelade fia eller att man aldrig hittade en kontroll när man på skolans friluftsdagar hade orientering. Ja, vem vet vad som e-g-e-n-t-l-i-g-e-n är grunden till att säga "nej" eller "stopp och belägg".

Tufft i Göteborg ...

Göteborg O-meeting med tre distanser har avverkats under helgen. Inledning med utmanande medeldistans under fredagskvällen väster om Sandsjöbacka söder om rikets andra stad. Efter en natts vila väntade en sprintdistans under Älvsborgsbron med start och mål vid klassiska Röda sten. Bra banor som växlade mellan urbana partier och kuperade skogsklädda områden. Banorna var lagda av en Hogedalare. Erik är en av kusinernas barn hade trots sin unga ålder lyckats mycket väl med sitt uppdrag. Kul!

Avslutningsdagen med långdistans blev tuff om inte på gränsen till brutal. Detta beroende dels på terrängens karaktär men också på bansträckningarna. Banläggarna hade tagit i lite väl mycket och det gäller framförallt ungdomsbanorna. Det var inte bra och kommentarerna efter målgången bland de yngre generationerna var inte direkt positiva.

Är egentligen lite förvånad att detta inträffar på en tävling som vill ha kvalité som signum. Förvånad eftersom det finns hur många anvisningar, utbildningar, banläggarkort som helst och dessa ska säkerställa svårighetsgrader och anpassning till olika ålderskategorier. Dessutom finns tävlings- och bankontrollanter som med ett utifrånperspektiv ska tillse att regelverk och anvisningar följs. Ändå blir det ett bottennapp och ett trist eftermäle. Tråkigt för arrangörerna som ändå haft ambitionen att skapa ett attraktivt arrangemang. 

Annat perspektiv ...

I gårdagens upplaga av husorganet Göteborgs-Posten fanns nedanstående insändare.

Kunde inte låta bli att göra en travesti på densamma:

Märkligt ...

Det sägs att underhuggare alltid tenderar till att att skönmåla och inte berätta hur saker och ting egentligen förhåller sig när de i sina PM  och föredragningar rapporterar till sin chef. Detta sker i flera led eller nivåer. Den lägst ställde underhuggaren bättrar på rapporten till näst lägste underhuggaren som i sin tur förskönar tillståndet till nästa underhuggare i tur och rangordning osv. Det som slutligen når herren/damen på täppan är då en förvanskad/förskönad/osann bild av tillståndet antingen i företaget eller inom politiken. Detta måste vara förklaringen när man exempelvis hör ministrar och generaldirektörers uttalanden och konstateranden i olika sammanhang. Oftast beskrivs då en tillvaro eller ett tillstånd som ingen känner igen eller tror på.

Hörde och såg i statstelevisionen finansministern hylla det så kallade "friåret". Det var ju bara så bra och låg helt rätt i tiden. Ministern hänvisade till kategorin vårdpersonal. (Har noterat att hon av någon anledning ofta exemplifierar med sjuksyrror och undersjuksyrror). Med lätt darr på stämman uttryckte hon med stor entusiasm vilka möjligheter friåret var för en sjuksyster. Denne kunde under friåret utbilda sig till specialsjuksyrra och i sin tur kunde en undersjuksyrra vikariera för henne och en arbetssökande/arbetslös kunde under tiden ta undersjuksyrrans jobb. Jag hängde inte med och fattade ingenting ... framför mig låg dagstidningen som med stora rubriker skrek ut bristen på vårdpersonal, sjuksystrar och undersköterskor. Det hela späddes på med vittnesmål om personalbrist, utbrändhet och underbemanning trots omfattande rekryteringsinsatser. 

Med ett utifrånperspektiv undrar man lite försynt hur det kan bli så? Finansministern verkar uppenbarligen ha blivit missledd eller felinformerad. Är det så att hennes underhuggare förskönar och censurerar? Är det kanske så att ingen av dessa vågar eller ids rapportera något negativt? Är det ingen som fått rollen att vara "djävulens advokat" på departementet?

Grå dag ...

En dag då förkylningen kurerades ... lugnt, avslappnat och lyssnande på ”Hon som måste dö” som är den sista boken om Lisbeth Salander ... men vem vet. På kvällen var det en kvällsorientering vid slussarna i Trollhättan. 

Valde den svåra mellanbanan som genomfördes i lugn gångtakt. Dock blir det inte riktigt samma utmaning när farten och pulsen är låg. Förhoppningsvis känns det bättre imorgon när det är tävling igen och denna gång väster om Kungsbacka. Göteborg O-meeting står på programmet med tre etapper; medel- och långdistans samt en sprint.

Vädergudarna var inte snälla denna torsdagskväll. Det regnade rejält och det var slipprigt och bedrägligt halt på berghällarna. Allt kändes som en typisk västsvensk höstkväll men väderappen förespeglade varmare och torrare väder under helgen. Gött och förhoppningsvis sant!

Bra regel ...

Höstsnuvan har slagit till. Förmodligen en reaktion eller följd av Norgevistelsen med bland annat åtta tävlingsdagar i rad. Hur som haver så är det förkylt nu. Därför blev det bara gångfart på dagens veteranorientering. OK Gipen bjöd på riktigt utmanande orientering och terrängen bjöd på hög undervegetation i form av blåbärsris och ljung. Alltså, gjorde det inte så mycket om förflyttningen var långsam. Den låga farten gjorde också att det blev ett felfritt lopp utan bommar. Kanske en taktik som borde användas något oftare på tävlingar ... 🧐

Enda störningsmomentet var all svamp. När jag ändå hade valt att gå så gjorde det väl inget om ett svampplockarstopp gjordes då och då. Usch, vilket dilemma och svårt ställningstagande det blev i Högstorpsskogen öster om Lilla Edet. Men den generella grundregeln i det Hogedalska huset är att orientering-går-alltid-före. Så dilemmat blev inte långlivat och ställningstagandet lätt.

Den nämnda grundregeln är verkligen bra att ha i alla tvivelsituationer. Man slipper långdragna diskussioner, det blir inga dispyter och förhandlingar/överläggningar med sig själv eller andra blir överflödiga. Tillvaron blir så mycket enklare när man exempelvis ska ta ställning typ orientera eller klippa gräsmattan, orientera eller åka på släktträff, orientera eller städa garaget, orientering eller kvarterets städdag etc.

Det bidde ingenting ...

Idag stod svampplockning på programmet. Men det blev inte så mycket plockat då kantarellerna lyste med sin frånvaro. Så märkligt det oftast är så att när man avsätter tid och inriktar sig på att leta svamp så är de så svåra att hitta. Däremot, under ett orienteringslopp, när inriktningen är en annan ja då finns dom där. Senast konstaterades detta på norgetävlingarna förra veckan. Oj så mycket av skogens guld det fanns i Östfolds skogar.

Nå, när inte svampen fanns där så riktades fokus på blåbär istället. Men i den vresiga skogen några mil söder om Vänersborg fanns inte heller en tillstymmelse av bär. Det var i och för sig ingen överraskning. Många av rapporterna den senaste tiden har handlat om blåbärsbristen runt om i landet.

Så denna afton blir det ingen svamppaj och ingen smulpaj med färska blåbär.

VM är överstökat ...

Tillbaka till vardagen efter händelserika, innehållsrika och glädjerika dagar i Norge och orienterings-VM. Första dagen efter hemkomsten har handlat om återställning typ tvätta tävlingskläder, sanera dubbskorna samt rensa bilen från tejpremsor, reklamblad, pannband och annat smått och gott som har en förmåga att lagras i ett orienterarfordon.

En VM-vecka handlar mycket om möten. Möten med bland annat generationskompisar man tävlat mot, arbetat tillsammans med eller som man bara lärt känna genom åren. Härliga stunder där skratten blir många när minnen repriseras och inte att förglömma alla kommentarer som med ålderns rätt uttalas. Hängivenheten, engagemanget och kärleken till skogssporten är och blir så otroligt påtaglig och förenande.

Detta VM var ovanligt spännande och dramatisk. Uppgörelserna och kamperna var hårda och jämna trots tuffa, utmanande och utslagsgivande banor. Avslutningsdagen med stafetterna var särskilt speciell och minnesrik. De svenska tjejerna och killarna snuvade Norge och dessutom på deras hemmaplan. Visst var det tråkigt för den sympatiske Magne Dählie när han schabblade bort en medalj men ärligt talat gjorde det definitivt inget med svenska ögon sett. Genom åren har den norska svansföringen varit hög och därför kändes det bara så bra att Lina, Tove och Karolin samt Johan, Emil och Gustav knöt upp den norska svansen och detta i en norsk skog.

Den sista timman på VM-äventyret, under prisutdelningen när kvällsmörkret började smyga sig på, var känslomässigt stark. Stod tillsammans med Lina Strands föräldrar som jag känner sedan decennier tillbaka när deras dotter fick guldmedaljen om halsen  med nationalsången som kuliss. Hon har haft det tufft genom åren med skador som tvingat fram operationer och lång konvalescens. Men, hon har kämpat på och inte gett upp. Så kul att hon lyckades!

Dubbelguld ...

Lördagen i Östfold var mörkgrå. Det inte bara regnade, det tokregnade. Det var längesedan jag var så blöt så långt in på kroppen. Dagen inleddes med den sista och sjätte publiktävlingen. Över 2000 var föranmälda men det var en hel del som valde att inte starta. När man väl kommit igång stör inte regn så mycket men när det är tokregn då skyms sikten rejält och det blir svårt att läsa kartan. Men det var bara att kämpa på speciellt när denna sista etapp var extra lång och utmanade. Nåväl, efter loppet var man nu uppvärmd eller rättare sagt nerkyld inför dam- respektive herrstafetten. Det var många timmar med dramatik, spänning, omkastningar, tempo, spurter och egentligen allt som idrott kan innehålla. Det blev ytterligare en sådan där sanslös idrottsupplevelse och inte minst beroende på att Sverige sprang hem två VM-guld.

Vi dröjde oss kvar till den sena kvällstimman för att vara med om prisutdelningen. Det var mäktigt och ”Du gamla, du fria” ljöd stämningsfullt över den norska nejden. 

När bilen väl klarat sig ut från parkeringsgärdet som denna tid på dygnet enbart bestod av lervälling kändes hemfärden lätt trots att klockan drog över midnatt. VM 2019 är avklarat och visst var det värt varenda krona det kostade att vara på plats. Idrott är som bäst ”live”!

Oj, oj, oj ...

Oj, vad svettigt det var. Nu tänker jag inte på publiktävlingen under förmiddagen där svetten förvisso lackade och terrängen bitvis var riktigt tunglöpt. Nej, det ”svettiga” var uppgörelserna i både dam- och herrklassen när VM i medeldistans avgjordes. Oj, vilken dramatik. Oj, vilka uppgörelser. Oj, vilka spurtkamper. Oj, vilka sekundstrider. Oj, vilken upplevelse. Har inte tidigare under idrottslivet varit med om något liknande. Trodde att jag upplevt det mesta under snart sju decennier men så var det inte! Det var bara så fantastiskt häftigt ... att sitta på första parkett vid målupploppet, få livebilder från skogen, få lyssna på en suverän speaker, kunna spana in löparna både vid start, varvning och målupplopp. Däremellan kunna vandra runt på den enorma arenan, inta lunch utan att behöva stå och vänta i ändlösa köer och detta trots att vi var tusentals på plats. Atmosfären och stämningen var verkligen på topp. En atmosfär som andades så mycket glädje, skratt och njutning. Skogssporten ”levererade” verkligen denna dag i norska Östfold.

Innan VM var arrangörerna lite kaxiga och sa att man skulle skapa det bästa VM-arrangemanget någonsin. Detta kan man nu bocka av och förhoppningsvis blir avslutningen med stafetterna under sen eftermiddag idag pricken över iet!

Medel idag ...

Gårdagen var en vilodag för världseliten men för publik och supporters var det den fjärde tävlingen under VM-veckan. Denna avgjordes i Fredrikstads utkanter där målet var beläget vid det gamla fortet Kongsten. 

Terrängen var huvudsakligen flack och detaljrik men slutdelen av banorna gick i anslutning till stadens golfbana. Där var det enkel orientering och mycket löpbetonat ... inte så utmanande vilket hördes efter målgång där en och annan inte bara ojade sig utan var högljutt besvikna. 

Denna dag blir det åter en lång dag vid VM-arenan. Först publiktävling och under sen eftermiddag avgörs först damfinalen på medeldistans och sedan herrkampen. 

VM-gulddag ...

Igår var det en höjdardag i Norge med många timmars orientering. Det regnade visserligen i arla morgonstund den dryga timman det tog att åka till Mörk golfbana där arenan var uppbyggd. Dock klarnade det upp lagom till publiktävlingen under förmiddagen.

Efter loppet var det bara att hitta en bra plats framför storbildsskärmarna och med lagom avstånd till högtalarna. Man hade byggt upp en enorm arena, den häftigaste jag skådat i orienteringssammanhang. Man hade inte sparat någon möda på att göra det publikvänligt. Det blir samma skådeplats på fredag och lördag när medeldistans och stafett avgörs.

Norge triumferade dubbelt på herrtävlingen som inledde kampen om VM-medaljerna. Det gick uselt för de svenska löparna men vi bidade vår tid.

Damkampen blev en triumfresa för de blågula. Alla fyra tjejerna levererade topplopp och allra bäst var Tove Alexandersson. Oj, oj, oj så överlägset hon tog sin fjärde raka titel på långdistans. Men det som gladde mest denna sena onsdagseftermiddag var göteborgstjejen Lina Strand som blev tvåa. Hon har haft några tunga år med mycket skador och motgångar men kämpat på. Belöningen kom igår!

VM är igång ...

Under gårdagen var det medeldistanskval på VM. Det gick bra för alla svenskar som enkelt kvalificerade sig till finaltävlingen som avgörs på fredag. Även förre klubbkompisen Björn Cederberg fixade en finalplats.

Terrängen var inte så utmanande och banorna var inte heller särskilt svåra. Det fick också vi som deltog i publiktävlingen erfara. Dock var det fin terräng även om det var rejält blött och bitvis räckte blåbärsriset över knähöjd. Vädret var perfekt med sol och löpvänliga grader. Efter loppet väntade avslappnat eftersnack med gamla bekanta. Alltid lika trevligt och givande med dessa möten. Skratten blir många när händelser från forna tider väcks till liv. 

Det enda som egentligen stör tillvaron är måltider som intas på något matställe. Oj, vad det kostar många pengar. Igår betingade några magra spagettislingor med fem skrämda räkor på toppen dryga 300 kronor per portion. Usch, usch!

VM är invigt ...

Under gårdagskvällen marscherade 48 nationer in på torget i Sarpsborg för att vara med om öppningsceremonin för årets Världsmästerskap i orientering. Publiken hade under tidig eftermiddag värmt upp sig genom att vara med i en sprinttävling. En mycket välarrangerad sådan med bra och utslagsgivande banor i de centrala delarna av staden.

Två tidigare löpare i den egna klubben fanns på plats i Danmarks rödvitsvarta overaller. Björn Cederberg deltog nu i sitt fjärde VM medan det var debut för lillasyster Line. Björn har fokus på medeldistansen medan Line är uttagen på långdistansen. 

Den svenska truppen var liten då de som ska springa medelkvalet under tisdagsförmiddagen avstod från att vara med på invigningen. Kan förstå att man vill ladda upp i lugn och ro men ändå trist tycker jag. Det är viktigt att visa upp sig och man ska vårda sitt och orienteringens ”varumärke”. Det är trots allt en kort ceremoni, det är en folkfest och en liten manifestation för skogssporten. Noterade besvikna ansikten från unga svenska fans som inte kunde spana in sina favoriter. 

Som följare av VM blir det bråda dagar. Varje dag är det först publiktävling och sedan en plats vid målupploppet för att heja mycket på svenska löpare och lite grann på andra nationers löpare som man lärt känna genom åren. VM är igång!

Nostalgi ...

På väg till Norge gjordes några stopp på platser för att få nostagikickar. Första anhalten blev Blomsholms skeppssättning strax öster om Strömstad. Stenarna som stått där i hundratals år är ursprungligen en begravningsplats.

Nästa besök gjordes hos mina förfäders hus i Hogdal ... jo, det är därifrån efternamnet Hogedal är hämtat. Huset byggdes under senare delen av 1800-talet av min farfars far. Sedan några decennier tillbaka är fastigheten inte längre i släktens ägo. Sakta men säkert förfaller byggnaderna vid gården allt mer.

Det var många år sedan Fredrikstens fästning i Halden beskådades. Det var läge att friska upp minnet och minnesbilderna från platsen där Karl XII stupade.

Nu väntar en vecka i Östfold med boende i Fredrikstad. Redan ikväll blir det en sprinttävling innan Orienterings-VM invigs på torget i Sarpsborg.

Tji, Koster ...

Nej, nej det blev ingen tur till Kosteröarna efter förmiddagens tävling. Det blåste hårt och regnade från den ena stunden till den andra. Då är det inget kul att åka båt till en vindpinad ö. Istället fick havet avnjutas inomhus i form av en het skaldjurssoppa med mycket vitlök. Mycket gott men det kostar sina kronor i denna gränsstad som invaderas av norrmän.

Imorgon bär det av till Fredriksstad som blir hemvisten kommande vecka. VM-tävlingar avgörs i närområdet. Förutom att kolla in världens bästa orienterare blir det också publiktävlingar. Av startlistorna att döma är det inte så många blågula medborgare på plats så vi som är där får heja på allt vad vi förmår. 

Gränsträffen ...

För tre år sedan avgjordes VM i orientering runt Strömstad. Många var kartorna som då producerades. Idag arrangerade Idefjordens SK en tävling på VM-testkartan från 2016. Speciell terräng med fina löpvänliga berghällar och bra omväxlande banor. Vi var bara två deltagare från den egna klubben. Istället valde många Götalandsmästerskapen och publiktävlingarna som arrangerades där. Det är heller ingen hemlighet att flertalet tycker att den nordbohuslänska terrängen är väl tuff och väljer då något annat. Dessutom har inte arrangemangen de senaste åren varit av toppklass och det skrämmer säkert bort en del. 

Imorgon väntar ytterligare ett lopp, en långdistans i samma område, som lär bli lite tuffare än dagens banor. Förhoppningsvis blir vädret något bättre så tillfälle ges att besöka Kosteröarna på eftermiddagen.

Husflytt ...

Idag stod husflytt  på programmet. Yngste sonen gav sin morbror en hjälpande hand när en fastighet i Göteborg skulle flyttas. Det är ett grannlaga jobb som kräver ett visst mått av nerver i stål. Det är en utmaning med mycket som kan jävlas. Denna dag var det bara lite djävulskap så strax efter lunchtid var det avklarat. Nu ska en ny grund fixas till och om någon månad ska allt rullas på plats igen.

Barnbarn #3 och #4 var med och tanken var att ett salt bad i Fiskebäck skulle avnjutas men graderna var bara omkring 17 i vattnet så det blev inget. Dock var det många som låg och solbadade på klipporna. Man passade på att ta tillvara på den sista semesterdagen.

P-hysteri ...

Det här med parkeringsavgifter är intressant eller kanske skrämmande. Allt oftare hör man vittnesmål om höga avgifter och skyhöga böter, krångliga och obegripliga anvisningsskyltar och övernitiska parkeringsvakter. Dessutom bli allt fler och fler ytor i städerna avgiftsbelagda. Det beror knappast på att bilar ställer till oreda och fulparkerar utan skälet är uppenbarligen krasst ekonomiskt. Kommuner med taskig ekonomi ser möjligheten att dryga ut kassan och det blir lättförtjänta pengar. Det märkliga är att samma kommuner försöker värna om stadskärnan och vill få besökande dit. I samma andetag ojar man sig då också över att köpcentra växer upp som svampar ur jorden utanför centrumdelarna. Märkligt!

Har nu börjat "svartlista" kommuner där girigheten och krånglet tagit över så nu är det endast i yttersta undantagsfall exempelvis Trollhättan, Uddevalla och Norrköping besöks. Undrar också när den egna kommunen, Vänersborg, ska agera på samma sätt. Det finns många platser som skulle kunna avgiftsbeläggas men som nu har 2-4 timmars fri parkering. I framtiden lär förmodligen alla inköp göras utanför stadskärnorna!

Tisdagskväll ...

Gårdagen bjöd på kvällsorientering vid Askeröd sydväst om Trollhättan. Terrängen var kuperad och tunglöpt på grund av mycket undervegetation. Det fanns massor av blåbärsris med en hel del stora bär. Såg också en del kantareller långt in i vildmarksskogen. Ett knappt 100-tal deltagare mötte upp och fick ta itu med utmanande banor.

Efter alla sommaräventyr och semestrar börjar nu ”vardagslunken” för de flesta med jobb och skola. Pensionärer har en friare tillvaro och när VM i orientering avgörs bara några timmar hemifrån är det givet att tillbringa en vecka där och följa kampen mellan världens bästa. Dock blir det inte bara passivitet. Varje dag erbjuds publiktävlingar.

Väggkonst ...

I samband med OL-tävlingarna den gångna helgen blev det övernattning i Borås. Nu tillhör orten inte favoritstället. Fortfarande får man trista "flashbacks" från lumpartiden för femtio år sedan då det mesta upplevdes som grått, brunt och dystergrönt. Men när väl regementet las ner och militärerna försvann har den blommat upp och numera känner jag en viss fördragsamhet med "knallestaden".

"No Limit" är ett projekt som bjuder in konstnärer att delta i förvandligen av det offentliga rummet och skapa ett gigantiskt utomhusgalleri. Ett utställning som lever och är tillgänglig året om. "No Limit" består av olika  typer av gatukonst, från muralmålningar till skulpturer och installationer. 

Det är häftiga konstverk som kan beskådas men allra störst intryck får man av väggmålningarna. Denna helg fascinerades vi speciellt av "fasadmålaren" som prydde en tegelvägg i kvarteret där vi bodde.

Möte ...

En trevlig och vägvalsrik långdistans bjöd arrangörerna på strax utanför Kinna. Det var inte alls lika brutalt jobbigt som gårdagens medeldistans. Kanske bidrog också det halvmulna vädret med knappt 20 grader till att det inte kändes så tufft.

I den långa väntan i den långa duschkön hade ”Jaktstartens Ovänner” ett spontant möte. Som vanligt var man rörande överens om att denna form inte har några som helst positiva inslag när det gäller de äldre klasserna. Man undrar vilka som egentligen tycker att det är sååå himla roligt och utmanande. Med glädje konstaterade de samlade att Idefjordens SK som arrangerar en dubbeltävling i Strömstad nästa helg efter många, många år tagit bort jaktstarten. De har därmed kvalificerat sig som kandidater till årets nytänkare. 😉

Hemresans utmaning bestod i att undvika Göteborg. Stadens vägnät är utsatt för om- och tillbyggnader så man får alltid räkna med köer och väntan, även på söndagar. Det blev istället att trassla sig förbi rikets till storleken andra stad genom diverse passager öster om de centrala delarna. 

Hett lopp ...

Tillbaka för tävling i Västsverige efter O-Ringen på andra sidan av Sverige. Tillbaka till kuperad, bushig och pinnig terräng. Det var varmt denna eftermiddag med grader som närmade sig 27.

Under natten och tidig morgontimma hade Ungdomens 10-mila avgjorts med samma arena. Den egna klubben hade kombinationslag med grannklubben Trollhättans SOK, ett lyckat drag! Det börjar bli mer och mer läge för en särskild ”tävlingsklubb” i tvåstadsområdet. Tanken är inte ny, den fanns för två decennier sedan men som oftast var det ”gammfolket” i klubbarna som sa usch, fy och nej. Nu tycker jag att man ska pröva tanken igen och min uppfattning är: smäll till så snart som möjligt! Det skulle vitalisera orienteringssporten i området. 

Imorgon väntar en långdistans med samma arrangörer som idag. Det är ett tufft beting man åtagit sig och det märks att man inte riktigt klarar av att säkerställa alla detaljer men vad gör det när solen ler.

Nya bud ...

Knappt en vecka sedan O-Ringen avslutades. Det är historia nu. Kommande helg väntar två tävlingar i samband med Ungdomens 10-mila som i år avgörs strax utanför Kinna.

Nu påbörjas också två månaders vagabondliv, ett liv i kappsäck. Lägenheten är inte beboelig under stambyte och renovering. Första veckan blir det därför Lödöse, sedan Strömstad och Fredrikstad i Norge, ytterligare en vecka i Lödöse och återstående veckor i ett sommarhus i Tuvesvik vid Bohuskusten. Förhoppningsvis blir vädret då detsamma som idag med het sol och 25-27 grader och över 20 i det salta vattnet. 

Åren går ...

Idag är det på dagen sju år sedan jag slutade att yrkesarbeta. Även om jag hade ett toppenjobb på alla sätt har jag aldrig, inte en endaste gång, längtat tillbaka. Var sak har sin tid och tillvaron har fyllts med en massa andra saker.

Har fortfarande kontakt med en del gamla kollegor och är också med i Riksidrottens vänner som är en "kamratförening" för pensionerade idrottsanställda.

Under förberedelser och städning inför förestående renovering av lägenheten dyker det upp papper, dokument, etc som påminner om och friskar upp minnet kring det man höll på med under ett antal decennier. Det var mycket som hände, många resor, många konferenser, många möten och många arbetstimmar ... att man orkade!

Vad är ditt drömyrke frågade en affärstidning för ett antal år sedan. Vet att jag då svarade journalist och så var också tanken efter gymnasieåren. Ville kombinera detta med idrottsintresset men på den tiden betraktades inte sportjournalister som "riktiga" journalister. Statusen var inte särskilt hög. Det blev inget med skrivaryrket. Men om jag fick chansen att göra ett yrkesval idag så skulle det utan tvekan bli journalistens!