Det sägs att underhuggare alltid tenderar till att att skönmåla och inte berätta hur saker och ting egentligen förhåller sig när de i sina PM och föredragningar rapporterar till sin chef. Detta sker i flera led eller nivåer. Den lägst ställde underhuggaren bättrar på rapporten till näst lägste underhuggaren som i sin tur förskönar tillståndet till nästa underhuggare i tur och rangordning osv. Det som slutligen når herren/damen på täppan är då en förvanskad/förskönad/osann bild av tillståndet antingen i företaget eller inom politiken. Detta måste vara förklaringen när man exempelvis hör ministrar och generaldirektörers uttalanden och konstateranden i olika sammanhang. Oftast beskrivs då en tillvaro eller ett tillstånd som ingen känner igen eller tror på.
Hörde och såg i statstelevisionen finansministern hylla det så kallade "friåret". Det var ju bara så bra och låg helt rätt i tiden. Ministern hänvisade till kategorin vårdpersonal. (Har noterat att hon av någon anledning ofta exemplifierar med sjuksyrror och undersjuksyrror). Med lätt darr på stämman uttryckte hon med stor entusiasm vilka möjligheter friåret var för en sjuksyster. Denne kunde under friåret utbilda sig till specialsjuksyrra och i sin tur kunde en undersjuksyrra vikariera för henne och en arbetssökande/arbetslös kunde under tiden ta undersjuksyrrans jobb. Jag hängde inte med och fattade ingenting ... framför mig låg dagstidningen som med stora rubriker skrek ut bristen på vårdpersonal, sjuksystrar och undersköterskor. Det hela späddes på med vittnesmål om personalbrist, utbrändhet och underbemanning trots omfattande rekryteringsinsatser.
Med ett utifrånperspektiv undrar man lite försynt hur det kan bli så? Finansministern verkar uppenbarligen ha blivit missledd eller felinformerad. Är det så att hennes underhuggare förskönar och censurerar? Är det kanske så att ingen av dessa vågar eller ids rapportera något negativt? Är det ingen som fått rollen att vara "djävulens advokat" på departementet?
