Lördagen i Östfold var mörkgrå. Det inte bara regnade, det tokregnade. Det var längesedan jag var så blöt så långt in på kroppen. Dagen inleddes med den sista och sjätte publiktävlingen. Över 2000 var föranmälda men det var en hel del som valde att inte starta. När man väl kommit igång stör inte regn så mycket men när det är tokregn då skyms sikten rejält och det blir svårt att läsa kartan. Men det var bara att kämpa på speciellt när denna sista etapp var extra lång och utmanade. Nåväl, efter loppet var man nu uppvärmd eller rättare sagt nerkyld inför dam- respektive herrstafetten. Det var många timmar med dramatik, spänning, omkastningar, tempo, spurter och egentligen allt som idrott kan innehålla. Det blev ytterligare en sådan där sanslös idrottsupplevelse och inte minst beroende på att Sverige sprang hem två VM-guld.
Vi dröjde oss kvar till den sena kvällstimman för att vara med om prisutdelningen. Det var mäktigt och ”Du gamla, du fria” ljöd stämningsfullt över den norska nejden.
När bilen väl klarat sig ut från parkeringsgärdet som denna tid på dygnet enbart bestod av lervälling kändes hemfärden lätt trots att klockan drog över midnatt. VM 2019 är avklarat och visst var det värt varenda krona det kostade att vara på plats. Idrott är som bäst ”live”!
