Idag firar vi hustrun på hennes 67-årsdag med favoritblomman. Åren går och nu är det dryga 45 år sedan vi träffades. Nu blir det inget större firande på denna som det sägs "ojämna" födelsedag. Det är ett skäl men naturligtvis följs alla råd och rekommendationer i dessa "coronadagar". Man ska minimera närkontakter så mycket som möjligt. Men redan i arla morgonstund kom gratulationer via sociala medier. Många är de som grattar. Det plingar till i form av mailsignaler, sms, whatsapp och allt vad det heter.
Alla hennes engagemang genererar detta. De senaste sex åren som pensionär har inte minskat mängden åtagande och uppdrag. Agendan är välfylld så gott som dagligen. Enda skillnaden är att nu handlar det bara om ideellt arbete.
Jag imponeras så av hennes energi, engagemang och uthållighet vare sig det handlar om exempelvis flyktingåtagande, deltagande i olika orienteringssammanhang eller omhändertagande av åldrig mor. Hon är värd ett jätteknippe tulpaner denna dag!
