Har idag hedrat skidsporten genom att under många timmar följa Vasaloppet. Är så imponerad av alla som kämpar på trots taskigt väder och sladdriga spår. Att man står ut rent mentalt med att hasa sig fram skidlängd för skidlängd är mig en gåta. Det kräver mycket "pannben" betydligt mer än vad jag skulle kunna uppbåda ståendes på ett par skidor.
Det egna orienteringsklubben, VSK, benämns skidklubb fast den verksamheten är av det perifera slaget. Det handlar definitivt inte om tränings- och tävlingsverksamhet i stil med orienterarnas. Visst åks det en del skidor när vädergudarna är på det humöret men då är det huvudsakligen av motionskaraktär eller som en alternativ träningsform.
I Vasaloppets startlista återfinns dock en oktett VSK-åkare. Sju av dessa har jag har aldrig hört talas om än mindre träffat, sett eller hejat på. Bevekelsegrunden för deras medlemsskap är sannolikt kravet för deltagande i loppet mellan Sälen och Mora att man tillhör en klubb som är ansluten till Skidförbundet.
Dock känner jag en av deltagarna. Idag klipper hon till med sitt 33:e lopp på raken. Antin syns emellanåt i orienteringsdressen men skidor är hennes stora passion. Hon imponerar verkligen!
Under förmiddagen snöade det oroväckande mycket i Vänersborg. Efterhand förvandlades dock snöflingorna till vattendroppar. Det vita och fluffiga som hade börjat lägga sig försvann dock snabbt. Det kändes befriande och lättnaden var påtaglig. Vasaloppet är nu överstökat och förhoppningsvis också snöfall.
