Förra veckan röt Orienteringsförbundets ordförande Maria Krafft Helgesson till med nedanstående uttalande riktat till Amanda Lind, Idrottsminister.
- Det går inte att jämföra en inomhussport med begränsad arena med en orienteringstävling där arenan består av flera hektar skog. Dagens besked från regeringen var positivt för stora delar av idrottsrörelsen, men tyvärr ligger fokus på publik, pengar och underhållning snarare än på deltagare och folkhälsa. Jag tycker att den enskilde motionären tappas fullständigt bort i den här processen, vilket är oerhört allvarligt. Nu hoppas jag att regeringen snabbt tänker ett varv till och ser tankevurpan i det här förslaget.
Reaktionen kom snabbt och redan idag, onsdag, blir det ett möte med Idrottsministern och företrädare från ett antal idrottsförbund. Maria Krafft Helgesson är laddad och kanske något uppretad:
Den svenska coronastrategin utmärker sig som bekant genom att myndigheterna och staten lägger ett stort ansvar på den enskilde individen. Strategin bygger på att individen stannar hemma vid förkylningssymtom, att individen håller distans och sköter sin handhygien.
Den svenska regeringen litar liksom Folkhälsomyndigheten på att landets medborgare vill vara en del av lösningen. Dock finns i nuläget ett viktigt undantag: arrangörer och deltagare som befattar sig med orientering, cykel, löpning, simning, längdåkning och liknande. Av någon oklar anledning har dessa medborgare ännu inte förtjänat något förtroende.
Vi vill veta varför publik och underhållning tycks viktigare än folkhälsa. Varför elitidrott verkar prioriteras före breddidrott.
Med största sannolikhet kommer det inte något besked från Amanda Lind idag utan istället kommentarer typ ... jag hör vad ni säger ... vi tar till oss era synpunkter ... vi återkommer om några dagar ... det är något som vi måste utreda.
Ministern har det inte lätt dessa dagar. Det som tycks spöka är "50-talet" alltså påbudet/förbudet att inte samlas mer än 50 personer. Dock saknas en viktig faktor; ytan, arealen eller storleken på området där dessa 50 individer får eller kan samlas.
Detta får då absurda konsekvenser typ att en orienteringsaktivitet utspritt i ett stort skogsområde utan som helst risk för trängsel och med synnerligen goda möjligheter att hålla avstånd inte får arrangeras för fler en 50 personer.
Nu kan man knappast begära att en minister, oavsett ansvarsområde, ska vara insatt i alla detaljfrågor. Men frågan är hur pålästa departementets alla handläggare, assistenter, bisittare, sekreterare och underhuggare är. Vilka besked, underlag och upplysningar har man gett till Amanda Lind?
