I dagarna är det åtta år sedan jag slutade med lönearbete och började leva på pensionspengar. Det var inget svårt val trots att jag hade ett toppenjobb inom idrottsrörelsen. Dock var resdagarna många och arbetsdagarna långa. Det handlade ofta om kvälls- och helgjobb. Men det var kul, riktigt kul. Det var omväxlande med många möten; idrottsstjärnor, duktiga ledare och framgångsrika idrottsförbund. Alltså, enbart positiva minnen. Längtan tillbaka ... inte en sekund, var sak har sin tid!
Agendan fylldes snabbt med andra göromål och beting. De flesta är och har varit idrottsrelaterade och huvudsakligen av ideell karaktär. Det bästa av allt har dock varit att själv kunna välja och styra inriktning.
Den vidriga coronapandemin har kullkastat mångt och mycket. Dock har möjligheterna varit minst sagt goda att utöva den kära skogssporten på Veckans banor, cykelorientering och alternativa arrangemang. Mycket tid har också ägnats åt att arrangera/bereda, lägga banor och revidera kartor. Men visst saknas OL-tävlingarna med alla resor, möten och andra utmaningar. Sannolikt kommer vi att få leva med restriktioner och begränsad rörelsefrihet ett bra tag till. Trist, javisst ... men då återstår bara att "gilla läget".
