De senaste dagarna har en hel del tid ägnats åt att vara syltkokare. Drar mig till minnes när jag under sommarmånaderna för över fem decennier sedan var hos farmor och farfar. Mycket tid ägnades åt att tillvara det skogen bjöd på typ bär och svamp.
Kommer ihåg hur farmor Ida noggrant tog bort allt skum när bären kokades. Det var viktigt förstod jag men reflekterade aldrig varför det var viktigt. Det var bara viktigt. När jag nu själv stod där och tog bort skummet var det naturligtvis läge att ta reda på den egentliga anledningen. Fick efter lite googlande lära mig följande:
Att skumma sylt och inläggningar när man kokar är kökskunskap som de flesta inte funderar över utan bara gör. En del hävdar att det är mögelsporer och bakterier som flyter upp till ytan och som man tar bort genom att skumma. Det stämmer inte, eftersom sylten kokar en stund så att bakterierna dör. Men det är ändå bra att ta bort skum för att få bort onödig luft i sylten och i burken. Luft gör att bakterier och mögel utvecklas lättare. På en skummig yta på sylten trivs mögel och bakterier bättre än på en slät. En annan anledning att skumma är utseendet, men om man fryser in sylten och inte bryr sig om hur den ser ut behöver man inte skumma.
Så var det med den saken!
Fler minnen dyker upp. När det var bärtider var klappgröt en vanlig efterrätt när farmor bjöd på middag. Det var många, många år sedan jag åt denna rätt. Men i samband med syltkokeriet fanns anledning att själv pröva att göra denna anrättning. Letade upp ett recept som hade Finland som ursprung och följde till punkt och pricka anvisningarna. Det smakade precis som på farmors tid, smaklökarna minns!
