Ingen go vårdag precis ...

Meterologen är en luring ja en riktig luring

Meterologen är en luring å det är vi allihop

Han ritar upp en sol över platsen där du bor, 

nästa dag når vattnet över dina skor.

Vi bara luras, lura lura luras ...

Ja, just så tänkte jag när vi rattade bilen på krokig grusväg upp på Bredfjället öster om Ljungskile. Väderleksprognosen dagen innan pratade om tvåsiffriga varmgrader, sol, blå himmel och skön vårdag. Därför planerades deltagande i Veteranernas orienteringsarrangemang i form av veckans banor.

Ju mer vi närmade oss start- och målplatsen desto gråare och dimmigare blev det. Trädtopparna svajade för vinden och nederbörden, om än i små droppar, föll från himlen. Visst hade han rätt, Stefan Demert, när han skrev om meterologen. 

Vi var väldigt ensamma denna dag på "fjället". Terrängen är rejält vildmarksbetonad med stora tunglöpta sankmarker. Ödsligt och ensligt är en mild beskrivning av hur det är. Men, när man väl är igång och kommit in i skogen kändes det behagligt. Ingen vind eller blåst vilket understryker den klassiska utsagan skogen är den fattiges kappa.

För egen del blev det ett rejält misstag till en kontroll. Orientering är en sällsynt rättvis och skoningslös sport som direkt straffar den som inte är fokuserad och som slarvar med kompassriktningen. Det fick jag än en gång erfara. Jag var rejält "lost" under sju-åtta minuter och tankar flög genom huvudet typ vad-håller-jag-på-med-och-varför när jag klafsade omkring i en stor mosse. Det redde upp sig till slut och de återstående kontrollerna togs utan problem.

Väl i mål väntade som vanligt fika men denna dag sittandes i bilen ... meterologen är en luring ja en riktig luring!!!

Förlängning ...

Denna morgon kom ett besked om att nuvarande pandemirestriktioner föreslås att förlängas till 3:e maj. Förhoppningar fanns. Önskningar fanns. Förväntan fanns. Hopp fanns. Drömmar fanns. Allt detta att det från och med den 11:e april skulle bli lättnader inte minst för idrottslig verksamhet.

Själv har jag tillhört pessimisternas skara eller kanske realisternas. Visst har jag velat/önskat/längtat/hoppats precis som många andra men sedan årsskiftet har flera indikatorer pekat åt fullständigt fel håll typ ökad belastning på sjukvården, ökad smittspridning och försenade vaccinationsprogram. Dessutom har man vant sig vid och lärt sig hur Folkhälsomyndigheten (FHM) agerar. Beskeden är och har varit kryptiska, emellanåt svårbegripliga och diffusa. Allt detta signalerar egentligen osäkerhet, fördröjning och avvaktan. Därför var jag inte det minsta överraskad av beskedet som kom denna gråa tisdagsmorgon.

Sedan är det en helt annan sak att jag exempelvis är övertygad om att orienteringstävlingar av mindre karaktär kan arrangeras. Detta naturligtvis under förutsättning att en coronaanpassning görs. 

Men ... nu är detta inte möjligt. Det är inte heller någon idé att stånga pannan blodig mot tagna beslut eller ägna kraft och energi åt att oja sig, sucka och pusta. 

"Gilla läget och anpassa" får bli ledstjärnan i stil med Götaälvdalskretsens ungdomsansvariga som exempelvis tagit beslutet: 

Det blir en ungdomsträningsserie i år. Varje deltävling genomförs under två dagar där varje klubb får en starttid mellan 17.30 och 19.00 enligt ett rullande schema. Start- och målplats separeras så att man inte möter löpare. Disciplin på "spring och åk hem". Ingen samling. Klassindelningen kommer vara enligt "färgklasser" och inte ålderklasser. Ambitionen är att köra SI utan funktionärer. Varje klubb skriver ut egna kartor. Vuxna får inte springa dessa dagar, banorna kommer hänga kvar resten av veckan enligt Veckans bana principen och då kan vuxna springa.

Att klargöra ...

Kämparna är många i en klubb. Det är många som drar strån till stacken och det helt ideellt. Vissa insatser syns och uppmärksammas mycket annat är det få som lägger märke till. Ett exempel är Göran som säkrar att klubbanläggningen hålls vid gott skick och ser till det vardagliga underhållet. Denna gråmulna måndag handlade det om att ta emot och lagra många pelletssäckar som de närmaste månaderna ska värma fastigheten och säkerställa att det finns varmvatten.

Många gånger tar man sådant för givet eller så tror man att det är kommunen som står för kostnader, skötsel och allt annat. Allt oftare möter jag klubbmedlemmar som inte har särskilt bra koll på klubbens inriktning och "driften". Det kan gälla allt från ledning och genomförande av idrottsverksamheten till skötsel och underhåll av klubbens anläggningar. Till råga på allt är man emellanåt kravställare och har synpunkter på hur det "borde vara".

Detta uppmanar och utmanar klubbföreträdare att informera, tydliggöra och klargöra i vilken kontext verksamheten bedrivs och att medlemsskap inte bara handlar om att konsumera.

Brutal kupering ...

Idag mötte vi upp barn och barnbarn strax söder om Bollebygd för orientering och sedan lunch vid grillen. Arrangörerna bjöd på en speciell terräng med början och avslut i ett gammalt grustag med mycket detaljer. Mittendelen på banan var brutalt kuperad, kändes nästan som en bana av sydeuropeisk karaktär. Grustaget var småkuperat men underlaget var rejält lerigt och geggigt. Kolla in sträcka 6-7 och höjdprofilen under kartan.

Efter loppet samlades vi kring grillelden och korvarna samt pastasallad blev dagens lunch. Den följdes upp av Gabbes och Emelies suveränt goda mandelkaka till kaffet. 

Förmiddagen började med solsken men efterhand drog gråa moln in från väster. På hemvägen blev det ännu gråare och då kom också störtregnet. 

Eftersnacket handlade naturligtvis om dagens orientering i en annorlunda "terräng" men också om påskens utbud när inte vanliga tävlingar står till buds. Vi konstaterade att det inte råder någon som helst brist på Veckans banor inom en 10-milsradie från Vänersborg. Det lär bli fler grilluncher kommande två veckor!

Härligt möte ...

Så viktigt det är att skaffa intryck, vara nyfiken, upptäcka och utforska. Så viktigt det är att också vara öppen och mottaglig för saker som bara dyker upp och som man kanske inte hade den blekaste aning om. Förra helgen uppmuntrades jag och stärktes verkligen i att försöka ha en sådan attityd.

Gunilla och jag deltog i ett orienteringsarrangemang i Bollebygd. Arrangerande Orinto använde sig av ett obemannat tidtagnings- och kontrollregistreringssystem. Vanligtvis behövs en funktionär som hanterar Sportidentapplikationen. Därför väljer många bort systemet speciellt i dessa pandemitider. Men, men i Orintoklubben hade man hittat lösningen genom en omprogrammering av en så kallad si-enhet. En relativt enkel åtgärd men en "revolutionerande" sådan. Ingen funktionär behövde vara på plats och allt handlade om självservering och efter avslutad tävlingsperiod presenterades resultatet som vanligt i applikationen Winsplits.

Jag berättade om "upptäckten" för några bekanta som i sin tur berättade för sina bekanta och ringarna på vattnet blev många. 

Tänk vad ett litet besök och ett möte med kreativa och snillrika människor kan öppna möjligheter och man kan få till sig saker som man inte visste att man inte visste ... så härligt det är med plötsliga insikter och aha-upplevelser!

Haksläpp ...

På vägen söderut ljuder bilradion och det blir två haksläpp denna morgon av förvåning och förundran. Rapporter kommer om eskalerande coronasmitta som i denna våg allt mer drabbar skolelever. Detta följs av en presskonferens, live, med skolminister Anna Ekström. Hon berättar att nu ska restriktionerna vad gäller gymnasieelever tas bort. När hakan precis hade släppts kom eftertanken; hörde jag rätt? Jo, så var det faktiskt jag hade hört rätt ... det var tillbakagång till skolan som gällde ... jag fattade ingenting ?!?!?

Så kom nästa uttalande av skolministern. Hon läxade upp kommuner som inte använt extra statliga bidrag avseende skolverksamheten typ att köpa in skyddsutrustning etc till skolpersonal. Vissa kommuner hade tydligen valt att inte bry sig om att vidta olika åtgärder utan stoppade istället pengarna i kommunkassan?!? När hakan tappats en andra gång kom eftertanken; hörde jag rätt? Jo, så var det faktiskt jag hade hört rätt ... man brydde sig inte om att använda de öronmärkta bidragen ... jag fattade ingenting för andra gången denna marstorsdag?!?!?

Som tur var väntade besök och vederkvickelse vid ankomsten till Göteborg. Efter två haksläpp behövs något stärkande som piggar upp och bygger upp typ orientering! Arrangörerna bjöd på starkt kuperade och utmanande banor i Änggårdsbergens detaljrika terräng. Vid start- och målplatsen spontana och oplanerade möten med några välbekanta. Kaffet efter loppet satt bra även denna dag även om det handlade om att sitta i en skogsdunge med nedsågade träd ... och så kom hakan på plats igen!

Tydlighet citeras ...

Den gångna helgen fullföljdes orienterarnas förbundsmöte som inleddes våren 2020. På bordet låg ett antal förslag och motioner. Mest diskussion blev det kring förbundsstyrelsens förslag om likvärdigt tävlingsupplägg. Det fattades ett beslut där styrelsens förslag klubbades igenom med den knappa marginalen 36 - 31.

Har tagit del av många dokument och åsikter och kan då konstatera och förstå varför oenigheten var så stor. I grunden eftersträvar alla involverade att orienteringssporten ska vara så jämställd som möjligt. Men det som saknas är konkretiseringar och konsekvenser i den vardagliga orienteringsverksamheten.

Styrelsens förslag borde egentligen ha behandlats som en viljeinriktning istället för att fastslå ett regelverk. Utformningen av det nya regelverket är otydligt, tvetydigt och svårtolkat (eller så begriper jag inte). 

Min erfarenhet efter att under många år ha jobbat med liknande frågor i olika organisatoriska sammanhang är att otydliga och tvetydiga dokument och skrivningar bara blir "papperstigrar" eller helt enkelt harmlösa. Risken för olika tolkningar är uppenbar.

Efter beslutet medgav också förbundsordförande detta; när jag lyssnade på diskussionen under mötet blir det ännu tydligare att vi behöver ge fler konkreta exempel och det tar vi som sagt med oss i det fortsatta arbetet.

I bakhuvudet klingar en ordramsa jag tog till mig en gång för längesedan: otydlighet tolkas, tydlighet citeras!

Inställt ...

Tyvärr, tyvärr måste vi ställa in Vänersborgsmedeln den 11:e april. Pandemisituationen med hård belastning på sjukvården, en stor smittspridning, försenade vaccinationsprogram samt tuffa restriktioner är naturligtvis orsaken. Vi kommer istället att erbjuda Veckans banor från och med lördagen den 10:e april. 

Ja, så var beskedet vi tvingades lämna till presumtiva deltagare. Det blir inget storarrangemang om knappa tre veckor utan istället ett annat alternativ. Förberedelserna avbryts nu och det som är gjort läggs i "malpåse". Trist både för oss som arrangörer och alla orienteringssugna deltagare.

Nu var detta egentligen ingen överraskning. Det har legat i luften en lång tid. Allt för många indikatorer pekade åt helt fel håll. Den optimism och den förhoppning om ett pandemiavslut som växte fram under augusti-september förra året blev precis tvärtom. Usch och fy!

Bemärkelsedag ...

Idag är det 41 år sedan yngste sonen Martin föddes på Vänersborgs BB. Det var beläget bara ett hundratal meter från vårt nuvarande boende. Dock föds inte längre några barn där utan det är högskolan som utnyttjar lokalerna.

När han såg dagens ljus för första gången var Thorbjörn Fälldin Sveriges statsminister och Carl XVI Gustaf kung. Han är alltså 80-talist och ligger i gränslandet mellan Generation X eller Y, även kallade MTV-generationen. Detta eftersom MTV var den överlägset mest populära TV-kanalen när han växte upp.

Det var på den tiden en piggelinglass kostade 1.30 Kr. och för en liter bensin betalade man 2.88. Någon månad innan han föddes tog Sverige fyra OS-medaljer i Lake Placid, USA och senare under året tolv medaljer i Sommar-OS som genomfördes i Moskva. På Svensktoppen samma vecka han föddes kunde man bland annat höra Kikki Danielsson med "Sången skall klinga" och Liza Öhman som sjöng "Hit men inte längre".

Han präglades naturligtvis redan från begynnelsen av orientering och har hunnit avverka ett antal klubbar: OK Gipen, Tibro AIK, IF Hagen, OK Orion, Vänersborgs SK och nu OK Alehof.

Bara för två dagar sedan firade han och Anni elvaårig bröllopsdag och de har hunnit med att fixa till de två härliga barnbarnen Alvin och Lova.

Yrkestiteln idag är "projektör" och i dessa pandemitider blir det en hel del jobb som utförs på hemmaplan. 

Idag firas han på avstånd och det får bli med en digital tårta.

OL-firande ...

Idag firades yngste sonens sista dag som fyrtioåring. Imorgon blir han 41! Vi bjöd på orientering. Veckans banor var lagda vid Bohuskusten inte så långt från Lysekil. Termometern visade på 7-8 grader, himlen var blå och solen klämde fram värmande strålar. 

Efter loppet blev det fikastund vid foten av rödgranitsberget precis vid havskanten. Lite kalla västanvindar blåste in mot land, ännu är inte den varma våren på plats. Juniorerna utmanade bohusbergen och man höll sig också varm genom att träna dansstegen till "Jerusalema". Denna låt framkallar speciella känslor då den har sitt ursprung i Sydafrika. Det är en gospelinspirerad sång, som har skrivits, komponerats och framförts av sydafrikanen Nomcebo Zikode och har producerats av diskjockeyn och musikproducenten Master KG. Den skrevs på zuluspråket och handlar om staden Jerusalem. Sången framfördes första gången 2019 och fick ett kraftigt genomslag våren 2020 och succén fortsätter. 

Vårdagjämning ...

Dagens begivenhet var orientering. Detta i terrängen vid Bollebygd. Lång resa dit men vad gör det när det handlar om bra karta, tuff kuperad terräng och utmanande banor.

Arrangörerna Orinto bjöd på tidtagning med sportident. Ett smart upplägg utan några funktionärer på plats och möjlighet att springa hela helgen. Rent praktiskt fick man tömma sitt chip efter målgång. Start- och måltider samt kontrollpassager registrerades i enheten som imorgon kvälls töms på sitt innehåll i en dator och så har man då resultat med alla sträcktider precis som vid ett vanligt tävlingsarrangemang. 

Ett upplägg som den egna klubben omedelbart bör tillämpa. Vanligtvis finns en funktionär på plats för att hantera tekniken och det blir oftast omständigt och ogörligt om tävlingstiden sträcker sig över lång tid. Nu handlar det om självservering. Naturligtvis finns några nackdelar men dessa är i coronatider försumbara. 

Idag var det också vårdagjämning så nu tar ljuset befälet över mörkret kommande halvår - härligt!

Källspaning ...

När inte möjligheten finns att göra några längre resor får man beta av sevärdheter och liknande i närområdet. I många år har vi passerat en plats som vi inte ens noterat eller lagt märke till. Men så plötsligt fanns en skylt uppsatt vid vägkanten och det fångade intresset och kittlade nyfikenheten. Igår var det dags för ett besök.

Den aldrig sinande vattenådern såg inte direkt törstsläckande ut. De oranga avlagringarna såg klart äckliga ut. Men geggan bestod av järnavlagringar som skapats genom åren då vattnet strömmat ner för sluttningen. Vi samlade upp några droppar men det blev inte något smakprov. Det skulle dock vara spännande att ta ett vattenprov och då få kollat upp vad vattnet bär med sig. Uppenbarligen har det genom decennierna betraktas som en hälsokälla med nyttigt innehåll. 

Besöket triggade igång lusten att kolla upp bakgrunden och historian lite mer men det fanns inte så mycket att hämta trots en del "googlande". 

Återvändning ...

Vårt resande runt om i världen fick ett hastigt avslut för ett drygt ett år sedan när pandemin stormade in. Nu handlar det om betydligt kortare turer typ att åka till skogarna söder om Vårgårda. Så var det igår när en kylslagen men solig vårdag infann sig. Det som lockade var orientering, vad annars?

Just dessa skogar vistades jag i när det handlade om repmöten för några decennier sedan. Dessa vart fjärde återkommande militära övningar var förlagda till Tånga hed och Vårgårda. Oj, så många fullständigt meningslösa veckor jag och många andra tillbringade i de gröna uniformerna. Hur jag än anstränger mig för att minnas kan jag inte påminna mig om något som var vettigt, ändamålsenligt och klokt. Det mesta handlade om så kallad HTG-tjänst alltså Huvudsak-att-Tiden-Går.

Det var under dessa veckor jag var "professionell" orienterare - staten betalade! Vi som var orienterare fixade regelbundna träningspass under förespeglingen att det handlade om terrängrekognoscering inför kommande stridsövningar. Vi sas kolla in vägar och stråk där man kunde cykeltolka samt terrängens beskaffenhet i olika områden. Det blev många och långa (tränings)turer.

Igår var det alltså återvändardag till terrängen som idag huvudsakligen var bushig, pinnig och svårframkomlig. Visst fanns det partier med öppen och mera lättlöpt skog men huvudintrycket var inte översvallande positivt. Men vad gör det, efter loppet var det bara så skönt i vårsolens strålar. Fåglarna kvittrade och det fanns inte ett tillstymmelse till skrikande och gormande militära befäl. Ytterligare ett "resminne" kunde fogas till samlingen. 😂

Plus och minus ...

Inledningen av veckan har handlat om ett antal timmar på cyklarna. Verkligen skönt att kunna rulla iväg. Vandringar i all ära men upplevelsen är inte alls densamma. I skogarna är dock stigar och andra stråk fortfarande blöta och emellanåt rejält leriga.

Förutom coronaeländet var Zlatans återkomst i landslaget den stora medienyheten. Han är inte heller själv särskilt blygsam utan meddelade via Instagram att "Gud har återvänt". 

Visst höjer han temperaturen inför kommande matcher åtskilliga grader. Han är sanslöst stor och skicklig och ”still going strong”. Nu är det bara att hoppas att han smälter in i det blågula laget och att han levererar så som bara han kan.

På orienteringsfronten är det dock mera dystert. Meddelandet kom om att de traditionella påsktävlingarna är inställda. Tråkigt, tråkigt och trist, trist men naturligtvis en helt berättigad åtgärd. Alternativen med Veckans banor, Hitta ut och cykelorientering blir det alla hugade får nöja sig med i närtid.

Späckad helg ...

En tajt helg är avverkad. En helg som också var avslut för alla skidtävlingar på TV som fångat intresset de senaste månaderna. Dessutom kvalificerade sig Tusse till mellofinalen efter ett antal veckor med kvalificeringstävlingar. Det har blivit en hel del timmar sittandes framför televisionsapparaten.

Men helgen har också innehållit vederkvickande (läs: stimulerande, uppiggande, stärkande, välgörande, upplyftande, inspirerande) orientering i något som verkade vara vårväder på gång. 

Med kort varsel kallade också barn och barnbarn till grillunch utomhus. Eldkorgen som inköptes till firandet av julafton har flitigt kommit till användning sedan dess.

Hemmafixandet för den här gången är avklarat. Det har gått undan och många ej-ha-bra-grejer har försvunnit från boendet ... så nu är det bara att börja shoppa loss igen 😂.

Hoppet lever ...

Barmark, fem-sex plusgrader och solstrålar som tränger på denna marssöndag. Under "normala" år hade det sannolikt varit en helg som tillbringades i Halland och premiärtävlingar där. Men man tager vad man haver ... det fick bli en av Veckans banor istället. På plats också barnbarn och en del andra klubbkompisar. Kul med lite eftersnack!

Noterar och snappar upp att den yngsta generationen så saknar umgänget, samspelet och träffar med jämnåriga i dessa pandemitider. Oj, så viktigt det är att inom ramen för alla restriktioner och i den mån det går att fixa till mötestillfällen.

Men trots den trista situationen smiddes planer för framtiden typ de närmaste månaderna och sommaren. Träningsaktiviteter med upplägg som harmonierar med bestämmelser och regelverk. Hoppet lever!

En pudel ...

"Gör om och tänk klokt" vill man säga till handläggarna och detta speciellt då det tänkta arrangemanget är omgärdat med massor av restriktioner vad gäller upplägg, deltagarantal, genomförande etc. Detta precis som för andra arrangemang som exempelvis fotboll, skidskytte, bandy, ishockey och skicross.

Så skrev jag i blogginlägget den 10:e mars riktat till Österåkers kommun och Smittskydd Stockholm. Nu läser inte nämnda myndigheter min blogg utan de har naturligtvis blivit uppmanade och "beordrade" av en rad instanser och intressenter.

Under sen eftermiddag igår kom beskedet: Österåkers kommun har haft en fortsatt dialog med SOFT och RF (Riksidrottsförbundet), och de har nu lämnat besked det här SM:et får arrangeras förutsatt att förbundet och RF bedömer att det håller elitnivå.

Bra att förnuftet togs till fånga och att man omedelbums ändrade sig. Fel och misstag gör de flesta kommunala tjänstefolk/handläggare/beredare och allt vad det heter. Klokt tänkt, agerat och handlat!

Dock undrar man vilka tankar, funderingar, grundantaganden och uppfattningar som styrde och ställde från början. Vilka förutfattade meningar, bristande insikter och okunskap lotsade handläggarna när de tog itu med ärendet?

Jag kan tänka mig att de som är ointresserade av idrott och inte har kunskapen eller insikten skapar sin egen världsbild av hur idrott fungerar. Med stor sannolikt vilseleds man av att idrotter som får mycket TV-tid och mediaexponering är idrotter där utövarna är mer tränade, mer målinriktade, starkare, uthålligare osv i jämförelse med de sporter som sällan syns eller hörs i radio, TV och tidningar. Så är det självfallit inte!

Heder dock åt stockholmskommunen som ändrade sig och detta med turbofart!

Årsdag ...

Åren går ... enligt en tidräkningsapp är det idag 24837 dagar sedan Gunilla föddes. Det innebär 68 år idag och födelsedag. 

Stolta föräldrar den 12:e mars 1953 var Tage och Gertrud och varför de valde namnet Gunilla kan man undra. Googlar man på namnet dyker bland annat följande upp:

Kvinnonamnet Gunilla är en latiniserad form av Gunhild som är sammansatt av orden gunnr och hild som båda betyder strid. Gunilla Bielke gjorde namnet allmänt känt när hon gifte sig med Johan III och blev drottning av Sverige 1585. 

Namnet var något av ett modenamn på 1940- och 50-talet, men är inte så vanligt idag.

Nu blir det inget större firande på denna som det sägs "ojämna" födelsedag. Det är ett skäl men naturligtvis följs alla råd och rekommendationer i dessa pandemitider. Men redan i arla morgonstund kom gratulationer via sociala medier. Många är de som grattar. Det plingar till i form av mailsignaler, sms, whatsapp och allt vad det heter.

Alla hennes engagemang genererar detta. De senaste sju åren som pensionär har inte minskat mängden åtagande och uppdrag. Agendan är välfylld så gott som dagligen även om innehållet just nu kan sammanfattas med "ena dagen gör vi si och andra dagen likadant".

Jag imponeras så av hennes energi, engagemang och uthållighet vare sig det handlar om exempelvis flyktingåtagande, deltagande i olika orienteringssammanhang, lösa korsord via facetime med åldrig mor eller spela bridge på nätet. Hon är verkligen värd jättemycket GRATTIS denna dag!

Stolta Frida ...

När rullgardinen drogs upp denna morgon täckte det "vidriga vita" hustak och gata. Usch, usch var den första tanken. Nu kom det inte som någon överraskning. Meteorologerna hade varslat om förestående oväder med kraftiga vindar, iskyla och snö. De hade helt rätt!

Därför passade vi på att i början på veckan avverka två orienteringar. Detta på närbelägna Hunneberg i ett huvudsakligen flackt terrängområde. Bra och utmanande banor där det verkligen gällde att hålla riktningen. Solen belönade vår närvaro och delade med sig lite vårvärme. På plats fanns också några andra "daglediga" och vi konstaterade med rörande enighet att det är en stor ynnest i dessa pandemitider att kunna ha tillgång till "Veckans banor".

Vid den mer eller mindre obligatoriska kvällspromenaden passerade vi statyn "Frida". Hon poserade som vanligt stolt vid vänerhavets strand. Den åttonde mars, kvinnodagen, hedrades hon extra mycket med blomsterkrans och blommor i håret.

Det sägs att kompositören och vissångaren Birger Sjöberg en regnig onsdag sommaren 1907 gick ner på knä och friade till den vackra Karin Lustine. Hennes nej blev ett hårt slag för den känslige Birger och läkeprocessen lär ha tagit lång tid.

1922 gav han ut Fridas bok, vars visor blev enormt populära. Huvudpersonen Frida var förstås Karin Lustine, ungdomskärleken. 

Så märkligt ...

Denna morgon meddelar Orienteringsförbundet ett avslagsbeslut för ett arrangemang:

Arrangörerna av Svenska mästerskapen i nattorientering i Österåker har fått avslag på ansökan att arrangera SM-tävlingarna 16 april.

Ingen tävlingsverksamhet under elitnivå är tillåten av smittskyddsskäl, skriver Smittskydd Stockholm i sitt beslut.

Österåkers kommun har utrett frågan och har även haft kontakt med Samverkan Stockholmsregionen som i sin tur kontaktat Smittskydd Stockholm. Beskedet från Smittskydd Stockholm är att det inte är tillåtet att genomföra SM i Natt-orientering.

Avslagsbeslutet är intressant. Det visar på ett påtagligt sätt hur det blir när det råder okunskap, dålig insikt och brist på bildning bland handläggare/beredare/tjänstefolk inom myndigheter.

Det skulle vara mycket spännande att höra hur man definierar och fastställer vad som är "elitnivå". Är det hur mycket mediaexponering som gäller eller hur många kronor aktiva cashar hem eller publikanstormning när det är tävling eller match? 

Den som är något initierad vet att det istället handlar om andra parametrar typ träningsmängd och/eller framgångar vid VM, OS och andra mästerskapstävlingar. 

Visst måste det finns någon anställd i Österåkers kommun eller Smittskydd Stockholm som har lite insikt i idrottsvärlden. Om inte annat kunde man ha kontaktat Riksidrottsförbundet som mycket  tydligt har angett kriterier för när idrott betraktas som "elitnivå".

Det är just den här typen av märkliga beslut som leder till att människor blir nonchalanta och inte bryr sig om myndigheters restriktioner och uppmaningar. Det är den här typen av dekret som leder till demonstrationer som drog fram i Stockholm den gångna helgen. Det är den här typen av agerande som underminerar, försvagar och urholkar den goda tanken och avsikten med inskränkningar och nedstängningar.

"Gör om och tänk klokt" vill man säga till handläggarna och detta speciellt då det tänkta arrangemanget är omgärdat med massor av restriktioner vad gäller upplägg, deltagarantal, genomförande etc. Detta precis som för andra arrangemang som exempelvis fotboll, skidskytte, bandy, ishockey och skicross.

Trist årsdag ...

Denna dag för precis ett år sedan, en måndag, var dagen efter vi inlett tävlingssäsongen i Sverige. Hallandspremiären med två etapper hade avgjorts i snabbsprungen kustterräng. Pandeminhotet var en realitet fast ännu hade inte några restriktioner eller begränsningar införts. Det var som det brukade vara men allt eftersnack präglades av coronaämnet. Vi undrade hur det skulle bli med nästa tävling som skulle avgöras i Danmark. I bloggen skrev jag den 9:e mars:

—————

Kommande helg avverkas en stor tävling i Danmark med närmare 1500 deltagare. Coronaviruset kullkastar det mesta dessa dagar och inför helgen meddelade arrangörerna att det inte blir riktigt som vanligt:

- Der vil ikke være stævneplads med kiosk, klubtelte og sportsbutikker, og dermed ingen samling af mennesker. Der tilbydes ikke børnepasning.

- Ingen resultattavler, men online resultatformidling

- Der vil ikke være væskeposter på banerne

- Der vil ikke være væske i mål – deltagerne må medbringe egen væske

- Starttiden vil lørdag og søndag blive spredt over 6 timer for at begrænse samling af mennesker ved start og mål.

- Lørdag startes mellem 10.00 og 16.00

- Søndag startes mellem 08.30 og 14.30

- Klubberne vil blive tildelt startintervaller, som skal respekteres.

- Det forudsættes, at deltagere, som er ankommet i samme bil, forlader målområdet straks efter sidste løbers målgang.

- Der opsættes håndspritstationer, som skal benyttes.

Man undrar hur det kommer att bli med kommande svenska arrangemang ???

—————

Med kort varsel inställdes tävlingarna och det blev totalt tävlingsstopp även i Sverige. Nu har det gått ett år och pandemin kullkastade allt. Inte kunde vi då ana att utvecklingen skulle förvärras och försämras. När kommer vändningen och en början av återgång till "normala" förhållanden?

Kvinnodagen ...

Under flera år har de första veckorna i mars tillbringats i Italien. På programmet har det varit orientering men trist nog inte under fjolåret och så inte heller i år. Vistelsen har sammanfallit med den internationella kvinnodagen - 8 mars. 

I Italien uppmärksammas detta påtagligt och denna dag är det "Festa della donna“. Traditionen påbjuder att kvinnor ska föräras och uppvaktas med en kvist från trädet mimosa. 

Nu handlar inte dagen främst om att uppvakta och hylla. Den lär ha instiftats redan 1910 för att uppmärksamma ojämställdheten mellan könen och kvinnors situation.

De senaste decennierna har mycket hänt och förändrats vad gäller lika rättigheter för män och kvinnor.

Inom orienteringsvärlden tycker jag att jämställdheten lever, utvecklas och är en stark ledstjärna. Detta om man tittar på regelsystem, ungdomssatsningar, representation i styrelser och kommittéer osv. Det känns bra!

Den italienska traditionen får idag levandehållas även om det är hemmaplan som gäller. Det blir ingen äkta mimosabukett utan en digital variant till Gunilla, svärmor, svärdöttrar, svägerskor, barnbarnet Lova, kusiner och naturligtvis till alla andra tjejer/kvinnor.

Vår ... vinter ... vår ...

Från tidig vår till vinter med snötäcke och sedan åter till våren. Ja så ungefär kan dagens utflykt beskrivas. Under förmiddagen drog vi och äldsta barnfamiljen österut till Skaraborg. Söder om Falköping väntade Veckans banor närmare bestämt vid Ekehagens forntidsby.

Snöfritt, blå himmel, sol och några varmgrader när vi åkte hemifrån. Efterhand blev det mer och mer av den vidriga vita nederbörden. Bitvis var det riktigt moddigt. Väl framme var det någon minusgrad, isig nordanvind och ett sammanhängande snötäcke av knappa halvdecimetern. Kändes sådär att ge sig i kast med orientering denna första söndag i mars.

När man väl kommit igång var det helt OK med kul banor trots snön. På väg mot mål följde några vildsvin med stort intresse framfarten. Som tur var fanns det ett staket mellan oss och de fyrfotade.

Snabbt ombyte i vinterkylan innan vi hittade en lada med öppningen mot solen. Fikadags och eftersnack med solen rätt i ansiktet - härligt!

På väg hem var det stort fokus på femmilen som avslutar VM-tävlingarna. Mycket dramtiskt vid målgång och ett definitivt slutresultat dröjde. 

Under sen eftermiddag återkom vi till hemmastaden och känslan av vår om än en något kylslagen sådan. 

Snart över ...

Hemmafixandet som påbörjades för en dryg vecka sedan närmar sig slutet ... för den här gången! Det har huvudsakligen handlat om att identifiera och slänga saker/prylar/ting som inte längre tillför någon nytta eller nöje samt saknar affektionsvärde. Fixandet har också inneburit förflyttningar och rockader vad gäller möblemanget. Det har varit en del att ta itu med men nu räcker det. En viss trötthet och matthet har smugit sig på och nöjdhetskänslan är ett faktum. Trots några kubik som ska till återvinningen känns det ändå som att mängden saker/prylar/ting fortfarande är stor.

"Ute ur öga, ute ur sinne" säger ett gammalt klokord och visst är det så. Det man inte regelbundet ser eller har koll på tenderar att bli bortglömt, det bara liksom försvinner. Men när man börjar röja och rensa upptäcker man många fortfarande-bra-ha-grejer. Det kan röra sig om klädesplagg, träningsskor, ett verktyg eller ett par häftiga solglasögon. Så regelbundet hemmafix är inte så dumt även om det emellanåt suger.

Pandemin har satt stopp för besök i hemmet så tills vidare är vi bara två som kan njuta av hemmafixandets utfall.

Det sket sig ...

Vid lunchtid började uppladdningen inför damernas stafett i Skid-VM. Brukar inte längre lyssna på medias försnack, mellansnack och eftersnack men gjorde denna gång ett undantag. Superlativen haglade och den ene experten/förstigpåaren efter den andra haussade de blågula. Svansföringen var minst sagt hög och man drogs med i det guldglänsande förhandssnacket. 

Speakerparet Hård & Blomqvist spekulerade bland annat i att Sundling skulle kunna fixa till ett litet försprång på första som sedan Kalla skulle kunna utöka så att Sverige hade ett litet försprång på den tredje sträckan där Norges Johaug skulle köra. Det kändes givet med en svensk medalj av ädlaste valör där också Vinterstudions initierade spädde på med idel lovord. Men ... det sket sig! Tjejerna fick ta emot en rejäl käftsmäll och så också alla med tvärsäkra uttalanden. Men, oj så tråkigt och trist det var. 

Nu väntar långa och många analyser, utredande och utvärderande. Hur kunde detta ske? Vad gick fel? Vad tänkte man inte på?

Nu är det inte första gången i världshistorien där favorittippade misslyckas. Det är ju lite av idrottens själ; vinst och förlust, framgång och misslyckande, lycka och förtvivlan. Men varför just idag?

Måste dock uttrycka beundran för de svenska tjejerna som är utsatta för en stor massmedial press och ett förväntanstryck från experter och andra "hangarounds". De lockas omedvetet in i ett spekulativt och överdrivet önsketänkande där konkurrenterna degraderas. Det uppstår ett tillstånd som skymmer sikten för jobbet som ska göras, slitet som ska genomlidas och den förtvivlan som kan uppstå när saker inte går enligt plan. Risken för någon form av hybris lurar bakom hörnet. 

Har också noterat det psykologiska spelet som pågår mellan de bästa nationerna. Naturligtvis är mycket på skoj men det kräver också tankekraft och mental energi av löparna.  De ska replikera med fyndiga svar och fundera på smarta genmälen. Det man ger energi växer och frodas. Alltså bör man vara noga med var man väljer att lägga och styra sin energi.

Det sket sig denna första torsdag i månaden mars och nu har alla vi blågula och guldtörstande fans kommit ner på jorden igen ...

En tisdag ...

Under gårdagen blev det ytterligare en härlig cykeltur. Det känns bara så skönt att dra fram längs vägar, cykelstråk och stigar. Dock har snön och isen inte helt lämnat in. På ett stråk genom tät skog hade inte plusgraderna, regndropparna och solstålarna haft framgång. Det var rejält isigt.

När det var dags för VM-skidor blev det paus i en solig södersluttning. Mobilen kopplades upp till SVT Play, fikat plockades fram och sedan var det bara att njuta av medaljer och varm dryck. 

Nu är det snart ett år sedan vi avslutade medlemsskapet på ett närbeläget gym. Detta på grund av pandemin. Istället har vi varit hänvisade till den egna klubbens träningslokal i klubbhuset. Ambitionen och utmaningen har varit att under vintermånaderna genomföra tre entimmaspass varje vecka. Det har gått bra men framförallt har det varit bra. Genom åren blir man stelare i kroppen och smidigheten stagnerar. Därför är det bara så välgörande med allsidig träning. Naturligtvis är tillgången på redskap och hjälpmedel inte lika stor i jämförelse med ett traditionell gym men ändå ett gott alternativ.

Systemet med bokning av klubbgymmet där man kan träna enskilt fungerar bra och helt klart är att behovet finns. 

Dock kommer det nu dagligen trista besked om pandemins framfart. Inskränkningarna och restriktionerna är många. Enligt planerna hade den egna klubben ett tävlingsarrangemang helgen efter påsk men sannolikheten för genomförande är i dagsläget mycket liten. Förberedelserna typ banläggningen är satt i vänteläge. Istället måste nu alternativa orienteringsaktiviteter trigga igång. 

Under fjolåret utnyttjades i stort sett alla karterade terrängområden runt Vänersborg. Behovet av nya "jungfruliga" skogar är därför stort. Det är läge för kartrevidering kommande månader. 

Äntligen ...

Första marsdagen blev också dagen för första cykelturen detta år. Härligt, härligt att rulla fram på snö- och isfria cykelvägar och andra stråk. Tidig vår kändes och låg i luften. 

Under tidig kväll var det videomöte för tävlingsarrangörer i västgötadistriktet. Fortfarande råder stor (läs: riktigt stor) tvekan om det överhuvudtaget blir möjligt att arrangera någon form av orienteringstävling kommande halvår. Sannolikheten i dagsläget är att det inte blir några tävlingar innan den första juli. Läget är dystert med tanke på smittspridning och försenade vaccinationer.

En del nya propåer vad gäller tävlingsupplägget presenterades. Det som var mest intressant var ändringen av kartskala för åldersgrupperna upp till 14 år. Nu lämnar man "10 000-delen" och i fortsättningen gäller 1:7500. 

Läsaren av denna blogg och de som känner mig vet att jag under de senaste åren ständigt har påpekat det absurda och tokiga i att barn och ungdomar inte får ha storskaliga kartor:

Även yngre årgångar borde få storskaliga kartor. Jag har aldrig förstått varför de under 60 ska ha 10000-del eller 15000-del. De gäller då främst ungdomar. 

Ta som jämförelse textstorleken i en barnbok. Den skiljer sig rejält från en vuxenbok. Sannolikt bygger det på någon form av forskning och erfarenhet som pekar på att barn lättare tar till sig, fattar och förstår större symboler och tecken.

Ja, det här med fasta kartskalor är ytterligare en av orienteringssportens mysterier som av hävd och tradition levandehålls.

Äntligen behöver jag och andra inte längre fortsätta med att prata och tjata om att barn ska få ha kartor i större skala än 1: 10 000!