Meterologen är en luring ja en riktig luring
Meterologen är en luring å det är vi allihop
Han ritar upp en sol över platsen där du bor,
nästa dag når vattnet över dina skor.
Vi bara luras, lura lura luras ...
Ja, just så tänkte jag när vi rattade bilen på krokig grusväg upp på Bredfjället öster om Ljungskile. Väderleksprognosen dagen innan pratade om tvåsiffriga varmgrader, sol, blå himmel och skön vårdag. Därför planerades deltagande i Veteranernas orienteringsarrangemang i form av veckans banor.
Ju mer vi närmade oss start- och målplatsen desto gråare och dimmigare blev det. Trädtopparna svajade för vinden och nederbörden, om än i små droppar, föll från himlen. Visst hade han rätt, Stefan Demert, när han skrev om meterologen.
Vi var väldigt ensamma denna dag på "fjället". Terrängen är rejält vildmarksbetonad med stora tunglöpta sankmarker. Ödsligt och ensligt är en mild beskrivning av hur det är. Men, när man väl är igång och kommit in i skogen kändes det behagligt. Ingen vind eller blåst vilket understryker den klassiska utsagan skogen är den fattiges kappa.
För egen del blev det ett rejält misstag till en kontroll. Orientering är en sällsynt rättvis och skoningslös sport som direkt straffar den som inte är fokuserad och som slarvar med kompassriktningen. Det fick jag än en gång erfara. Jag var rejält "lost" under sju-åtta minuter och tankar flög genom huvudet typ vad-håller-jag-på-med-och-varför när jag klafsade omkring i en stor mosse. Det redde upp sig till slut och de återstående kontrollerna togs utan problem.
Väl i mål väntade som vanligt fika men denna dag sittandes i bilen ... meterologen är en luring ja en riktig luring!!!
