Vårt resande runt om i världen fick ett hastigt avslut för ett drygt ett år sedan när pandemin stormade in. Nu handlar det om betydligt kortare turer typ att åka till skogarna söder om Vårgårda. Så var det igår när en kylslagen men solig vårdag infann sig. Det som lockade var orientering, vad annars?
Just dessa skogar vistades jag i när det handlade om repmöten för några decennier sedan. Dessa vart fjärde återkommande militära övningar var förlagda till Tånga hed och Vårgårda. Oj, så många fullständigt meningslösa veckor jag och många andra tillbringade i de gröna uniformerna. Hur jag än anstränger mig för att minnas kan jag inte påminna mig om något som var vettigt, ändamålsenligt och klokt. Det mesta handlade om så kallad HTG-tjänst alltså Huvudsak-att-Tiden-Går.
Det var under dessa veckor jag var "professionell" orienterare - staten betalade! Vi som var orienterare fixade regelbundna träningspass under förespeglingen att det handlade om terrängrekognoscering inför kommande stridsövningar. Vi sas kolla in vägar och stråk där man kunde cykeltolka samt terrängens beskaffenhet i olika områden. Det blev många och långa (tränings)turer.
Igår var det alltså återvändardag till terrängen som idag huvudsakligen var bushig, pinnig och svårframkomlig. Visst fanns det partier med öppen och mera lättlöpt skog men huvudintrycket var inte översvallande positivt. Men vad gör det, efter loppet var det bara så skönt i vårsolens strålar. Fåglarna kvittrade och det fanns inte ett tillstymmelse till skrikande och gormande militära befäl. Ytterligare ett "resminne" kunde fogas till samlingen. 😂
