Nu är vi här …

Tidig uppstigning igår för en tretimmars resa till en skog sydväst om London. Där väntade  en tävling med omkring 600 deltagare. Terrängen var flack med många bushiga områden typ björnbärssnår. Många var också kontrollerna på respektive bana.

Området är ett populärt strövområde för hundägare. Oj så många fyrbenta det sprang omkring och huvuddelen utan koppel. Det ingav skräck men oron var obefogad. Till skillnad från svenska hundar som sliter i kopplen, skäller och gläfser, hoppar och smäller på varandra var deras engelska släktingar av en annan sort; inget hoppande och skällande och de visade stor respekt för tvåbenta. 

Efter loppet väntade lång resa till centrala London med buss, pendel och tunnelbana samt slutligen halvannan kilometers gång till hotellet beläget nära Hyde Park. Vi checkade in och rummet som väntade var av superminiformat. Det blev tidig sänggång efter en lång dag som förberedelse inför dagens turistande.

Mot London …

Igår drog vi från Bristol till Wales där en orientering väntade i ett fjälliknande landskap. Där väntade också regn och tät dimma vilket skapade mycket utmanande förutsättningar. Även denna dag var några kontroller felplacerade, inte mycket men ändå tillräckligt för att stöka till det hela. 

Vi har haft tur med vädret den gångna veckan men igår levde "Great Britain" verkligen upp till sitt rykte.

Efter att alla blöta tävlingskläder förpassats till stora svarta plastsäcken väntade lunch och rundvandring i Cardiff, en stad jag inte har någon som helst relation/kunskap/insikt till eller om. Det enda jag visste var att man har ett halvskapligt fotbollslag.

Centrumdelarna var fullpackade denna lördag med många som firade eller förberedde sig för att fira Halloween. 

Vi kollade in det pampiga slottet mitt i staden innan återfärden till Bristol.

Idag är det finaldag för denna Europatour med deltagande i en tävling i de sydvästra delarna av London. Därefter drar huvuddelen av deltagarna hemåt  fast vi dröjer oss kvar med Främmestadsrepresentanterna ett par dagar. London ska avverkas!

Lång resa till Stonehenge …

Det var tidig uppstigning igår morse. I svinottan bar det av till färjeläget för att äntra färjan till England. En tur på drygt fyra timmar. Direkt efter landstigningen blev det påstigning på buss för vidare färd till Stonehenge.

Stensättningen byggdes troligen mellan 2500 f.Kr. och 2000 f.Kr. Vallen och vallgraven som omger  stenmonumentet är den äldsta delen. Den byggdes ungefär 3100 f.Kr. 

Namnet Stonehenge kommer från det fornengelska ordet Stanhengist som betyder "de hängande stenarna".

Vi var där för drygt tre decennier sedan på väg till Plymouth. Timman var sen och mörkret kompakt när vi parkerade alldeles bredvid de bastanta stenarna. Jonas och Martin samt deras kusiner sprang omkring och gömde sig bland blocken. Inga avspärrningar och inga vakter så långt ögat kunde se.

Nu är det annorlunda och mycket ordning-och-reda. Inte så konstigt med tanke på att numera besöks det unika fornminnet av omkring en

miljon människor årligen.

Efter afternoon-tea med alla tillbehör väntade ytterligare en busstur och detta till Bristol. På fotot svenskgänget som deltar på resan.

Till England …

Vi vistas nu på Jersey som är en av kanalöarna. Det är ett självstyrande område som lyder direkt under den brittiska kronan men ingår varken i EU eller Förenade konungariket Storbritannien. Det bor något över 100 000 personer på ön och dessa är i huvudsak engelsktalande.

Igår var det orientering på västra delen av ön i ett kuperat sanddyneområde. Påminde lite grann om Skagenterrängen i toppen på Danmark. Det var riktigt utmanande! Nedan vyn från målet till den högt belägna sista kontrollen.

Vi fick en innehållsrik och intressant tur runt ön där busschauffören både körde och guidade. Ostron och hummer finns det gott om längs Jerseys kust. De brukar vara helt färska och nyupptagna när man beställer in dem och hämtas från havet när det är ebb. Naturligtvis köpte vi på oss diverse lokala produkter som så småningom ska avnjutas på hemmaplan.

Idag väntar en båtresa från Jersey till  Engelska fastlandet. Stonehenge ska besökas innan vi checkar in på hotell i Bristol.

Ö-spring …

Igår lämnade vi Frankrike och EU och det märktes. Många koll på pass och genom tullen. Vi fick bland annat stiga av färjan till ön Jersey som tillhör England. Detta för att "checka" in i landet och sedan tillbaka på färjan för vidare resa till ön Guernsey. Denna lilla ö är välmående. Så gott som inga skatter vilket göra att multinationella företag har huvudkontor här som exempelvis Specsavers.

Ön är också känd för sin koras "Guernsey". 

Orientering stod naturligtvis på programmet och 

det på den västra sidan av ön.

Dock hade kontrollutsättarna inte sin bästa dag då två kontroller var felplacerad men det blev ett skönt träningspass i underbart väder mitt i Engelska kanalen och på ön som vid denna tid på dygnet präglades av ebb.

Au revoir …

Tisdagen inleddes med orientering i ett gräsbevuxet sanddyneområde. Kartan var överraskande bra med kul och snabblöpta banor.  

Efter lunch väntade ön Mont-Saint-Michel. Det slottsliknande komplexet med kloster och klosterkyrka ligger högt uppe på ett berg på halvön Mont-Tombe mitt ute i Atlantens vatten. Då och då blir Mont-Tombe till en ö i och med att tidvattnet översvämmar den permanenta landbrygga som sedan 1875 förbinder klostret med fastlandet. 

I omgivningen finns enbart låga slätter samt leran på Atlantens botten, som emellanåt dyker upp ur vattnet, vilket gör Mont-Saint-Michel ännu mer speciellt. Platsen är ett av Frankrikes mest populära turistmål med runt 3 miljoner besökare varje år.

Idag lämnar vi under tidig morgontimma Frankrike och sedan via båt till kanalön Guernsey. Där väntar under eftermiddagen orientering i brant kustterräng.

Andra världskriget …

Gårdagen präglades av andra världskriget. Från Paris åkte vi till Normandie. Ett kortare stopp gjordes på väg dit för en orienteringsträning. Som

vanligt när det inte är riktig tävling blir det inget riktigt fokus, det straffar sig! Gjorde ett stort misstag till en kontroll i ett grisigt grönområde.

En duktig guide lotsade oss vid Omaha Beach. Vi började med ett besök på krigskyrkogården för stupade amerikaner. Nästan 10000 vita kors stod där i raka led. Vi deltog i en gripande minnesstund som genomförs dagligen klockan fyra. Det var mäktigt!

Sedan bar det ner till stranden där en av de blodigaste slagen under World War 2 genomfördes. 90 % av amerikanerna fick sätta livet till vid landstigningen. Det var mycket intressant och lika skrämmande att få höra alla hemska detaljer. Aldrig mera krig vill man bara utbrista men verkligheten är en annan. Många tankar gick denna dag till Ukrainas tappra soldater.

Paris avverkat …

Igår avverkades Paris under en låååång dag. Stegen blev många och metroturerna flera. Vi klarade av det mesta som stod på att-kolla-in-listan. 

Vädret var synnerligen behagligt med sol, blå himmel och nästan 20 grader. Lunchen vi intog alldeles vid Moulin Rouge var gudomligt god.

Denna dag väntar orienteringslöp i utkanten av den franska huvudstaden. Sedan bär det iväg västerut till Normandie. Lämningarna efter det andra världskriget ska kollas in och det blir förmodligen en påminnelse om vad som händer i Ukraina dessa dagar.

I Paris …

Igår kväll erövrades Paris. Det var ett drygt decennium sedan jag var här senast. Det var också nästan tre år sedan jag fraktades med flygplan. Hann precis komma hem från Madeira när pandemin slog till i början på 2020.

Det mesta var sig likt både Paris och att flyga. Vid incheckningen följde jag med stort intresse hur det är att resa med katt i bur. Det stökade till sig när buren skulle genomlysas. Mycket rynkade pannor vad gäller hur det skulle gå till för att skona katt men också för få buren ordentligt kollad. Kände mig nöjd att både slippa vara katt eller kattägare!

Förmiddagen innan flygresan inleddes med deltagande i en OL-tävling väster om Göteborg. En mycket lurig och utmanande tävling. Det gällde verkligen att hålla totalfokus i det detaljrika kustnära området. 

Äldsta barnbarnet förlorade segern när han strök förbi en kontroll med bara några meter enligt GPS-spåret:

Idag ska den franska huvudstaden besiktigas. Gunilla samt ressällskapet Robert och Ingrid har bland annat bokat in Louvren med Mona-Lisa, Triumfbågen och Eiffeltornet. Har sett och varit i dessa sevärdheter tidigare men det ska bli spännande att se om damen har åldrats och om tornet har rostat. Paris, nous y sommes maintenant !

Hösttur …

Imorgon bär det av söderut med flyg, buss och båt. Det blir en 10-dagarstripp som utgår från Paris och fortsätter till Normandies historiska stränder. Den charmiga klosterön Mont Saint Michelin ska besökas innan det bär vidare till kanalöarna Jersey och Guernsey. Stonehenges stenmysterier i England besöks innan vi kommer till Bristol. Som avslutning på resan deltar vi i nationella tävlingar i sydvästra London. Nu blir detta inte den enda orienteringen utan på programmet står också 5-6 andra tävlingar. 

Sammantaget är det ett hundratal skandinaver som deltar varav huvuddelen lämnat tillvaron som yrkesarbetande.

Det var ett tag sedan den senaste längre OL-resan då pandemin har hindrat det mesta. Därför extra kul att nu kunna dra iväg.

Vi värmer upp inför resan med deltagande i GMOK:s traditionella tävling "Höstmedeln". Den avgörs i kustnära terräng vid Lillebybadet väster om Göteborg. Förhoppningsvis finns det duschmöjligheter efter tävlingen så att skogsodören kan tvättas bort innan vi äntrar planet till Paris. Om inte får det bli ett sent höstbad i salt vatten.

Ett verktyg …

För nästan ett decennium sedan sammanställde jag tillsammans med en arbetskollega häftet/arbetsmaterialet "Omvärldsspaning". Innehållet var inte svaret på vad som pågår i omvärlden eller en metod som på något magiskt vis löser de problem eller utmaningar som exempelvis en idrottsförening ställs inför. Det var ett arbetsunderlag, ett verktyg eller en hjälpreda för att identifiera hur förändringsvindar blåser.

Bläddrade av en tillfällighet igenom häftet häromdagen och hittade då nedanstående "bedömningsstege". 

Den ska användas när man ska värdera och granska alla goda idéer och uppslag som levereras när klubben haft en "framtidskväll" eller ett idémöte. Det som framkommer är säkert klokt, gott och förnuftigt men det räcker oftast inte med detta. Det måste också vara behjärtansvärt, eftertraktat och "kittlande" och då är stegen en hjälpreda för att testa, värdera, kritiskt granska, ta ställning och välja.

Höstavslutning …

Solen strålade från en knallblå himmel, luften var krispig och graderna 2-3 plus så där. Med andra ord perfekta yttre förhållanden vid höstavslutningen för 3-stads-veteranernas onsdagslöp. OK Gipen arrangerade och valde att utnyttja terrängen vid Göta strax söder om Lilla Edet. 

Avslutningsdagen handlar både om orientering och ärtsoppsbuffé. Vi omkring 80 som deltog gav ärtsoppan det allra högsta betyget. 

Efter löp, buffé med tillhörande eftersnack samlades en mindre grupp för att utbyta arrangörserfarenheter samt att dra upp riktlinjerna inför kommande år. Pandemiåren medförde annorlunda rutiner i syfte att undvika närkontakt och trängsel. Under året har vi bibehållet några av dessa åtgärder som:

- Ingen föranmälan 

- Var och en laddar ner och skriver ut sin egen karta

- Fri start mellan 10.00 och 12.00

- Ett minimum med funktionärer

Utfallet har varit bra och till belåtenhet så vi fortsätter på den inslagna linjen. Upplägget underlättar också för arrangörerna då man slipper arbete som exempelvis karttryck, inplastning av kartor och bemanning vid start.

Alla jublar inte över upplägget då man föredrar förhållanden som vid en normal tävling; föranmälan, startlista, minutstart och karta i startögonblicket men en klar majoritet bejakar den förenklade rutinen.

Vårpremiär 2023 blir det i början på april men innan dess finns det andra veteranorienteringar i både Göteborgs- som Västgötadistriktet.

Nya makthavare …

Så har då Sverige fått en ny statsminister och regering. Har följt inträdet via TV och tagit del av både förlorarnas som valvinnarnas retorik. Vänsterblocket är argt och ilsket medan högergänget drömmer och önsketänker. Genom åren har jag följt ett antal regeringsskiften. Med ålderns rätt tillåter jag mig att vara något luttrad. Det brukar inte bli så illa som förlorarna hävdar med emfas och inte så storartat som vinnarna ivrigt hoppas. Det brukar landa i någon form av "mellanmjölk". 

Dock har det presenterats ganska rejäla kursändringar i jämförelse med hur det varit de senaste åtta åren och därför ska det bli intressant att se om det blir liv i alla orden och om allt som sagts blir gjort. Utgångsläget är minst sagt tufft med inte bara en kris eller utmaning utan många "oroshärdar".

I sammanhanget och i den rådande situationen är det med stor förståelse att idrotten och idrottsrörelsen inte fick mer fokus i regeringsförklaringen. Det sägs att vissa idrottsliga företrädare hoppades på en särskild idrottsminister men så blev det inte. Precis som tidigare mandatperioder blev det ett statsråd som ska hantera idrottsfrågor vid sidan om det huvudsakliga uppdraget. 

Själv tycker jag det är helt OK, det behövs inte en starkare politisk styrning utan det räcker med de regleringar som görs via statsanslag och bidrag.

Blixt och dunder …

Sicket jävla väder har man rätt att säga efter dagens upplevelse. När det var dax för start på Fräknefejden var det lugnt och stilla och solen glimtade till mellan de grå molnen. Idag behövdes det inte några kontaktlinser utan det fick bli glasögon på. En kvart senare och en bit in på banan började det att blåsa och det blev plötsligt mörkare i skogen. Regndroppar började falla och efter en stund också hagel. 

På väg till den nionde kontrollen brakade det loss. Aldrig tidigare i mitt liv har jag varit så nära granne med blixten. Det lyste till och small samtidigt. Kände någon form av tryckvåg och då också lite skräck. Har ända sedan barnaåren haft en oerhörd respekt för åskväder, minnesbilderna från åren på södra halvklotet med fruktansvärda oväder sitter fortfarande kvar.

Nästan samtidigt började det hagla ännu mer med isbitar i storleksordningen puttekulor. Det gjorde riktigt ont på huvudknoppen och överkroppen. Tappade för en stund fokus och koncentration vilket ledde till ett misstag till den nionde kontrollen vilket framgår nedan. 

Men ... höll ihop det hela ända in i mål och det visade sig vara ett segerlopp trots minuttappet till nionde kontrollen. Arenan var nästan tömd på folk som snabbt sökt sig till bilar och skydd av olika slag. En halvtimme senare mojnade det och det blev som en vanlig blöt höstdag. Men usch-usch blir ändå minnesbilden och respekten/rädslan/skräcken för blixt och dunder förstärktes!

Fredagskoll …

Höst innebär också koll på TV4 och programmet "Idol" på fredagskvällar. Är en trogen följare. Gillar upplägget och tycker det är kul underhållning med allt från programledarna, juryn och naturligtvis deltagarna. Tycker det är fascinerande att följa den utvecklingsresa de genomför. Är så imponerad av den potential många har och som får blomma ut under skickliga rådgivares/handledares ledning.

Men det är tufft. Utslagsröstandet är utmanande och juryns omdömen tillhör inte alltid det snälla och ödmjuka. Så finns faktorn utstrålning/karisma som ibland kan vara mer avgörande än sången och musiken. 

Ännu har ingen favorit utkristalliserat sig men det lär bli tydligare kommande fredagar. En som dock håller mycket hög och stabil nivå är programledaren Pär Lernström. Sedan 2011 har han haft rollen som konferencier, tycker att han är sanslöst skicklig. Hans flexibla, humoristiska och seriösa satt att leda, kommentera och intervjua är naturligtvis förklaringen till att han efter så många år fortfarande står på topp.

Idolfinalen äger rum den 25 november så tills dess är fredagskvällar intecknade när så är möjligt.

Ställ frågan …

Genom åren har jag deltagit i massor av olika möten, sammanträden och allt vad det heter. Sakerna som diskuterats och avhandlats har oftast haft en koppling till frågeorden vad, hur, när, var och vem. Dock har frågeordet  "varför" inte varit lika frekvent. Ordet med det lite kritiska anslaget hjälper till att gå till botten, granska och tydliggöra det som har varit eller det som ska bli. Ordet överraskar, provocerar och kan ibland kännas obehagligt. ”Varför” ropar efter förklaringar eller skäl: 

- Varför gör vi på detta viset? 

- Varför gjordes dessa saker? 

- Varför ska vi göra det? 

Risken när man inte ställer varför-frågan är att man inte ifrågasätter eller tänker om eller tänker nytt. Man kör på i gamla hjulspår, levandehåller gamla sanningar och håller fast vid invanda rutiner.

En annan risk är att den/de som ställer varför-frågan oförtjänt betraktas och stämplas som bråkmakare, tjaffspellar eller oroselement. 

Så uppmaningen till alla kommittéer, samrådsgrupper, klubbstyrelser, arbetsgrupper osv. är att lite oftare ställa frågan "varför"!

Daladubbel …

Kommande helg drar klubbens yngre förmågor inklusive två barnbarn till Dalarna. På programmet den populära ungdomstävlingen Daladubbeln som består av en tvåmannastafett och ett patrullrace. En tävling som initierades 1980 och sedan dess är ett "måste" för yngre orienterare. Man springer antingen tillsammans med en klubbkompis eller som många gör tillsammans med någon kamrat från en annan klubb. Naturligtvis är det ungdomsfokus på hela upplägget. 

Barnbarn #1 springer tillsammans med Gustaf från IFK Göteborg medan #2 springer med klubbkompisen Vilgot. Igår var det träning i höstklädd skog och jag gissar att man också taktiksnackade inför helgen.

Det är ingen brist på utbudet av attraktiva arrangemang för den yngsta generationen. Det är så viktigt för att hålla intresset och entusiasmen för skogssporten vid liv.  Alltså ... en synnerligen högprioriterad aktivitet!

Reflektion …

Läge att göra en tillbakablick på 25-manna som avgjordes den gångna helgen. Tävlingen har varit pandemistoppad under två år och därför kändes det skönt att det var som vanligt igen. 

Det är ett gigantiskt arrangemang och man imponeras stort av att det fungerar så bra. Gissar att det är många som slitit hårt under lång tid. Arrangörsklubbarna levererade en riktigt bra tävling!

Dock finns det en sak som man bör ta en fundering och en extra tankevända kring. Tävlingen är väldigt utdragen. Endast 39 av de omkring 320 lagen hade gått i mål en timma efter segrarna, 85 efter två timmar och 166 efter tre timmar. Omstarten samlade otroligt många och arrangörerna hade minst sagt fullt upp med att organisera denna. Det är inte särskilt kul för vare sig deltagare eller funktionärer med denna väntan. 

Tror att man måste åtgärda detta om tävlingen ska kunna behålla sin attraktivitet. Det kan göras genom att ha:

- lättare banor

- kortare banor

- fyra parallella banor med fem löpare istället för fem banor med fyra löpare.

Ska bli intressant att se om man vågar göra några justeringar i ovanstående riktning kommande år.

Hemma igen …

Denna dag var en återvändardag till Vänersborg efter Stockholmsvisiten. När vi passerade alla bensintappar på E20 drog vi en lättnadens suck. Det är dyrt med drivmedel nu men allra värst är det med dieselpriset som närmar sig 30 kronor med stormsteg. Vilken tur att vi övergav den dieseldrivna Volvon för några år sedan!

Under en fikapaus skrollade jag igenom foton tagna under 25-manna. Hittade då den stora skylten som inviterade alla knattar att delta i Miniknatet. Grunnade en stund på hur det låter när den lilla finska grabben eller tjejen beordrar sina föräldrar: Jag vill gå miniknat!

25-mannahelg …

En fulltecknad helg i Stockholm. Tidigt på lördsgsförmiddagen gick startskottet för stafetten 25-manna som denna gång avgjordes i Flemingsberg söder om huvudstaden. Över 300 lag kom till start och det bjöds på underbart höstväder. Stafetten med sin blandning av yngre och äldre, män och kvinnor, elit och motionär är ett "måste" för orienterare. Själv sprang jag första gången under sent 80-tal och sedan dess har det blivit många gånger. Så även detta år även om jag i lördags med råge var "gammgubben" i laget. Det skiljde hela 60 år mellan yngsta och äldsta lagmedlemmen! 

En lång dag följdes av en kväll i Berwaldhallen. En härlig show med anledning av att Svensktoppen firade 60 år. 

Söndagen var också intecknad med orientering fast då gällde det 25-mannamedeln, en individuell medeldistans. Det var sanslöst härligt höstväder med klarblå himmel och sol i massor. Svår och utmanande orientering samt perfekta arrangemang gjorde denna dag till en höjdardag.

Som grädde på moset blev det under tidig kväll söndagsmiddag med klassisk sjömansbiff och ungsbakad äpplepaj. Allt tillrett och serverat av svägerska som vi bott och trivts hos några dagar.

Konst i olika former …

Kulturdag med inledning på Waldermarsudde där Prins Eugen huserade en gång i tiden. Vi kollade särskilt in utställning med Isaac Grünewalds verk.

Grünewald var från 1910 fram till sin död 1946 den svenska moderniströrelsens ledande gestalt, och var sin konstnärsgenerations mest omdiskuterade och mest produktive företrädare. En kontroversiell position som även hänger samman med att han med sin invandrarbakgrund under framför allt 1910-talet stod som den främste måltavlan för den nationalromantiska reaktionen mot den nya och unga, Parisinspirerade, "osvenska" konsten. 

Efter lunch på Liljevalchs konsthall väntade så ABBA-muséet. En kul utställning och exposé. Vi hade tänkt besöka muséet i somras men då var köerna dit toklånga. Nu var det få besökare och man hade gott om tid och plats att ta till sig det mesta om deras era.

Till huvudstaden …

170 dagar med bad. Fjolårets mål på 150 har med råge överskridits. Idag blev bad i sjön Uttran vid Rönninge söder om Stockholm. Helt OK under tidig kvällstimma när solen sakta försvann i horisonten. Graderna i vattnet var omkring 13.

Tidigt imorse bar det iväg från Vänersborg. Vi gjorde ett stopp i Tidaholm för att delta i veteranorientering på berget Helliden. Fin och lättlöpt terräng vilket passar bra så här på höstkanten.

Sedan handlade det om sträckkörning mot Stockholm med bad i Uttran och sedan inkvartering hos Gunillas syrra. Imorgon blir det bland annat konstkoll på Valdemarsudde som uppladdning inför 25-manna på lördag.

Spruta #5 …

Idag har det tokregnat hela långa dagen. Det var längesedan tävlingsdressen var så genomblöt som efter dagens veteranrace i Trollhättan. Nu var graderna några och tio så det var skönt löpväder. Konstaterar dock att det har varit väldigt få gånger under årets orienteringar då det regnat.

Efter eftersnacket och fikat bar det iväg till Vårdcentralen för att boka tid för den femte anticovidsprutan. Hade räknat med att få en tid om tre-fyra veckor sådär men istället blev det vaccination omedelbums. Det kändes skönt att kunna bocka av detta på höstens att-göra-listan.

Imorgon ställs kosan mot Stockholm och detta via Tidaholm. Där anordnas under förmiddagen veteranorientering för skaraborgarna. Vi brukar då och då delta i deras torsdagslöp och det passar särskilt bra imorgon.

I huvudstaden väntar boende hos svägerskan, ett och annat restaurangbesök samt diverse kulturaktiviteter under några dagar. Dessutom arrangeras den sedvanliga 25-mannastafetten och detta år går tävlingen i skogarna öster om Flemingsbergs station.

Elitkoll …

De senaste dagarna har många timmar tillbringats framför TV:n. Under drygt tio timmar har orientering kollats in. Det handlade om finalrundan i Världscupen med stafett i fredags, medeldistans på lördag och lången igår söndag. Kul och spännande tävlingar även om långdistansen av naturliga skäl var en utdragen sändning. Några reflektioner och konstateranden:

- Är så imponerad av världselitens framfart; tempot ... orienteringsskickligheten ... pannbenen!

- En del avstod den inledande stafetten med ungefär 30 minuters löpning för att istället helt fokusera på de individuella distanserna. Utfallet var intressant, de som toppade körde alla distanserna!?!

- Nedhasade strumpor verkar kanske och ser kanske coolt och ballt ut men varför inte tejpa så att de håller sig uppe. Det verkar så oproffsigt och oseriöst att inte göra detta. Risken är stor att man får revor och öppna sår när man slår i grenar och vindfällen. Blessyrer som kan infekteras och då kräva lång läkning. Kollade in totalvinnaren norrmannen Kaspar Fosser, han hade noggrannt tejpat sina strumpor ... proffsigt var ordet!

- Flertalet hade ett förstoringsglas monterat på kompassen för att på så sätt bättre kunna läsa/tolka den bitvis detaljrika karta. Läge för att ha större kartskalor på långdistans alternativt att inte ha kontrollpunkter i mycket detaljrika terrängpartier?

- På kartan förbjudna områden var inte markerade med exv heldragna plastband i terrängen vilket gav upphov till tveksamheter och då dyker frågan upp om diskning eller inte. Detta har varit ett dilemma vid flera tillfällen under året bland annat på både EM och VM.

Sammantaget har det under året varit många TV-timmar med orientering. Produktion och kommentarer utvecklas och blir bara bättre och bättre. Noterar att flertalet i min nära omgivning som inte är orienterare fascineras av sändningarna.

Skol-OL …

Det plingade till i mejlkorgen och nedanstående rader poppade upp.

Torpaskolan i Vänersborg bad om hjälp med att styra upp orienteringsupplägget. Kollade inledningsvis upp "nuläget" och kunde konstatera följande:

- Kartunderlagen som använts har flera år på nacken och är inte uppdaterade.

- Kartorna som använts var "kopior av kopior" alltså otydliga, suddiga och svårlästa.

- Kontrollerna var oftast svåra ibland till och med mycket svåra.

- Banorna var emellanåt onödigt långa.

Med dessa ingångsvärden var det sedan bara att börja från början och göra tvärtom. Alltså, uppdaterad och rykande färsk karta som underlag, nya banor av det lättare slaget och banlängder på 2-4 km. Anpassade skalan så att hela A4-formatet utnyttjades för respektive bana. Det blev skalor i spannet 1:4000 till 1:7500 och på respektive karta tydliggjordes detta. 

Valde också att ha en kontrollbeskrivning i klartext alltså inga symboler. Levererade slutligen pdf-filer som enkelt gick att printa ut i hur många exemplar som helst med bibehållen skärpa och tydlighet.

Det tog några timmars arbete att greja detta och det kändes skönt att responsen blev positiv. Förhoppningsvis upplevde också eleverna att orienteringsblocket i idrottsämnet inte var så illa och trist som tidigare årskullar vittnat om.

Höst och höstväder …

Nu har hösten också anlänt till träden som bildar en färggrann kuliss på hemgatan. Gunilla har idag också anlänt från sin veckolånga och äventyrsfyllda ridresa i Albanien. Något sliten men det hindrade inte deltagande i Ryda SK:s höstorientering. Lagom till start anlände också ett höstregn som ledde till en något kylslagen tillvaro på arenan efter loppet. Det blev inte någon längre tid för eftersnack då TV:n väntade på hemmaplan. Skönt nedsjunkna i mjuka soffan kollades det på World Cup i orientering. Gunilla såg inte så mycket då John Blund tidigt anlände ... ridresor är jobbiga!

Innan kvällsmörkret började sänka sig över Vänern var det baddax! Gradantalet i vattnet var för dagen 12. På land var det så gott som vindstilla och därför någorlunda behagligt. Gunilla tyckte dock att det var riktigt ordentligt kallt i jämförelse med vattnet i Adriatiska havet.

Tvåa och etta …

Småduggigt och lite bistert var det i skogarna runt byn Horla, sydväst om Vårgårda, under fredagskvällen när DM i nattorientering avgjordes. Det var för mig den första nattävlingen detta år. Det beror inte på att jag ogillar löp i mörker utan mera på det begränsade tävlingsutbudet. Lite ringrostigt kändes det och då handlade det främst om utrustningen. Pannlampan har inte använts på ett tag och under loppet kändes det att jag inte justerat remmar och fästen på ett bra sätt. Naturligtvis skulle jag ha gjort ett test någon gång innan men det blev bara inte av. 

Orienteringsmässigt blev det dock ett riktigt bra lopp utan misstag. Det räckte inte till DM-guld men en andraplats är inte så illa. Terrängen var något brötig och pinnig och det gällde att vara noggrann, mycket noggrann med kompassriktningen.

Arrangörerna, OK Kullingshof, levererade ett topparrangemang. Då tänker jag inte bara på karta och banor utan allt runtomkring som omklädning inomhus, härlig varmdusch utomhus och servering/resultat/prisutdelning i stor samlingslokal. Det är så viktigt den här tiden på året att göra det hela så behagligt som möjligt inte minst för nybörjare och ungdomar.

Vid prisutdelningen blev jag överraskad. Vann en tävling jag inte hade en aning om att jag deltog i. Visst visste jag att det fanns en serietävling som hette "Västgötatoppen" men har alltid trott att den enbart rörde ungdomsklasserna. 

Men det fanns också en "mästarvariant" för alla övriga tävlingsklasser. Konceptet bygger på det sammanlagda resultatet från de fyra DM-disciplinerna sprint, lång, medel och natt. Jag har under 2022 deltagit i de fyra tävlingarna med placeringarna: 2, 3, 3 och 2. Det räckte tydligen för att toppa H70-klassen. Dock hade de värsta konkurrenterna inte deltagit i alla tävlingarna. Någon springer aldrig sprint, någon var skadad vid en deltävling och ytterligare någon felstämplade vid något tillfälle.

Belöningen blev ett diplom och en bärkasse fylld med matvaror. Ett pris helt i min smak. Har tillräckligt med verktyg, skålar, tischor med reklamtryck och buffar med företagsloggor. 

I min ålder vill man inte heller ha saker med handtag på eftersom de bara skapar arbete.

Denna lördag väntar några timmar framför TV:n för att kolla in World Cup-stafetterna i orientering. Det blir en sändning från Schweiz som ska följas med stort intresse.

Dessutom måste någon timma ägnas åt att "sanera" lägenheten. Gunilla kommer hem ikväll från sin ridresa, förmodligen något sliten och då brukar det inte vara populärt med dammråttor i hörnen, smutstvätt över stolsryggarna, tomma pizzakartonger och välfyllda skräppåsar.