Genom åren har jag deltagit i massor av olika möten, sammanträden och allt vad det heter. Sakerna som diskuterats och avhandlats har oftast haft en koppling till frågeorden vad, hur, när, var och vem. Dock har frågeordet "varför" inte varit lika frekvent. Ordet med det lite kritiska anslaget hjälper till att gå till botten, granska och tydliggöra det som har varit eller det som ska bli. Ordet överraskar, provocerar och kan ibland kännas obehagligt. ”Varför” ropar efter förklaringar eller skäl:
- Varför gör vi på detta viset?
- Varför gjordes dessa saker?
- Varför ska vi göra det?
Risken när man inte ställer varför-frågan är att man inte ifrågasätter eller tänker om eller tänker nytt. Man kör på i gamla hjulspår, levandehåller gamla sanningar och håller fast vid invanda rutiner.
En annan risk är att den/de som ställer varför-frågan oförtjänt betraktas och stämplas som bråkmakare, tjaffspellar eller oroselement.
Så uppmaningen till alla kommittéer, samrådsgrupper, klubbstyrelser, arbetsgrupper osv. är att lite oftare ställa frågan "varför"!
