De senaste dagarna har många timmar tillbringats framför TV:n. Under drygt tio timmar har orientering kollats in. Det handlade om finalrundan i Världscupen med stafett i fredags, medeldistans på lördag och lången igår söndag. Kul och spännande tävlingar även om långdistansen av naturliga skäl var en utdragen sändning. Några reflektioner och konstateranden:
- Är så imponerad av världselitens framfart; tempot ... orienteringsskickligheten ... pannbenen!
- En del avstod den inledande stafetten med ungefär 30 minuters löpning för att istället helt fokusera på de individuella distanserna. Utfallet var intressant, de som toppade körde alla distanserna!?!
- Nedhasade strumpor verkar kanske och ser kanske coolt och ballt ut men varför inte tejpa så att de håller sig uppe. Det verkar så oproffsigt och oseriöst att inte göra detta. Risken är stor att man får revor och öppna sår när man slår i grenar och vindfällen. Blessyrer som kan infekteras och då kräva lång läkning. Kollade in totalvinnaren norrmannen Kaspar Fosser, han hade noggrannt tejpat sina strumpor ... proffsigt var ordet!
- Flertalet hade ett förstoringsglas monterat på kompassen för att på så sätt bättre kunna läsa/tolka den bitvis detaljrika karta. Läge för att ha större kartskalor på långdistans alternativt att inte ha kontrollpunkter i mycket detaljrika terrängpartier?
- På kartan förbjudna områden var inte markerade med exv heldragna plastband i terrängen vilket gav upphov till tveksamheter och då dyker frågan upp om diskning eller inte. Detta har varit ett dilemma vid flera tillfällen under året bland annat på både EM och VM.
Sammantaget har det under året varit många TV-timmar med orientering. Produktion och kommentarer utvecklas och blir bara bättre och bättre. Noterar att flertalet i min nära omgivning som inte är orienterare fascineras av sändningarna.
