Sicket jävla väder har man rätt att säga efter dagens upplevelse. När det var dax för start på Fräknefejden var det lugnt och stilla och solen glimtade till mellan de grå molnen. Idag behövdes det inte några kontaktlinser utan det fick bli glasögon på. En kvart senare och en bit in på banan började det att blåsa och det blev plötsligt mörkare i skogen. Regndroppar började falla och efter en stund också hagel.
På väg till den nionde kontrollen brakade det loss. Aldrig tidigare i mitt liv har jag varit så nära granne med blixten. Det lyste till och small samtidigt. Kände någon form av tryckvåg och då också lite skräck. Har ända sedan barnaåren haft en oerhörd respekt för åskväder, minnesbilderna från åren på södra halvklotet med fruktansvärda oväder sitter fortfarande kvar.
Nästan samtidigt började det hagla ännu mer med isbitar i storleksordningen puttekulor. Det gjorde riktigt ont på huvudknoppen och överkroppen. Tappade för en stund fokus och koncentration vilket ledde till ett misstag till den nionde kontrollen vilket framgår nedan.
Men ... höll ihop det hela ända in i mål och det visade sig vara ett segerlopp trots minuttappet till nionde kontrollen. Arenan var nästan tömd på folk som snabbt sökt sig till bilar och skydd av olika slag. En halvtimme senare mojnade det och det blev som en vanlig blöt höstdag. Men usch-usch blir ändå minnesbilden och respekten/rädslan/skräcken för blixt och dunder förstärktes!
