Barnbarn #3 och 4 har haft föräldrafritt under helgen och då har vi ryckt in som ställföreträdande. Deras dagsschema är tajt med diverse träningar och annat. Däremellan handlar det om koll på mobiler om nu inte någon netflixserie av modellen ungflickssåpa lockar med sitt typ 36:e avsnitt.
Vi hann också med att åskåda en innebandymatch tillsammans med andra föräldrar och "ställföreträdare" på läktaren. Intressant att kolla in hur tekniken och taktiken utvecklats. Förr handlade det om att alla i laget sprang och jagade bollen i en klump nu var det mera strategi och eftertanke.
Men, en liten fundering och reflektion ... en målvakt och fem utespelare på plan och ännu fler sittande/vilande avbytare. Det blir bara några minuters spel för var och en under en period förutom för målvakten som är i hetluften hela tiden. Bytena är många och man undrar om spelarna någon gång får känslan av att vara "inne" i matchen? Minns väl när jag själv utövade lagspel som exempelvis handboll. Det var så betydelsefullt och viktigt med ett antal minuters spel för att få upp pulsen och komma igång. Frågan är om man inte borde begränsa antalet avbytare, det borde räcka med tre-fyra på bänken!
