Förmiddagen igår handlade om snöig framfart i snötäckt terräng. Detta med anledning av klubbens Skinklopp. Så länge jag kan minnas har en helgdag under december ägnats åt detta. Det är så i många orienteringsklubbar och företeelsen finns över hela landet och upplägget är snarlikt. Man ska gissa sin tid på en bana och den som kommer närmast vinner skinkan. Naturligtvis får ingen klocka tas med.
Har genom åren deltagit 40-50 gånger men aldrig lyckats bli belönad med en bit av ett grislår. Det beror sannolikt på för dålig självinsikt så antingen övervärderas eller undervärderas den egna kapaciteten.
Inte heller denna decemberlördag fanns turen/lyckan/insikten där - kapaciteten överskattades! Banan tog knappt fyra minuter längre tid än vad jag gissade trots ett orienteringstekniskt felfritt lopp. Dock hindrade snön framfarten mer än jag trodde och det var slitsamt att passera de porsbevuxna sankmarkerna. Startade också bland de första och det fanns inga spår att följa.
Efter loppet väntade som vanligt julgröt och över faten kretsade samtalet kring covidinfektioner. Nästan var och varannan har i närtid haft sjukdomen om än i lindrig form. Själv har jag hittills klarat mig med hjälp av diverse besvärjelser. Dessa togs till när Gunilla konstaterades covidangripen. Hon är sedan några dagar besvärsfri och test visar att hon inte längre är smittbärande - skönt det!
Under eftermiddag och kväll blev det många TV-timmar först med dramatisk VM-fotboll och sedan Nobelfest. Är så imponerad av pristagarnas forskning och besatthet av att försöka lära och förstå mer inom respektive gebit.
Så klok Alfred Nobel var för över hundra år sedan då han testamenterade sin kvarlåtenskap för att stimulera beforskning och vetenskapliga studier. Han tänkte inte bara på den naturvetenskapliga inriktningen utan också på humaniora genom litteraturpriset samt fredspriset. Han förstod hur viktigt det var att belöna goda insatser och insåg säkert hur detta stärker och stärkte självkänslan och självtilliten hos pristagarna.
