Noterade en nyhetsflash där Orienteringsförbundet föreslår en ny distriktsindelning. Den nuvarande som existerat i många, många decennier följer i stort de gamla landskapsgränserna vilka sjösattes för så där 400 år sedan.
Nu är det inte första gången distriktsindelningen debatteras inom orienteringsrörelsen. Förändringar har föreslagits och idéer har lanserats men traditionen är stark och några större justeringar har aldrig gjorts. Nu görs ett försök igen och de centrala delarna av förbundet föreslår fem regioner:
Orienteringsförbund Syd
Blekinge, Halland, Skåne och Småland
Orienteringsförbund Väst
Bohuslän Dal, Göteborg, Värmland, Västergötland och Örebro
Orienteringsförbund Öst
Gotland, Stockholm, Södermanland, Uppland och Östergötland
Orienteringsförbund Mitt
Dalarna, Gästrikland, Hälsingland och Västmanland
Orienteringsförbund Norr
Jämtland-Härjedalen, Medelpad, Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland
Ska bli intressant att följa processen. Har själv agerat och varit involverad i snarlika förändringsdiskussioner genom åren. Konstaterar dock krasst att det inte är lätt ... det är skitsvårt!
Söndagen inleddes med Vintercup i Trollhättan. Omkring 130 löpare kom till start i terrängen väster om Skidstugan. Där fanns också skidåkare som körde fram och tillbaka på konstsnöspåret.
Det var så gott som snöfritt i skogen och med några minusgrader i luften var det perfekt löpväder. Startade några minuter efter den gemensamma starten och fick på så sätt göra mitt eget lopp - härligt!
Eftermiddagen handlade om att sitta på läktaren. Barnbarn #2 hann knappt byta om efter Vinterracet för att hinna till Vargön och seriematch i innebandy. Det blev seger för hans lag och nu toppar de tabellen. Har under flera år följt hans innebandyspel och nu har laget nått den åldern när de kommit underfund med lagspelet och alla taktiska och strategiska finesser. Nu är det kul att sitta på läktaren och naturligtvis extra kul när de tog hem en stabil seger. På välkänt manér tackade de alla på läktaren med klubbdunk i golvet.
Under gårdagseftermiddagen eskorterades minsta barnbarnet till veckans ridning. Nu handlar det inte bara om att sitta i sadeln för att skritta, trava och galoppera. Hästen ska innan ridningen iordningställas enligt konstens alla regler. Det ska borstas och putsas på olika sätt innan sadel och alla remmar ska dras till och justeras.
Hästar är lynniga. De gillar emellanåt att obstruera på olika sätt vilket naturligtvis leder till dråpliga situationer. Fick lära mig att hästar direkt märker om ryttaren uttrycker osäkerhet och då ligger det nära tillhands att djuret tar kommandot. Alltså gäller det att agera bestämt och klargöra vem som har befälet.
En fundering är vad som lockar de huvudsakligen unga tjejerna mest. Är det omhändertagandet och skötseln eller är det ridmomentet eller kanske både ock. Men oavsett vilket är ridsporten mycket fostrande; man får verkligen lära sig att ta ansvar!
Förra torsdagen präglades av mycket sport och detta dels i formen av utövande dels tittande. Gårdagen blev en upprepning.
Det började i tidig morgonstund med 40 bassänglängder som följdes av belöningen i form av en halvtimma i bubbelpoolen. Konstaterar att simning kräver mycket pannben om man ska stå ut. Det är inte precis jätteroligt.
Även en pensionär har nödvändiga vardagsbestyr och när dessa styrts upp väntade TV-koll av skidskytte och tjejernas sprintdistans. Detta blev en förberedelse och uppvärmning inför dagens andra utövandepass. Årets andra orientering väntade i skaraborgska Främmestad.
Nattlöp stod på programmet och det var nio tappra själar som mötte upp vid idrottsplatsen Bergevi. Där välkomnades vi av Robert och Ingrid som var arrangörer och som lagt ner en hel del jobb på att fixa till en kul bana på knappa halvmilens längd.
Ett lätt snöfall började när det bar iväg från startpunkten. Terrängen var flack och huvudsakligen lättframkomlig. Dock var några åkrar täckta av vatten med tunt istäcke och liknade mer småsjöar. Tack vare strumpor av neopren var det inga problem att ta sig fram i issörjan.
I huvudet spelades Veronica Maggios senaste låt Låt mig gå, låt mig gå, låt mig aldrig stilla stå ... när löpstegen bedarrade och helst ville vila.
När målet nåddes hade snöfallet bildat ett täcke och det kändes skönt att kunna byta om inomhus efter ett trots vintriga förhållanden kul nattlöp.
Väl hemma igen väntade en drabbning i handbolls-VM mellan Danmark och Kroatien. Wow, vilken match med intensivt tempo, hög intensitet och spänning, spänning. Det var verkligen en höjdartillställning även om det inte var blågult på ena planhalvan.
Ytterligare en sporttorsdag var avverkad!
Vänersborgs arena har alltid varit förenad med pengarullning. När anläggningen var färdigbyggd 2009 slutade notan på omkring 333 miljoner - världens i särklass dyraste bandyarena!
Visionen var en arena som skulle erbjuda bandy, mässor, konserter, konferenser och andra idrottsarrangemang. Det har genom åren inte blivit så mycket. En och annan loppmarknad hålls där och foajén utnyttjas då och då av skoförsäljare som kränger billiga importvaror.
Så här ett drygt decennium sedan kan konstateras att visionen, så här långt, blev en illusion.
Projektet var omstritt redan från början och det politiska beslutet drevs igenom snabbt. Nu brukar inte brådska och förnuft gå hand i hand. Det har resulterat i byggslarv och annat som krävt ännu fler investeringar. Senast i raden är en omläggning av taket som beräknas till omkring 22 miljoner. En stor kostnad i sammanhanget vilket de närmaste åren kommer få konsekvenser vad gäller andra satsningar kopplade till idrottsanläggningar och sportaktiviteter i kommunen.
Gissar att de idag ansvariga bara suckar och stönar över situationen som man ärvt och övertagit av en tidigare generation. Förhoppningsvis tar också morgondagens beslutsfattare lärdom. Man ska vara utomordentligt försiktig och tänka till både en och två gånger när man kittlas av tanken att investera i byggnadsverk av kolossalformat. Det är så lätt att visioner blir illusioner!
Ytterligare en junior från den egna klubben ska kommande år studera på orienteringsgymnasium. Sedan tidigare studerar äldsta barnbarnet i Eksjö och till hösten börjar klubbkompisen Andrea i Göteborg:
- Jag tycker att det ska bli spännande att få möjligheten att flytta till Göteborg för att få chansen att utvecklas i en bra miljö med väldigt duktiga tränare. Skolan är belägen i centrala Göteborg och är en stor idrottsskola, där jag kan välja mellan två skolor som ligger bredvid varandra. Vet inte ännu vilken av skolorna jag vill gå på och inte heller linje men det står mellan natur och teknik. Träningarna på skolan idag är tre morgonträningar med frukost på skolan men även en eftermiddagsträning.
Så kul att denna möjlighet finns för de som vill satsa lite extra på sin idrott. Det är naturligtvis ett stort steg att flytta hemifrån i unga år men samtidigt "fostras" man att ta ansvar och egna initiativ. Tidigare årskullar brukar ofta se tillbaka på åren med mycket glädje och tillfredsställelse även om det inte blev någon elitkarriär på yppersta toppnivå.
Har också förstått att de kontakter och relationer man bygger upp under gymnasieåren levandehålls många, många år efter skolåren. Så bra!
Igår kväll tillbringades ett antal timmar för att kolla av Idrottsgalan på TV. Så har den tredje måndagen i januari förflutit i många år. När jag yrkesarbetade var jag på plats i Globen som arenan tidigare hette. Det senaste decenniet har det handlat om (pensionärs)soffan.
När kandidaterna nomineras i november brukar jag genast pricka av vilka jag tror på som vinnare i respektive kategori. Nedanstående lista presenterades där jag med fet stil markerade mina favoriter för omkring två månader sedan.
- Årets kvinnliga idrottare
Sara Hector, alpint
Sandra Näslund, skicross
Sarah Sjöström, simning
Jonna Sundling, längdskidor
- Årets manlige idrottare
Armand Duplantis, friidrott
Henrik von Eckermann, ridsport
Nils van der Poel, skridsko
Walter Wallberg, puckelpist
- Årets prestation
Armand Duplantis, friidrott
Marcus Ericsson, bilsport
Nils van der Poel, skridskor
Ebba Årsjö, alpin paraskidåkning
- Årets lag
Damstafettlaget, skidskytte
Lag Edin, curling
Mattias Falck och Kristian Karlsson, bordtennis
Herrlandslaget, handboll.
- Årets nykomling
Carl Bengtström, friidrott,
Linn Grant, golf,
Jonathan Hellvig och David Åhman, beachvolleyboll,
Frida Westman, backhoppning
- Årets ledare
Henrik Ankarcrona, ridsport
Rasmus Jonsson och Anders Kristiansson, beachvolleyboll
Johannes Lukas, skidskytte
Johan Röjler, skridsko
Det blev bara två rätt. Uppenbarligen har fingertoppskänslan inte varit träffsäker detta år eller så är det bara att konstatera att juryn och jag har tänkt olika. Blev faktiskt något förvånad över att Sarah Sjöström blev vinnare i kategorin "Årets kvinnliga". Var helt övertygad om att OS-guld vägde tyngre.
Årets upplaga av Idrottsgalan var något gäspig och utdragen. Det där lilla extra och energihöjande fanns inte. Producenterna bör nog till kommande år klippa bort alla långrandiga presentationer och de trista intervjuerna med Riksidrottens potentater.
Men ... det var verkligen kul att Nils van der Poel blev så rikligen belönad - mycket välförtjänt och pricken över i:et var Jerringpriset!
Idag var det dax för besök hos husmassösen Viola. Det brukar bli en behandling var femte-sjätte vecka så där. En tvåtimmarsomgång där ingen muskel eller led slipper undan. Lite stelt här och lite ömt där men det fixar hon till. Hon är suverän på att hitta ”stopp” på alla möjliga ställen i kroppen. Med starka nypor ser hon till att flödet av kroppsvätskor kommer igång igen. Känns alltid bra med de regelbundna besöken.
Många gånger anlitas massörer när man har en skada eller krämpa. Tror dock på idén att med jämna mellanrum få sig en omgång i förebyggande och stärkande syfte.
Sedan många år tillbaka arrangeras varje söndag under årets två första månader VINTERRACE i orientering av klubbarna i Göta Älvdalen. Traditionen påbjuder att det ska vara gemensam start för alla klasser. Det brukar vara ett 100-tal löpare som ger sig av samtidigt. Därför blir det mycket av typen sällskapsresa och springa efter andras ryggar; inte så mycket orientering precis. Sedan några år tillbaka erbjuds också individuell start efter den gemensamma, ett alternativ som jag och några andra föredrar. Tycker inte det är så kul att springa på ett långt led och levandehåller kanske allt för mycket deviserna självvald väg i okänd mark och ensam strid mot markernas hinder.
Det var över en månad sedan vi sprang ett orienteringslopp. Snön har stökat till det på olika sätt. Men idag var det helt snöfritt i skogen sydost om Lilla Edet. Det var några plusgrader och regnet hängde i luften. Det hindrade inte alla löpsugna som kom till start varav ett knappt tiotal från den egna klubben.
Själv gjorde jag ett sololopp efter att startat några minuter efter jätteklungan. Kändes riktigt kul att dra till skogs igen trots mycket "pisk" av barnbarn #1 och #2. Detta på en bra och omväxlande bana signerad OK Gipen.
Hittade ett skrynkligt kvitto på Kr 4695:- i en mapp som av någon anledning inte förpassats till papperskorgen. Upptäckte då att det snart är över ett decennium sedan jag köpte min första ipad. Minns att jag gick och suktade länge innan den kom till Sverige och jag kunde hämta den på Apples butik vid Sergels torg i Stockholm.
Hade redan en iphone och en ipod touch men bildskärmarna var så små. Skulle bara bli så härligt med en stor skärm som också kunde vara ett arbetsredskap. Dock konkurrerade den inte då med en vanlig dator och tillgången på olika lämpliga och bra applikationer/appar var litet. Men ... anade redan då att det bara var en tidsfråga innan den skulle vara ett jämställt alternativ.
På min arbetsplats rådde då ett kompakt Apple-motstånd och jag skulle säga också förakt. Det var bara PC-miljö som gällde. Man fick smyga med sin privat inköpta iphone som även användes i tjänsten. Man fick absolut inte koppla mejlfunktionen till den av en massa mer eller mindre obegripliga skäl. Men jag var inte ensam, det fanns som tur var gelikar. Vi höll ihop och stöttade varandra.
Drar mig till minnes ett ledningsgruppsmöte på högsta nivå något år senare. På agendan stod framtida hjälpmedel och redskap. Jag presenterade och visade upp min "padda" och dess möjligheter och föreslag ett testprojekt. OMG så mycket skit jag fick för det. IT-avdelningen var som skogstokiga. En replik minns jag: vi ska arbeta inte leka!
Det följde en tid med många "nej", "inte för oss", "bara en dagslända" osv. Under tiden växlade jag upp till uppgraderade och utvecklade paddor och appar som användes i det vardagliga arbetet. Det var enkelt, flexibelt, effektivt och produktivt!
Tänk vilka minnen ett gammalt kvitto kan framkalla ... och kan man tänka sig vilka märkliga attityder, ståndpunkter och inställningar som fanns i toppen på Sveriges största folkrörelse för bara ett tiotal år sedan!?!
Denna dag har präglats av sport, mycket sport och detta både i form av eget utövande som TV-koll. Det började i arla morgonstund med 1000 meter simning och en halvtimma i "bubblet". Vädret under förmiddagen visade sig vara hyggligt; inget regn, ingen blåst, fyra-fem plusgrader och all snö var borta. Det passade då utmärkt att ta årets första cykeltur och det blev två mil på asfalterade och grusade gång- och cykelvägar. Det kändes riktigt skönt!
Simning och cykling var uppvärmning inför damernas skidskytterace med hyggliga resultat i jämförelse med gårdagen då herrarna bottennappade. Noterade dock på TV-bilderna den totala snöbristen i Ruhpolding. Skidsporterna har det tufft nuförtiden i sydeuropa!
Beundrar skidskyttarna och deras lugn och avspändhet när de svarar på alla frågor efter målgång och detta speciellt när det gått lite halvknackigt. Erfarenhetsmässigt går det inte att vara i topp varenda tävlingshelg men de får ändå frågor som om det vore ett VM eller OS. Fotbolls- och hockeyspelare utsätts exempelvis sällan för samma intrikata och utmanande frågor när serieharvandet pågår.
Så började mörkret sakteliga smyga sig på och det lockade med ett gympass. Som omväxling till spinning blev det ett självkomponerat pass på löpbandet ackompanjerat av peppande låter i airpodsen. Kan naturligtvis inte låta bli att utnyttja möjligheterna som erbjuds på löpbandets display så idag programmerades bildskärmen till "löpning i alpin höstterräng på slingrande stigar med fina vyer". Det enda som saknades var orange-vita skärmar här och där!
Sportdagen avslutas senare ikväll med handbolls-VM och Sveriges första match där Brasilien står för motståndet.
Det usla vädret har föranlett spinningpass inomhus tre dagar i sträck. Efter att svetten lackat under en timma är det bara så skönt att pusta ut och ta en dusch. Man växlar några ord med andra "spinnare", man överhör samtal och man reflekterar kring ett och annat.
Efter dagens gymbesök och efter att ha lyssnat på ett samtal måste jag upprepa ett debattinlägg jag gjorde för nästan två decennier sedan. Anslaget är uppenbart aktuellt även idag:
"Jag trodde det var ett lokalt fenomen i en enskild förening men så var det inte. Attityden var likartad inom flera klubbar; inriktningen att ägna allt mer tid, allt mer kraft och att styra allt fler resurser till förvaltning och drift av klubbanläggningar. Detta samtidigt som begränsningar och besparingar införs vad gäller kärnaktiviteten; att idrotta.
Varje klubb med självaktning vill gärna ha en egen anläggning, kanske en klubbstuga. Under stor entusiasm spikar man och hamrar man på det som ska bli en stolthet och mötesplats. Men, men och nu är jag riktigt elak; visionen om att en klubbanläggning leder till sprudlande aktiviteter och intensifierat idrottande är oftast en illusion, eller ännu värre, en hallucination. När initialentusiasmen väl har lagt sig och vardagen inträder handlar samtalen runt styrelseborden allt mer om vindskivor som ska målas, lampor som ska sättas upp och utrymmen som ska värmas.
Motionerna till årsmöten fokuserar huvudsakligen på tillbyggnad eller ombyggnad. Det blir allt tystare och allt mera sällan som diskussionerna flödar kring rekrytering av tränare och ungdomsledare, uppmuntran av ledare, nya arrangemang eller rekryteringssatsningar. Den ekonomiska resultatrapporten fylls med fler och fler rubriker som kan hänföras till fastighetsförvaltning, drift och underhåll. Sakta men säkert blir det sekundära det primära och bisak blir huvudsak. Stödfunktion blir huvudfunktion. Medel blir mål. En mycket oroande utveckling!"
Efter trettonhelgen börjar oxveckorna. Uttrycket kommer från det gamla bondesamhället och står för den tunga tidsperiod som kommer efter jul- och nyårsledigheten då det är långt till nästa ledighet. Uttrycket syftar på att man då fick slita som en oxe. Även idag är det många som tycker att tiden efter jul just är en sådan slitsam tid.
Det kan man också tycka som pensionär. Men det trista och tunga är då inte förknippat med att man måste slita som en oxe och att det är långt till nästa ledighet. Det handlar mer om trista veckor då dagarna fortfarande är korta och mörka. Vädret är också många gånger bedrövligt med snö, is och kyla.
Många pensionärer som har möjlighet söker sig till sydligare och varmare breddgrader under vintermånaderna. Kittlas och lockas av tanken att någon gång pröva detta under typ halvannan månad. Det kanske inte alls är så skönt och behagligt som det sägs vara ... men ändå.
Nu har jag i och för sig testat detta under barnaåren och boende på södra halvklotet men då fanns bara snö, is och kyla på vykort och foton som mor- och farföräldrar skickade. Man hade då egentligen ingen relation till eller verklig upplevelse av nordisk vargavinter.
Enligt den gamla traditionen är oxveckorna nio till antalet ... alltså i slutet på februari börjar det bli behagligare när dagarna blir längre och solen värmer.
Idag var det premiär för årets Vinterrace som arrangeras av klubbarna i närområdet. Platsen var Ljungskile där banorna var lagda i samhället alltså mycket "gatlopp". Vi funderade länge på att delta men orientering i snö är ingen hit så vi avstod. Istället blev det promenad på slipprigt underlag mellan de två finalrundorna av Tour de Ski. Oj vad vi fascinerades av Frida Karlsson och hennes "pannben" och oj vad det såg otäckt ut minuterna efter målgång. Nu repade hon sig som tur var efter en stund.
Under sen eftermiddag blev det gymträning. Det var drygt två veckor sedan sist. Det märks att det varit jul- och nyårshelg. Många är de som utmanat sig själva med regelbunden träning under 2023. Det var trångt i lokalerna och själv fick jag inte plats på spinningpasset. Det var fulltecknat! Nu är detta inte helt överraskande. Erfarenhetsmässigt är gymmen välbefolkade 2-3 veckor under januari men sedan decimeras skaran av träningssugna. Så har det varit under många år men goda föresatser är bättre än inga alls.
En lång grå lördag som handlade om att återgå och återställa till vardagstillvaro. Ett julfirande är kopplat till många prylar för prydnad och julkänsla som ska plockas bort. En skidvecka i fjällen kräver massor av prylar och don som vid hemkomst ska tvättas och ställas på/i sina förvaringsplatser och efter en veckas bortavaro måste skafferi och kylskåp fyllas på.
Allt detta fick under dagen åtgärdas i intervaller. Detta för att också kolla in sport på TV; utförsåkning, längdskidåkning och skidskytte. Som tur var avgjordes dessa tävlingar inte samtidigt och överlappade knappt varandra.
Vädret inbjöd inte till någon längre utevistelse. Ett lätt duggregn attackerade snötäcke och drivor men det var inte mycket som försvann trots 3-4 plusgrader. Det var dessutom riktigt besvärligt att förflytta sig på gångbanor och trottoarer täckta av is- och snösörja, usch och tvi!
En vecka går snabbt i fjällvärlden. En vecka med skidor, boende i "storhushåll" och mycket umgåsande. Några dagar var bara så härliga och några vidrigt gråa med blåst, snö och flatljus. En go vecka men samtidigt känns det som att dosen av snö, is och kyla är tillräcklig för denna vinter.
Det var fyra år sedan det senast begav sig med en vintervecka i fjällvärlden. Det blev nu påtagligt att tekniken och styrkan som krävs i pisterna inte är densamma som tidigare. Stelheten och osmidigheten har dagligen gjort sig påmind. Lusten och begeistringen att åka utför i mer eller mindre "bratte stup" är inte riktigt densamma. Uppenbarligen gäller tesen: var-sak-har-sin-tid!
Hemresan tog tid denna dag, hela tre timmar längre än kalkylerat. Orsaken stavas snöfall i mängder. Överallt var det snöplogar och långa köer. Mellan Oslo och gränsen till Sverige var snittfarten 35 km!
När vi så närmade oss Vänersborg var snövallarna ordentligt höga och snön fortsatte att falla ... och jag som hoppades/önskade att komma hem till barmark. Men det viktigaste var att alla tre fordon med innehåll kom hem utan incidenter eller missöden.
Lika sanslöst härligt det kan vara i fjällen, lika sanslöst vidrigt kan det vara. Igår var en sådan dag. En drastisk förändring i jämförelse med hur det var i förrgår. Igår bjöd Trysilfjället på blåst, snö och flatljus hela långa dagen. Det senare handlar om mycket dålig sikt vilket gör det svårt om inte omöjligt att urskilja konturerna i skidbacken. Svåråkt var bara förnamnet och åken blev inte många.
Det blev istället några timmar framför TV:n för att kolla in Tour de Ski. Följde den norska kanalen och man behövde inte tveka en enda sekund på vad som betraktas som det absolut heligaste och gudomligaste i denna del av världen. Oj vad det pratades och kommenterades. Allt, precis allt analyserades och exmaninerades in i minsta detalj.
Undrar om man inte i tidig morgontimma fortfarande håller på att älta de norska tjejernas mediokra insats i gårdagens etapp.
Utan att ta till överord måste ändå gårdagen i Trysils pister och spår få betyget SANSLÖST! Solen sken, himlen var kanonblå, graderna pendlade mellan minus fem och femton, pister och spår var välpreparerade. Vad kan man mer önska sig?!?
Det blev en hela-dagen-upplevelse med skidor på fötterna. Det gjordes ett kortare avbrott för lunch kombinerat med en power-nap innan det var dax igen.
När mörkret kom och liftvakten hojtade sista-åket bar det hemåt och en välförtjänt och värmande Irish Coffee tillreddes - den smakade extra gott idag och fick idel lovord från den vuxna delen av sällskapet.
Dagens fototävling hade rubriken "Snökille eller snötjej". Ett relativt lättfångat tema så det fanns utrymme för kreativa och påhittiga "shots". Dagens vinnarbild levererades av yngste sonen, Martin, som fotade sin dotter under en åkpaus.
Vädret växlar i fjällvärlden. I förrgår sanslöst härligt med sol, blå himmel och allt det där. Igår dimma, sikt lika med noll och allt det där. Idag har meteorologerna utlovat det sanslöst härliga igen! Hoppas det stämmer och det hela långa dagen.
Noterbart är också frånvaron av liftköer. Vi kände på detta för några år sedan i Hafjell norr om Lillehammer. När jul och nyår var överstökat tömdes stugor, spår och pister på norrmän. Återstår då huvudsakligen svenskar och danskar. De är många men inte så många.
En vardagsrutin smyger sig in. Efter förmiddagspasset väntar lunch och då belamras ingången med diverse utrustning i massupplagor. Avklädningsproceduren sträcker sig en bra bit från ingången av klädhögarna att döma.
Det är en gåta hur man till eftermiddagspasset, till allra största delen, har på sig de plagg man en gång var ägare till. Det gäller speciellt handbeklädnader typ vantar och handskar i olika material.
Nytt år och nya tabbar! Sex burkar med kolsyrad energidryck blev kvar i bilen efter att all packning plockats ur. Under natten sjönk graderna till 15-16 minus. Då fryser burkinnehållet för att senare expandera innan allt exploderar. Insidan av bilen blev rik på is- och snöpartiklar. Det var i och för sig inga problem men ... när termostatvärmen kommer smälter allt detta och övergår till smetig och kletig vätska ... överallt!
Efter alla besvärjelser och förbannelser var det bara att sätta igång med saneringsarbetet. Varmt vatten på tre trasor som sedan for fram och tillbaka på säten, lister och paneler ... not so fun!!! Men ... nytt år och en ny lärdom ... I am still learning!
Dagens fototema var "ljus och mörker". Äldsta barnbarnet fotade sig själv och majoriteten ansåg att det var dagens bästa "shot".
Årets första dag bjöd på vintrigt kanonväder i Trysil. Sol, blå himmel, 10-11 grader kallt och vindstilla. Alltså, en perfekt dag för skidåkning. Det blev en hel del åk då pisterna var välpreparerade och inga liftköer!
Ett av barnbarnen föreslog en fototävling under veckan och så blev det med utgångspunkten: varje dag har sitt tema och under dagen fotar man så mycket man vill. På kvällen messar man sitt bästa kort och på kvällen röstas dagens vinnare fram.
Lördag: Färgstarkt
Söndag: Mönster
Måndag: Ljus och mörker
Tisdag: Snökille eller snötjej
Onsdag: Läskande
Torsdag: Landskap
Första dagen blev det barnbarn #3, Alvin, som segrade med sin närbild av små smällare. Dessa tronade på köksbordet och väntade under nyårsaftonen på att bli påtända vid tolvslaget. De var verkligen färgstarka!
Dag 2 var temat "mönster", inte helt lätt att hitta ett sådant objekt men det lyckades man med mer eller mindre bra. Vinnare blev son #2, Martin, som fångade in ”manchester” under tidig morgontimma i pisten och dessutom maskinen som fixade till detta mönster.
Den försvann snabbt, coviden som smällde till under julen. Ett par dagar med lite förhöjd temperatur (jag kallar det feber men det gör inte min närmaste omgivning) rinnsnuva och nysningar i kubik. Men så tynade det bort och i torsdags var det så som gott som över ... måtte det förbli så!
Återbud behövde inte lämnas till skidveckan i Trysil så nu är vi här tillsammans med barn och barnbarn i stort hus med allehanda bekvämligheter.
Den norska fjäll- och skidvärlden har intagits. Graderna är en-två under noll, dålig sikt är där och dessutom vinden. Alltså, så där lagom goda förutsättningar för sköna nedfartsturer. Det var fyra år sedan sist och det märks; stelheten och osmidigheten har tilltagit och uppenbarligen kommit för att övervintra!
Det är trångt vid ingången till storlägenheten. Det blir så när nästan dussinet ska samsas om utrymmet med alla ryggor, bärkassar och kappsäckar. Åtskilliga är skodonen som betjänar olika ändamål. Skidboden är också välfylld så man gläds om skidorna som knäpps på inte är omaka!
Det nya året firades naturligtvis in med delikat supé tillfixad av svärdöttrarna. I väntan på tolvslaget var det "spelhåla" innan fyrverkeriet brakade loss. De var många; smällarna, raketerna och bengalerna.
2022 är till ända … det är dags att blad vända … vad ska hända?
