En vecka går snabbt i fjällvärlden. En vecka med skidor, boende i "storhushåll" och mycket umgåsande. Några dagar var bara så härliga och några vidrigt gråa med blåst, snö och flatljus. En go vecka men samtidigt känns det som att dosen av snö, is och kyla är tillräcklig för denna vinter.
Det var fyra år sedan det senast begav sig med en vintervecka i fjällvärlden. Det blev nu påtagligt att tekniken och styrkan som krävs i pisterna inte är densamma som tidigare. Stelheten och osmidigheten har dagligen gjort sig påmind. Lusten och begeistringen att åka utför i mer eller mindre "bratte stup" är inte riktigt densamma. Uppenbarligen gäller tesen: var-sak-har-sin-tid!
Hemresan tog tid denna dag, hela tre timmar längre än kalkylerat. Orsaken stavas snöfall i mängder. Överallt var det snöplogar och långa köer. Mellan Oslo och gränsen till Sverige var snittfarten 35 km!
När vi så närmade oss Vänersborg var snövallarna ordentligt höga och snön fortsatte att falla ... och jag som hoppades/önskade att komma hem till barmark. Men det viktigaste var att alla tre fordon med innehåll kom hem utan incidenter eller missöden.
