Igår kväll tillbringades ett antal timmar för att kolla av Idrottsgalan på TV. Så har den tredje måndagen i januari förflutit i många år. När jag yrkesarbetade var jag på plats i Globen som arenan tidigare hette. Det senaste decenniet har det handlat om (pensionärs)soffan.
När kandidaterna nomineras i november brukar jag genast pricka av vilka jag tror på som vinnare i respektive kategori. Nedanstående lista presenterades där jag med fet stil markerade mina favoriter för omkring två månader sedan.
- Årets kvinnliga idrottare
Sara Hector, alpint
Sandra Näslund, skicross
Sarah Sjöström, simning
Jonna Sundling, längdskidor
- Årets manlige idrottare
Armand Duplantis, friidrott
Henrik von Eckermann, ridsport
Nils van der Poel, skridsko
Walter Wallberg, puckelpist
- Årets prestation
Armand Duplantis, friidrott
Marcus Ericsson, bilsport
Nils van der Poel, skridskor
Ebba Årsjö, alpin paraskidåkning
- Årets lag
Damstafettlaget, skidskytte
Lag Edin, curling
Mattias Falck och Kristian Karlsson, bordtennis
Herrlandslaget, handboll.
- Årets nykomling
Carl Bengtström, friidrott,
Linn Grant, golf,
Jonathan Hellvig och David Åhman, beachvolleyboll,
Frida Westman, backhoppning
- Årets ledare
Henrik Ankarcrona, ridsport
Rasmus Jonsson och Anders Kristiansson, beachvolleyboll
Johannes Lukas, skidskytte
Johan Röjler, skridsko
Det blev bara två rätt. Uppenbarligen har fingertoppskänslan inte varit träffsäker detta år eller så är det bara att konstatera att juryn och jag har tänkt olika. Blev faktiskt något förvånad över att Sarah Sjöström blev vinnare i kategorin "Årets kvinnliga". Var helt övertygad om att OS-guld vägde tyngre.
Årets upplaga av Idrottsgalan var något gäspig och utdragen. Det där lilla extra och energihöjande fanns inte. Producenterna bör nog till kommande år klippa bort alla långrandiga presentationer och de trista intervjuerna med Riksidrottens potentater.
Men ... det var verkligen kul att Nils van der Poel blev så rikligen belönad - mycket välförtjänt och pricken över i:et var Jerringpriset!
