Gårdagskvällens spinningpass var svettigt och det kändes skönt att efteråt pusta ut i gymmets omklädningsrum. Överhörde ett samtal när jag satt där och eftersvettades. Det handlade om bandy. Har noterat att de största och mest hängivna entusiasterna tycks vara grånande män i åldern 55-60+. Synpunkterna är många. Åsikterna ännu fler. Väggarna dryper för en stund av nostalgi och återblickar.
Det är alltid intressant att lyssna på och möta människor som är hängivna oavsett om det handlar om idrott, kortspel, musik eller något annat. Helt klart är att var och en blir salig på sin egen tro!
Jag slukar det mesta i idrottsväg även om det naturligtvis finns gradskillnader. Bandy tillhör inte någon av mina favoritidrotter. Som tonåring spelade jag en del men att kolla in matcher från åskådarplats är och har aldrig varit min grej. Föredrar istället ishockey. Har därför inte så stor insikt eller så mycket åsikter om sporten som är #1 i Vänersborg. Lyssnar därför intresserat på de initierade och deras utläggningar.
Förstår att det var bättre förr, när man spelade utomhus. Sedan drygt två decennier sedan spelar representationslaget inomhus men framgångarna lyser med sin frånvaro i jämförelse med "när det begav sig". En av orsakerna är, som jag uppfattade det, att man nuförtiden "inte behöver åka sig varma". I förlängningen innebär det att då blir det svårt att prestera och leverera! Rätt eller fel, ja det kan jag inte uttala mig om.
En annat konstaterade var avsaknaden av en penningstark sponsor. Nu kan man inte köpa in tongivande och högklassiga spelare utan tvingas fiska efter lirare i som det uttrycktes "mellanmjölkslandet".
Det gick en halvtimma så ebbade samtalet ut, inga mer kommentarer denna måndagskväll och så gick jag därifrån något mer uppdaterad än en dryg timma tidigare.
