Noterar att tveksamheten är stor bland förstå-sig-påare vad gäller Sveriges ambitioner att än en gång söka ett OS-arrangemang. Ledande sportjournalister och andra beslutsfattare är klart tveksamma och avståndstagande.
Kollade via TV på en presskonferens som avhölls med pådrivarna och tillskyndarna. En av dessa var Riksidrottsförbundets ordförande den åldrige Björn Eriksson. Han var alldeles till sig i trasorna. Oj så han orerade och pratade på. Men det var inte så mycket substans i det som framfördes. Dock är det oftast så att när argumenten tryter då höjer man rösten och sprattlar med kroppen.
Det framkom inte vid något tillfälle varför det var så viktigt att få ett OS-arrangemang, inget om kostnader och inget om hur detta skulle gynna/utveckla/främja svensk idrott.
Har en känsla av och kan ana att idrottsrörelsens högsta potentater helt enkelt tycker det är tråkigt och jobbigt att ta itu med den vardagliga idrotten och alla dess problem och utmaningar. Det är förmodligen betydligt roligare att sammanträda/mötas/diskutera/visionera om gigantiska världsarrangemang och då kunna frottera sig med internationella makthavare inom idrotten. Alltså, än en gång; nej till OS i Svea rike!
