Idrott är nyckfullt! Ja någon annan tolkning kan inte göras efter att ha kollat singel mixed stafetten (vilken benämning!?!) i VM-skidskyttet. Efter att ha tillbringat närmare tre timmar i Vattenpalatset tillsammans med skollovslediga barnbarn kändes det både spännande och avslappnande att glida ner i storsoffan framför TV:n.
Alla bisittarna/experterna/förstå-sig-påarna/intervjuarna/kommentatorerna överträffade varandra med superlativer och spekulationer om guldchanser för det svenska laget. Frågan var inte om det skulle bli guld utan vilka som kunde räknas in som eventuella konkurrenter till den ädlaste medaljen. Det gjordes många och långa utläggningar om den blågula lagandan, om åkarnas stora självförtroende, om träffbilderna vid inskjutningen och statistiken som pekade på blågult. Stundtals undrande man om det var hejaklacksledare som pratade och inte (som det bör vara) sakliga kommentatorer och analytiska bisittare.
Under den spännande och dramatiska tävlingen blev det allt mera uppenbart att det givna svenska guldet blev till sand. Detta trots goda förutsättningar, "flow" och allt vad det heter.
Än en gång visade det sig att det inte finns något som är "förgivettaget" när det är kamp om mästerskapsmedaljer. Allt kan hända, slumpen spelar spratt, tillfälligheter slår till och ödets nyck förändrar förutsättningarna. Det är just detta som gör tävlingsidrott och mästerskapstävlingar så spännande, dramatiska, tillspetsade och livfulla. Nyckfullt var ordet!
Därför ska man ta förhandssnack med en (stor) nypa salt, man ska slå dövörat till och inte låta sig invaggas i någon form av hopp och förtröstan.
Gissar därför att bisittarna/experterna/förstå-sig-påarna/intervjuarna/kommentatorerna kommer att vara något återhållsamma och måttfulla i förhandssnacket inför helgens avslutande stafetter.
