O-Ringen i sommar …

Imorgon börjar första sommarmånaden. Planerna är klara för sommaren och nu handlar det om att boka, anmäla och se över logistiken. Idag anmälde vi oss till O-Ringen. Tävlingen tillhör inte någon av favoriterna då det är mycket gå-stå-vänta-köa men ... vi ska vara tillsammans med båda barnfamiljerna och det brukar vara kul, riktigt kul!

Tyvärr blir det kortklass för mig eftersom den långa varianten inte har fri starttid ... tråkigt, tråkigt! Tillhör kategorin som själv vill bestämma starttid på respektive etapp. Detta utifrån hur morgonpigg eller morgontrött man är och dessutom slippa stressa och bli uppjagad ifall något strular typ anslutningsresor. Har i många år sprungit kortklass och det är bara så bra!

Nu ser vi framåt mot en vecka på ostkusten i mitten på juli men innan dess väntar andra OL-resmål.

Två löp och två bad …

Under tisdagskvällen deltog vi i OK Gipens "Femdagars på hemmaplan". Banläggaren och allt-i-allo Börje S. hade fixat till ett fint arrangemang med start och mål vid klubbtorpet Delsbo. 

Under dagen hade åskknallar och hällregn avlöst varandra men när det väl var dags för start hade både åska och nederbörd upphört. Det kändes då extra skönt att efter loppet ta ett långt bad i sjön Lille Vektor ... vattentempen var med råge över 20.

Knappa 15 timmar senare, efter en natts vila, väntade nästa evenemang; veteranorientering i Uddevalla. Solen sken över Bjursjön där ett 75-tal hugade hade samlats. Tuffa banor denna förmiddag och det var bland annat en kamp mot högt växande blåbärsris. Bad efter loppet blev det även idag. Bjursjön bjöd på behagliga grader.

Rustider …

Hela gårdagen stavades V-Å-R-R-U-S. Vänersborgs SK arrangerar sedan flera decennier detta gå-lunka-löp-lopp under maj månad. Många funktionärer ställer upp ideellt och bidrar på så sätt med pengar till klubbkassan.

Vi började tidigt på förmiddagen med att packa picknickkassar och hann precis bli klara innan ett enormt skyfall dränkte arenan. Vattenpölarna var många och stora men en hel del vatten hade försvunnit när deltagarna började anlända vid 17-tiden. Då handlade det om att vara parkeringsvakt.

Startskottet smällde 19.00 och själv ansvarade jag för en rondellpassage. Det fungerade smidigt och i år var det inte en enda bilist som hade synpunkter på avspärrningar och liknande. Så har det inte alltid varit. 

3000 tjejer var anmälda och väl i mål väntade picknicken i gröngräset och stämningen var härlig. Detta ända tills mörka moln drog in från Vänern och efter en stund kom dagens andra skyfall. Snabbt, snabbt försvann de flesta från arenan och nedmontering av målfållor, toaletter och tält påblrjades. Några timmar senare var allt bortforslat ... ytterligare ett blött Vårrus var avklarat!

Viktigt ändamål …

Igår deltog vi i det digitala Alzheimerloppet! Det anordnas av Alzheimerfonden för att öka uppmärksamheten kring Alzheimers sjukdom och för att samla in pengar till forskningen. Man kan delta i loppet var man än befinner sig och man väljer att gå, springa, cykla, simma eller någon annan pulshöjande aktivitet. Man bidrar till insamling som tillfaller Alzheimerfonden. 

Svåger Jim har drabbats av sjukdomen och vi var ett antal släktingar som under gårdagen genomförde denna digitala aktivitet i Ursandsterrängen för att uppmärksamma honom och naturligtvis för att skänka pengar till forskningen. 

Vi vandrade i ett härligt väder och i en skog med grönsprakande löv- och bladverk. Lingonen visade också upp sig med sin blomning. Efter aktiviteten bjöds det på sopplunch tillfixad av Gurjeet ... en härlig dag och en skön känsla av att kunna bidra till forskningen så att framtida generationer förhoppningsvis slipper gå igenom samma öde som drabbat Jim.

Innehållsrikt …

I arla morgonstund bar det av till Borås tillsammans med svärdotter och barnbarn #2. Där väntade Unionsmatchen för junioren ... en tävling mellan de svenska västliga distrikten och de norska ostliga motsvarigheterna. För oss äldre stod en så kallad publiktävling till buds.

Det var underbart sommarväder vid Kransmossen dit arenan var förlagd. Kuperad, stigrik och detaljrik terräng bjöds det på. Lyckades göra ett nästan felfritt lopp och kunde inkassera nionde vinsten för i år.

Efter loppen drog vi hemåt fast barnbarnet stannade kvar då det idag står stafett på programmet. Medan Emelie rattade bilen mot Vänersborg kollade jag in World Cup i orientering samt VM-hockey i mobilen ... det blev också en liten tupplur skönt tillbakalutad.

Hann knappt ställa in bagen med tävlingskläderna innan det bar av igen. Nu handlade det om släktträff med start på Grästorps spökvandring. Vi gick genom mörka och slingrande korridorer och "uppvaktades" med mer eller mindre skräckinjagande upplevelser ... en kul grej och man imponerades så av alla kulisser och spökvarelser.

Kvällen avslutades med pizzaparty på äldsta barnfamiljens altan med söderläge. Solen värmde långt in på kvällen och bidrog till skön stämning, många skratt och härligt umgänge. Väl hemma igen tog det inte många minuter innan John Blund slog till!

Vandring och bad …

Under gårdagen utforskades skogarna runt Väktorsjöarna nordväst om Lilla Edet. OK Gipen frestade med en variant av fotoorientering. Kontroller, enbart stenblock, skulle uppsökas och väl på plats skulle man ange vilket foto som var det "rätta". En kul variant där det dels handlar om att komma till rätt sten trots att det inte fanns någon skärm eller markering av något slag dels att kolla in detaljer på respektive sten som överensstämmer med något foto. Vi tog god tid på oss och vandrade i maklig fart, kollade in all grönska och lyssnade till ett rikt fågelliv.

Det passade perfekt att äta medhavd lunch utanför klubbstugan Gipenäs som byggdes för över 70 år sedan. Imponeras alltid över denna byggnad ... oj vilket slit-och-släp det måste ha funnits innan allt kom på plats.

Sommarvädret var gudomligt och det fanns inte den minsta tvekan att hoppa i sjön Lille Väktor. Gunilla hävdade med bestämdhet att hon ville vara kvar länge i vattnet eftersom det var så himla skönt. Det var skönt!

Dock var det en sak som störde, dagens skogsbruk medför att mindre träd, pinnar, ris och annat bråte får ligga kvar efter avverkning ... inte vackert och fullständigt vidrigt när man som orienterare ska kliva över och krypa under.

Fjällöp …

Porsen växte hög och likaså blåbärsriset på Norra fjället öster om Ljungskile. Det var tunglöpt på banor med klurigt placerade kontroller. Ett 80-tal veteraner hade sökt sig till vildmarksterrängen med start och mål vid Ljungskile FK:s pittoreska klubbgård.

Efter loppet bar det av västerut, nerför branta backar och ut längs kustvägen. Där väntade ett härligt salt bad från klipporna vid Saxenhov ... och en skön tupplur under solskyddande bladverk.

Final i ungdomsserien …

Sedan flera decennier tillbaka arrangerar klubbarna i Göta Älvdalen en ungdomsserie under vårmånaderna. Syftet är att introducera och slussa in barn och ungdomar i tävlingsorientering. Upplägget vad gäller exempelvis startprocedur är detsamma som vid vanliga tävlingar. Fem-sex tävlingar brukar ingå och poäng tilldelas utifrån en skala där etappvinnaren får 100 poäng och därefter faller poängen beroende på vilken löptid man har. Resultat från de tre bästa etapperna räknas.

Årets avslutande och sista etapp genomfördes under gårdagskvällen i Trollhättan. När alla poäng var uträknade följde en högtidlig prisutdelning. Den egna klubben kunde gratta tre totalsegrare. Bröderna Ivar och Edvard vann H12 och H14-klasserna. Barnbarn #2 vann den äldsta pojkklassen före klubbkompisen Vilgot. Det var sista året Gabriel deltog då han nästa år tar steget upp i juniorklassen. I mängden av foton på kollaget återfinns han klädd i vitt.

Badväder …

Vi tillbringar en och annan timma vid Vänerstranden dessa solvarma dagar. Konstaterar att landets största insjö just nu är rejält vattenfylld i jämförelser med de senaste åren. Vattnet når högt upp på träd som förut växte på land. Vågorna slår över stensamlingar som tidigare varit torrlagda. Man undrar hur många extra liter vatten som nu finns i Vänern, säkert är det någon som räknat ut hur mycket det kan vara. Enligt uppgift beslutades det förra året om att Vänerns nivå ska höjas, detta för att skapa förutsättningar för bättre vattenkvalitet. 

Vi premiärbadade för en dryg vecka sedan och då var det 10 plusgrader i böljorna, idag 16-17 så där ... alltså stor förändring och klart behagligt!

Lång härlig dag …

Oj vilket sanslöst härligt väder på pingstdagen som vi huvudsakligen tillbringade i Lidköping. På programmet stod sprint-DM. På förmiddagen individuell tävling och på eftermiddagen stafett. Detta i terrängen/stadsdelen Stenhammar i de nordvästra delarna av staden. Banorna var lagda både i skogsterräng och villabebyggelse. En lite ovanlig kombination som man naturligtvis kan ha synpunkter på. I min värld är det karaktäristiska för sprinten en urban miljö med inslag av lättframkomliga parkområden.

Nåväl, lyckades ändå springa snabbast i H70-klassen och inkasserade ett DM-tecken samt årets åttonde seger. Klubbkompisen Jenny tog VSK:s andra seger.

Efter några timmars vila väntade sprintstafett med tvåmannalag där vardera löpare avverkar två sträckor. Gunilla och jag sprang den öppna klassen där det var stora åldersskillnader mellan löparna och lagen ... vi var klassens äldsta par. Vi krigade och kämpade på och kunde efter fyra sträckor passera målet som #12 av 19 lag ... klart godkänt!

Vi avslutade besöket i Lidköping med sen lunch på Skogshyddan, en anläggning som drivs och ägs av Lidköpings Missionsförsamling. Det var underbart härligt att sitta utomhus i den omgivande parken men ... vi var inte ensamma där denna härliga dag.

Tufft lopp …

Dagen idag har varit en slappardag. Dagens motion/rörelse handlade om en tremilatur på cykeln i maklig fart. Innan dess följde jag svärdotter Annis framfart i Göteborgsvarvet. Detta genom den utmärkta liverapporteringen med passertider var femte kilometer. Hon körde på i ett jämnt tempo och kom i mål på tiden 1.43.25. Det var inte personrekord men är så imponerad av hennes insats och jämnhet i den pressande värmen.

Yngste sonen, hennes man, samt barnbarn #3 och #4 jobbade som funktionärer och langade muggar med energigivande och törstsläckande vätska. De hade en lång arbetsdag och var i "tjänst" både när den första löparen passerade samt när den siste stapplade mot målet. Drivorna av muggar lär ha varit av kolossalformat.

Imorgon väntar årets första DM för oss. Det handlar om sprintdisciplinen och detta i Lidköping. På förmiddagen är det individuell tävling och på eftermiddagen tvåmannastafett.

Västkusten levererade …

En heldag på kusten tillsammans med svägerskan Lena och kompisarna Birgitta och Lasse. Först en härlig vandring på Ramsvikslandet för att kolla in det säregna och kuperade granitlandskapet samt blomsterprakten i form av trift, styvmorsviol och majnycklar.

Efter dryga tre timmars vandring drog vi till Hunnebostrand. Där väntade en torskmåltid av det delikata slaget innan stenskulpturerna visiterades.

Det blev en höjdardag inte minst beroende på det sanslöst fina vädret; blå himmel, het sol och 23-24 värmande grader .

Svartedalen utmanade …

Tuff är Svartedalsterrängen öster om Stenungsund. Det fick alla erfara som ställde upp på 3-stads-veteranernas onsdagslöp. Sol och varma grader runt 25 utmanade också en och annan. Själv har jag inget emot om de varma graderna är många, bara man har tankat fullt.

Efter eftersnacket vid Toröds gård fortsatte eftersnacket på matstället Solliden mitt i Stenungsund. Detta samtidigt som en trerätters lunchmeny intogs av kvintetten som hängde på.  

Trots närheten till västerhavet blev det inget bad, det klarade vi av under gårdagen då jag "firades" med dopp från klipporna vid Saxenhov strax utanför Ljungskile. Det härligt salta vattnet mätte 13-14 grader så där.

Första doppet …

Igår blev det badpremiär utomhus. Vi brukar komma igång tidigare men våren har varit bedrövlig och satt stopp för all längtan och lust. Men igår hände det ... vi cyklade till favoritbadviken vid Vänern i soliga och vindstilla förhållanden. Badtermometern visade tvåsiffrigt ... det var 10 grader! Kallt, kallt men nu är premiären avklarad.

Idag påbörjar jag mitt 75:e solvarv. Såg dagens ljus för första gången söndagen den 14:e maj 1950 och detta på Betaniasjukhuset i Dundee, Sydafrika. I mitt pass står det dock att jag är född i Uppsala. Här har den svenska byråkratin inte hängt med. Mina föräldrar arbetade för SKM (Svenska kyrkans mission) som hade sitt huvudkontor i Uppsala och därför angavs detta som födelseort. 

Dagen till ära kommer jag att skruda mig i ovanstående tischa ... men det blir ingen orientering denna dag, får vackert vänta till imorgon och sedvanligt onsdagslöp med 3-stads-veteranerna.

Härlig helg …

Finaldagen på Närkekvartetten bjöd på sanslöst härligt väder och fina förhållanden. Vid Ånnaboda nordväst om Örebro avverkades två tävlingar parallellt dels Stafettligan för elitlöparna dels en individuell medeldistans för övriga.

Det var perfekt att dels tävla själv men också att kunna följa stafettuppgörelserna. Det var naturligtvis en orsak till att så många sökt sig till Kilsbergen.

Det har inte alltid varit en självklarhet att ha en elittävling och publiktävling samtidigt. Minns hur det var 2011 när vi arrangerade SM-stafetten i Vänersborg. Vi ville pröva konceptet men tjänstemän/handläggare på Orienteringsförbundet var klart negativa och stred emot. Vi var trotsiga och genomförde ändå ... det blev mycket uppskattat! Numera är det ett "måste" att ha publiktävlingar parallellt med mästerskapstävlingar om det överhuvudtaget ska finnas någon publik och åskådare vid måupploppen.

Sammantaget blev det en härlig långhelg i Örebro tillsammans med de två äldsta barnbarnen och deras mor. Härliga kommentarer och småsnack, restaurangbesök med god mat och naturligtvis kul orientering med efterföljande analyser. Dessutom fungerar mamma Emelie alltid som bilchaufför hem när "gammfolket" behöver vila ... hon är en pärla!

Soligt värre …

Oj vilken härlig solskensdag vid Ånnaboda och tredje dagen av Närkekvartetten. Idag handlade det om långdistans i en terräng som var betydligt "snällare" än de två inledningsdagarna. Banorna hade betydligt färre kontroller och betoningen låg på vägvalssträckor. 

Det var begagligt skönt vid upploppet på den riktigt långa om inte överlånga sträckan mellan sista kontrollen och målet. Vi dröjde oss kvar länge och så gjorde också huvuddelen av de 1500 andra deltagarna.

Imorgon ska vi hit igen för en medeldistans i ett angränsande terrängområde. Detta samtidigt som Stafettligan för herr- och dameliten avgörs  ... uppgörelser som ska bli intressanta att följa.

Tufft och soligt …

Idag fick vi känna på Kilsbergens kupering och tunglöpta partier. Det var svettigt värre … men det var naturligtvis allra tuffast för elitlöparna som hade överlånga banor. Det var en och annan som knäade på väg under målskynket i en rejäl uppförsbacke.

Gårdagen var vädermässigt kyligt och grått men idag sken solen behagligt från en bitvis blå himmel. Det var extra skönt att sitta tillbakalutad efter loppet och kolla in konkurrenter och andra. 

Imorgon väntar ytterligare en långdistans men då är tävlingsområdet Ånnaboda. En plats som framförallt är känd för sin skidarena vintertid. 

I Kilsbergen …

Lång bilresa denna morgon till Getingedalen nordväst om Klockhammar två mil nordväst om Örebro. Grått, grått var det på himlen och termometern visade 10-11 grader ... och ingen sokskensdag väntade. Dimman låg över Kilsbergen när vi efter dryga tre timmar i bilen närmade oss arenan. Många tävlande var på plats och när allt var överstökat visade det sig att 2506 startade idag.

Själv fick jag till ett gott lopp på dagens medeldistans både löpmässigt som orienteringstekniskt. Det räckte till årets sjunde seger i en terräng som var betydligt finare och mera lättframkomlig än jag i förväg trodde.

En bit in på eftermiddagen kunde vi dra till hotellet i Örebro ... och väl där blev det en lång varm dusch ... och en tupplur. Efter en lång resa och ett tufft lopp förtjänar man lite återhämtning och vila!

Ikväll blir det gemensam middag med ett antal klubbkompisar och sedan väntar "Eurovision" på TV. Det får bli uppladdningen inför morgondagen då en långdistans väntar i samma terrängområde som idag.

Kuperat och tufft …

65 deltagare kom till start i den kuperade och fysiskt krävande terrängen öster om Lilla Edet, inte lika många som vanligtvis och kanske var det en och annan som hade extra stor respekt för mängden höjdkurvor. Dock var det kul banor med fina möjligheter till stiglöpning. Vårvädret var där med sina 15 plusgrader men vi saknade den goa värmande solen.

Efter loppet var vi ett gäng som förlängde eftersnacket på ”Bryggeriet” i Lilla Edets tidigare brandstation. Rejäl husmanskost stod på menyn som kunde sväljas ner med lokalt bryggat öl.

Nu väntar en långhelg. Tidigt imorgon drar vi med bilen fullastad till Örebro och fyra tävlingar i Kilsbergen. Många är anmälda och på den första tävlingen startar omkring 2500 löpare. Det var några år sedan vi senast deltog i Närkekvartetten så det ska bli kul och utmanande.

Upprustning …

Läste i den lokala avisan,TTELA, att Vänersborgs kommun ska renovera och rusta upp idrottshallar och omklädningsrum. Lyfte något på ögonbrynen då jag kände igen rubrikerna från ett knappt decennium sedan eller när det nu var. Gjorde man ingenting då, var det bara tomt prat? Uppenbarligen var det så, tomt prat alltså.

Med lite besserwisserattityd frågar man sig varför det emellanåt kommer larmrapporter om nedslitna lokaler, färg som flagnar i duschutrymmen och sunkighet som bitit sig fast i kommunala ldrottsanläggningar. Varför denna lå-gå-mentalitet? Saknas pengarna eller är det en vedertagen attityd och accepterad inställning. Kan naturligtvis förstå att det är mera glansfullt och betydligt roligare att projektera och satsa på nya anläggningar istället för att renovera, fixa till och underhålla.

Men det drabbar nyttjarna. Det är inte särskilt lustfyllt att vistas i och byta om i nedgångna och sjaskiga utrymmen. Risken är också stor att förstörelse och nedskräpning eskalerar när underhållet är satt på undantag.

Det kan inte heller vara särskilt önskvärt för en kommun som står värd för olika idrottsliga evenemang att gästerna möts av av risiga och ruffiga miljöer.

Därför ... är det bra att man i Vänersborg äntligen tar itu med detta och ett medskick är att man redan nu gör en plan och avsätter resurser för att levandehålla god standard och fräscha förhållanden.

Söndag i Olsfors …

Under söndagsförmiddagen deltog vi i en medeldistans i Olsfors. En tävling som samlade knappt 400 deltagare. Vägen till start gick brant uppför men i gengäld gick det brant utför till målet. Det bjöds på härlig terräng och banläggaren hade undvikit de bitvis mycket steniga och svårframkomliga sluttningarna. 

I väntan på start följde vi 10-Mila; Vänersborgs SK (3 löpare) hade ett kombinationslag tillsammans med Uddevalla OK (5 löpare) och Trollhättans SOK (2 löpare). Det blev till slut placering 140 bland de 317 deltagande lagen.

Viktor, Edvin, Axel, Daniel, Martin, Håkan, Gabriel, Tobias, Anders och Liam.

VSK hade ett eget lag i damklassen och kom i mål som #180 bland de 270 lagen.

Emelie, Maria, Andrea, Linn, Jenny och Lisa.

Tre debuter …

Oj vilket vårväder som mötte oss under gårdagen i skogarna mellan Ulricehamn och Gällstad. Det började kyligt i Vänersborg men ju längre ifrån vi kom desto varmare blev det.

Oj vilket fint arrangemang som mötte oss och de närmare 500 andra vid gården Hässlet. Gällstadbygdens SOK levererade en kanontävling ... inkluderat allt. Det var exempelvis länge sedan vi efter loppet kunde njuta av en så härlig utedusch. 

Efter loppet drog vi mot  Borås men hann också med ett stopp i Gällstads outletbutiker. På något sätt märktes och kändes det att shoppingcentrat sett och haft sina bästa dagar.

Borås bjöd på härligt kvällsväder och vi njöt i solnedgången på en parkbänk innan vi drog till hotellsängen för att följa 10-Mila via sociala medier ... tre barnbarn deltog!

Gabriel debuterade nu som 15-åring i "riktiga" 10-Mila. Han sprang den sjunde sträckan och plockade 16 placeringar ... förmodligen nöjd. Liam debuterade som slutsträckslöpare i sitt andra 10-Mila och avancerade 12 placeringar ... förhoppningsvis också nöjd!

Mamma Emelie debuterade som förstasträckslöpare i nattens mörker i damernas tävling.

Tre måsten …

Efter fredagens obligatoriska städning lockade vädret till utevistelse och en cykeltur. Vi drog till Hallebergs västra bergskant och ett besök på fornåkrarna. På en av dessa finns ett ensamt liggande stenblock. Man undrar hur det en gång i tiden har hamnat där?

På stenen finns bokstäver och symboler inhuggna som berättar att KFUM arrangerade ett scoutläger där för snart hundra år sedan. Det passade bra att sitta tillbakalutad mot stenen, njuta av solen med kaffekoppen lätt tillgänglig.

Ett besök vid Skäktefallet är också ett obligatorium och nu märktes att våren är kommen.

Framåt kvällen drog vi inomhus för ett spinningpass. Det har nästan också blivit obligatoriskt på fredagskvällar som uppvärmning till ”fredagsmyset” tillsammans med svägerskan.

Tidigt denna morgon drog vi österut till Gällstad för en medeldistansorientering … härligt!

Klassisk stafett …

Under helgen avgörs den klassiska stafetten 10-mila och i år blir det tuff och utmanande terräng strax utanför Nynäshamn. Inför årets tävling har ett antal förändringar gjorts vad gäller upplägg, banlängder etc.

Som vanligt när förändringar genomförs finns det påhejare, nejsägare och en större massa som egentligen inte bryr sig. 

Noterar att kritikerna kan delas upp i två kategorier; traditionalister som vill att det ska vara som det alltid har varit samt tuffingarna som inte vill se kortare banor ... tävlingen ska vara hård, tuff och rejält utslagsgivande.

Själv tillhör jag bu-eller-bä-gänget; det vill säga har egentligen ingen uppfattning, tar inte ställning och höjer inte det minsta på ögonbrynen. Dock är jag övertygad om att det blir sportsliga och rättvisa förhållanden oavsett om damerna har nattsträckor och herrtävlingen tar paus några timmar efter tre avverkade sträckor.

Vi kommer att följa tävlingen på distans med hjälp av sociala medier och allt vad det heter. De två äldsta barnbarnen springer i ett kombinationslag med Uddevalla OK. Den egna klubben har inte tillräckligt med herrlöpare så juniorgänget på fyra löpare kompletterar grannklubben. Dock ställer Vänersborgs SK upp med ett damlag, sex sträckor varav två i nattens mörker. Svärdotter Emelie ska enligt UK springa startsträckan.

När vi inte tar del av uppgörelserna i Södertörnsskogen är tanken att vi ska delta i två medeldistanstävlingar. På lördag är det Gällstad som gäller och på söndag Olsfors mellan Göteborg och Borås.

Wow vilken härlig dag …

Vi drog iväg tidigt, tidigt från Vänersborg den första maj. Målet var Ulricehamn och en dag med två tävlingar. Först en sprint följt av tre timmars vila och sedan en medeldistans.

Vädergudarna var på sällsynt bra humör och bjöd på blå himmel, sol, vindstilla och över 20 grader ... det var så otroligt skönt på arenan. Vilan mellan löpen avnjöts tillbakalutad med omväxlande småsnack och med airpods i öronen. 

Barnbarn #2 har gott "flyt" nu. Han vann både sprinten och medeln och segrade sammanlagt i poängtävlingen Västgötatoppen. Själv fixade jag till säsongens sjätte seger på sprinten. 

Medeldistansen avgjordes i ett terrängområde som jag sprang i för så där 50 år sedan. På den tiden var vi några som åkte och tränade i terrängområden och på banor från SM-tävlingar. 1963 avgjordes SM-stafetten för herrar i de branta bergen nordväst om Ulricehamn. Vi var där några år senare och sprang på en grön-vit-svart-blå kurvbildskarta i skala 1:25 000. I kartklippen ovan framgår tydligt att förutsättningarna har förändrats och utvecklats genom åren. Konstaterar att kontroll #13 då var nästan densamma som gårdagens sjätte kontroll.

Gårdagens arrangemang var av höjdarklass och Ulricehamns OK bjöd verkligen till. Naturligtvis bidrog det härliga vårvädret till upplevelsen och därför dröjde vi oss kvar länge efter målgång.