OL-tävlingen i Montenegro drevs av en eldsjäl, en brinnande entusiast. Zoran som bor i Serbien var den som drev på, fixade, ordnade, rättade till, styrde och ställde. Det gick inte smärtfritt. Alla i omgivningen uppskattade inte hans agerande. Många ville vara med om att dela på kakan men lika många var inte så angelägna om att baka densamma. Zoran fick sina törnar nästan bokstavligen. Men han redde ut stormen och levererade tillsammans med sina medarbetare ett riktigt bra arrangemang.
Eldsjälar typ Zoran är viktiga. De må ibland vara egensinninga, annorlunda och ibland lite besvärliga. Men de agerar. De prövar. De får saker att hända. De är envetna. De driver. De inspirerar. De upptäcker. De levererar. Tänk om föreningar, klubbar och organisationer inte hade sina "Zorans", sina eldsjälar.
Hängivna eldsjälar har inte bara vänner. Det är inte helt ovanligt att muttrare och förstå-sig-påare som oftast säger "usch" och "nej " och "fy" till det mesta försöker neutralisera och utmanövrera eldsjälarna. De lyckas emellanåt och när dammet väl har lagt sig brukar det hela ha sedimenterat till organisationer som tappat sin livsluft, som krackelerar och stagnerar.
Man ska vara rädd om sina eldsjälar!
