Det var bra flyt på resan från Sverige till Dubrovnik. Efter lunch vid en strandrestaurang blev det bad i Adriatiska havet. Skönt ... salt ... klart ... ett härligt bad!
Så började då den långa bussresan upp genom bergen. Det tar tid! Gränsen till Bosnien-Hercegovina passeras och alla passen blir noggrant kontrollerade ungefär som det var på järnridåns tid. En stilla tanke; tur att inga otåliga barnbarn är på detta orienteringsäventyr.
Bussen får punka och det blir ett förlängt uppehåll i Trebinje. Vi passade på att hedra en av stadens pubar med vår närvaro. Ölen smakar gott i den ljumma sommarkvällen när halsen känns som en öken.
Färden fortsätter på slingriga vägar och så plötsligt är det en ny gränspassage på gång. Nu ska vi in i Montenegro. Gränspolisen här är lika omsorgsfulla som vid den förra. Egentligen skulle den planerade middagen serveras nu i Zabljak men dit är milen många och dryga.
Och så blir det ett passpolisstopp igen. OH my god att dom orkar!
Nu är det bara att gilla läget OCH det här har man varit med om förut på resorna i det gamla Östeuropa på 60-70-80-talen.
Vadslagning; blir det middag före midnatt eller efter? Det blev före och det satt gott innan rummet äntrades. Mysigt och hög standard. Det här blir fint. Graderna är inte många mitt i natten men under dagen blir det 25-27.
God natt!
