När det kommer cirkus till stan måste man vara där. Har alltid fascinerats av denna underhållningsform. Med barnbarn som också är sugna så är det helt "legitimt" att finnas på träbänken runt manegen.
Kan minnas barndomens årliga cirkusupplevelser i Durban, Sydafrika. Det var maffiga tillställningar och långa sådana. Det mest dramatiska var alltid när stålburarna byggdes upp och det var dags för lejontämjaren. Han var den djärvaste bland alla djärva och inte minst när det ständigt återkommande inslaget var aktuellt; huvudet stacks in i lejongapet! Överhuvudtaget var det mycket djur med i showen. Stor skillnad i jämförelse med dagens cirkusföreställningar. Bara två bastanta hingstar fanns med i voltigenumret.
Annars var det sig likt. Sågspånet doftade och det blev riktig cirkusdoft när hästarna tömt en del av tarmen. Musiken dånade och den kvinnliga cirkusdirektören presenterade stolt sin ensemble. Ögongodis fanns på plats i form av vältränade och gracila ballerinor. Clownerna roade och i pausen avnjöts (?!?) spunnet socker, popcorn och regnbågsfärgad slush.
Tempot var högt och föreställningen inklusive paus var över efter knappa två timmar. Barnbarn trivdes och tyckte det var skitbra. Det egna betyget blir klart godkänt utan att för den skull nå hall-of-fame-nivå.
