"Mållöshet existerar inte. Saknar en förening eller en organisation en tydlig inriktning eller om målen är diffusa skapar medlemmarna egna mål. Man vill inte leva i ett tomrum eller vakuum. "Målen" som då formas kan bli motstridiga, skapa konflikter och ligger inte i linje med vad exempelvis föreningen säger sig stå för".
Ja, det var konklusionen efter halvannan timmas mobilsamtal denna morgon. Jag blev uppringd av C. som höll på med någon form av betygsuppsats kring svenskt föreningsliv. Hon hade kommit över några böcker jag skrev för något decennium sedan, eller var det två. I alla fall ville hon diskutera och samtala kring några av utgångspunkterna.
Hennes hypotes var att människor egentligen vill engagera sig ideellt, ställa upp och hjälpa till i olika sammanhang även om om statistik visar och larmrapporter kommer om minskat eller avtagande lust och viljekraft. Orsaken till detta är tvåfaldigt:
- otydlighet vad gäller det innehållsmässiga och idébärande, alltså vad man gör.
- brister i rutiner, arbetssätt, metoder och system, alltså hur man gör.
Hon konfrontrerade mig; hur är det i de föreningar du är medlem i? Ooooops, nu blev lite jobbigt.
Ja ... för några år sedan var det tydligt uttalat ... men idag är det mera tveksamt, vet egentligen inte vilken inriktning styrelse och kommittéer driver ... visst är jag klar över hur jag tycker det borde vara och väljer att göra detta ... andra värnar om sina intressen ...
Samtalet fortsatte en lång stund Det var intressant att bryta idéer och tankar. Det var tankeväckande och rannsakande. Det blir nog ytterligare samtal. Hon ville återkomma senare i höst.
