Etapp 3 ...

Trots över 50 års orienterande över hela jordklotet i många olika sorters terrängtyper är det fortfarande överraskningar som det bjuds på.

1968 ödelade en jordbävning bergsbyn Gibellina. 150 människor dog när de överraskades mitt i natten. Övriga 2000 klarade sig men hela byn raserades totalt.

Ett antal år senare skapades ett märkligt konstverk. På exakt samma ställe där huskropparna tidigare funnits byggdes 1,5 meter höga betonggrunder. Mellan dessa slingrar sig gator och gränder precis som innan jordbävningen.

Området mäter cirka 300x300 meter och syns tydligt på satellitfoton.

Byn klängde sig fast på en brant sluttning så det är riktigt kuperat och rejält brant på många ställen.

För några år sedan fixades en orienteringskarta över området och på denna sprangs idag en sprintorientering. Det var kartbyte för att få ut banlängder på omkring 2-3 kilometer.

Ganska så lätt orienteringsmässigt men tungt, tungt att springa. Kul, häftigt och annorlunda var det verkligen. Det finns ständigt saker att uppleva även på den karga ön Sicilien.

Etapp 2 ...

Dagen började med två timmar i buss till Bossa della Ficuzza. En skog i närheten av det lilla samhället Corleone som framförallt har förknippats med maffian.

När man åker buss genom det kuperade, skoglösa och öde landskapet förstår man tillfullo varför många sicilianare för drygt ett sekel sedan emigrerade till USA. Att någon vill bo i inlandet nuförtiden är också en gåta.

I Bossa della Ficuzza väntade svår sluttningsorientering av långdistanskaraktär. Bitvis var terrängen bushig och taggig vilket resulterade i rivsår och blodvite. Lösa kor, hjortar och även vildsvin gjorde oss sällskap i den karga skogen.

Ute på slottsbacken vid målet blev det pastalunch med törstsläckande birra i skön sol innan bussen drog iväg till Corleone. Där blev det liten stadsrundtur, fika och besök på maffiamuséet. 

Vid skymningen väntade så två timmars returresa till sydkusten. 

Etapp 1 ...

En förmiddag med slappning och avkoppling vid medelhavets strand. Juniorerna badade men det lockade inte att göra dem sällskap. Istället blev det en espresso.

Efter lunch resa till staden Sciacca och den gamla delen. Där väntade en sprintorientering av karaktären riktigt svår. Banlängderna brukar också vara betydligt längre i Italien än i Sverige. Vanligtvis handlar sprint om tider kring 13-15 minuter men här gäller det dubbla så det blir verkligen tufft!

Pampig prisutdelning där Emelie och Martin vann D21 och H21. Skumpa blev belöningen.

Sicilien ...

Så var det då dags för den fjärde flygturen för året över Alperna. Denna gång med destinationen Palermo på Sicilien och sedan busstransport till Selinunte  som blir hemvisten under en vecka. En vecka med bland annat fem OL-tävlingar och naturligtvis må bra, sightseeing och kanske ett sent höstbad i medelhavet.

I ressällskapet bror, barn och barnbarn vilket sammantaget blir elva personer - kul!

På plats lär vi också möta andra vänner och bekanta - också kul!

Det har blivit många och långa flygturer genom åren över hela världen. Den spänning och speciella känslan som upplevdes vid pionjärturerna är ett minne blott. Nu har det blivit så rutinartad och vardagligt. Men mycket har förändrats vad gäller exempelvis säkerhetsfrågor men också andra saker typ rökning ombord. Det var tillåtet förr och då gällde det att boka platser långt från rökzonen. Men fortfarande påpekar flygvärdinnorna att det är rökförbud. Undrar hur länge de kommer att höra det? Har trott att förbudet var globalt men tydligen inte.

Sicilien har besökts tidigare men det var ett tiotal år sedan. Orientering då också bland annat på vulkanen Etnas sluttning.

Nu ska vi hålla till på den västra delen av ön. Väderprognosen lovar hyggligt väder med grader runt 20 och det är bara att hoppas att det infrias. Både sprint och medeldistans står på programmet alltså både "gatlopp" och skogsterräng.

OL söderut ...

Orienteringssäsongen närmar sig slutet men utbudet finns för den som vill fortsätta tävla. Fler och fler arrangemang tillkommer i sydeuropa. Researrangörer planerar in evenemang exempelvis under skolornas novemberlov och även andra helger. Söderut är graderna fortfarande behagliga och höststormarna når inte riktigt dit.

Terrängtyperna man möter skiljer sig många gånger rejält från de skandinaviska. Det i sin tur ger nya naturupplevelser och naturligtvis orienteringstekniska utmaningar. Inte minst när sprintorienteringar avgörs i bergsbyar med ett gytter av oregelbundna huskroppar, gränder, smala passager, trappor och höga stenmurar.

Helt klart att kombinationen orientering-upplevelser-avkoppling-turistande är en säljande faktor. De flesta kan följa med och få upplevelser utan att behöva vara hårdsatsande tävlingsorienterare. 

En av höstens intressanta resmål är Sicilien. Två femdagarstävlingar har nyligen avverkats och dessa passade tidsmässigt ledigheter i Norge. Nästa vecka blir det ytterligare en femdagars tillrättalagt för svenskar.

500-jubileum ...

Påbörjade denna blogg i oktober för två år sedan. En ny blogg som egentligen var en ersättare, en förlängning, en fortsättning och en vidareutveckling av bloggen "I spåren" som startade 2010. Tanken var att inspelen och utspelen som skulle göras var både bredare och djupare.

Detta är det 500:e inlägget. Innehållet har varit brokigt och varierande. Det har naturligtvis blivit mycket orientering men också reflektioner utifrån pensionärstillvaron och allehanda upplevelser. 

Det är skönt att ha en blogg där man inte är styrd av ett organisatoriskt sammanhang, där policies och dekret påverkar och reglerar. Man behöver inte försvara och förklara allt. Och så är det naturligtvis så att det är inte är många som överhuvudtaget bryr sig om man nu händelsevis råkar läsa och ta del av ett inlägg eller två.

Men ... det blir fortsatta inlägg när andan faller på ... ambitionsmässigt dagligen ... om upplevelser ... om händelser ... om vad som är på gång ... om idrott i allmänhet ... om orientering i synnerhet ... och en massa annat ... och allt detta utifrån ett H67-perspektiv.

Tömt och städat ...

Nu räcker det. Sommarhuset, garage, friggebod och förråd är tömd på allt innehåll och städat. Det har blivit en hel del timmars jobb och mycket god hjälp av nära och kära. Och just nu känns det bara så skönt!

Många har frågat: kommer ni inte att sakna det? Svaret är just nu nej! Det har varit toppen sedan vi övertog stället från föräldrar för snart 20 år sedan. Vi kommer att minnas många sköna sommardagar, avslappningen och avkopplingen, kajakturerna och baden i Gravlången, kräftskivorna och släktträffarna.

Men vi kan också erinra oss allt jobb typ underhåll, gräsklippning, målning, trädgårdsarbete osv som efterhand mer och mer upplevdes som en belastning än som ett avkopplande nöje. 

Var sak har sin tid. Tiden och tillvaron som villaägare och sommarhusinnehavare är över! Märkligt, eftersom pensionärstillvaron egentligen skulle ge mer tid att utnyttja ett sommarhus. Men orienteringsengagemanget och många andra intressen konkurrerar och är mera lockande. 

Men om nu lusten att klippa gräsmattor och gräva i jorden dyker upp så finns det barn som tacksamt och med öppen famn tar emot den insatsen.

Imponerande ...

Karleric Fransson, Trollhättans SOK, är en riktig orienteringskämpe. Han började orientera för många, många år sedan och tävlade i början av karriären för Lilla Edet-klubben OK Gipen.

Nästa år fyller han 90 och är fortfarande aktiv och en flitig tävlingsdeltagare. Han har genom åren haft många strängar på sin lyra.

För 17 år sedan startade han Trestads veteranorienteringar. Ett onsdagsutbud med en vår- och höstsäsong. Han har varit pådrivande, fixat och samordnat. Ledstjärnan har varit "Orienteringsupplevelser, träning, motion och inte minst kamratlig och social samvaro i enkla former utan att det ska kosta skjortan."

Med ålderns rätt har han nu avsagt sig huvudansvaret och kan luta sig tillbaka nöjd med vad han åstadkommit och hållit levande. Men han kommer naturligtvis fortsätta att dyka upp på veteranorienteringarna i framtiden och då kunna fullt ut koncentrera sig på de egna loppen.

Snart klart ...

Så börjar vi kunna skönja slutet på städning och utplockning av sommarhuset. Många har hämtat möbler och annat som anses vara bra-att-ha. Stor hjälp av Gurjeet från Pakistan som hjälpt oss att städa och rensa upp. På torsdag ska allt vara klart för då träder ny ägare till.

Fortfarande dyker det upp prylar och saker som för längesedan varit förvarade och naturligtvis bortglömda. I gamla korthögen fanns ett foto från SM-kavlen den 1 oktober 1978 alltså för 39 år sedan. Var både banläggare och speaker. Kortet nedan är från speakertornet där förberedelser görs inför några intensiva timmar.

Då hade vi inte särskilt många tekniska hjälpmedel. Uträkning av tider skedde manuellt. Passertider vid kontroller ute i skogen kom från hemvärnets gamla kommunikationsmaterial. På stora anslagstavlor hade vi handskrivna lappar med aktuell ställning sträcka för sträcka. Oj, vilken skillnad i jämförelse med idag!

Nu lär det inte dyka upp så mycket mer bortglömt. Det mesta är sorterat, genomgånget och förpassat till miljöstationen för vidare bearbetning och kanske något ska återvinnas.

Höstmedeln ...

När tävlingssäsongen närmar sig slutet arrangeras som vanligt GMOK:s medeldistans. Denna gång vid Härlanda tjärn och den tunga terrängen med branta åsar. Många kontroller som det brukar vara på en medeldistans. Många deltagare, över 1000, som det brukar vara när det är i Göteborg. Stabilt väder som det brukar vara det vill säga ihållande regn.

Trots detta kul och utslagsgivande banor som krävde mycket fokus och koncentration. Men det var skönt att sätta sig i bilen efter loppet. Trots varma kläder och regnplagg smög höstkylan sig in mot kroppen. Det saknades dessutom dusch och därför blir man småruggig även efter snabbt klädombyte och torra kläder. För många var det säsongsfinal men tävlingsutbudet upphör först i mitten på november.

Motion ...

Så har en motion till SOFT:s förbundsmöte nästa år hittat sin slutgiltiga formulering och inskickats i vederbörlig ordning som det så vackert. Nu ska förslaget vridas, vändas, behandlas och malas i olika sammanhang och på olika nivåer.

Motion till Svenska Orienteringsförbundet   2017-10-20

Tidpunkt för byte av tävlingsklass

Bakgrund

Av hävd och tradition har kalenderår varit utgångspunkten för byte av tävlingsklass. Det innebär att klassbyte sker vid ett årsskifte. Den som exempelvis är född sent på året går upp en tävlingsklass trots att man inte har åldern inne. I extrema fall nästan ett år innan den nya klassens ålder uppnåtts.

Detta har konsekvenser för framförallt individer i de senare barnaåren och de yngre tonåren.

Tomas Peterson, professor i idrottsvetenskap, slår fast att de tidigt födda i en årskull gynnas på olika sätt inom ungdomsidrotten och forskningen är entydig. Vårbarn har och får fördelar då de många gånger är mognare, såväl kroppsligt som mentalt, än höstbarn.

Det är också påvisat att sent födda på året tenderar att lämna idrottsverksamheter i betydligt större utsträckning än tidigt födda.

Det är självfallet många faktorer som avgör om barn och ungdomar väljer att idrotta men när tidpunkten för klassbyte uppenbarligen har betydelse för ett djupare intresse och fortsatt engagemang finns ingen anledning att bibehålla praxisen med kalenderår.

Resonemanget kan vidgas och även innefatta alla oavsett ålder trots att skillnader vad gäller exempelvis kroppslig och fysisk utveckling avtar efter tonåren. Det finns inga tungt vägande skäl att ha kalenderår som utgångspunkt. Tvärtom kan det ge upphov till märkliga konsekvenser. Exempelvis kan en 39-åring född sent på året ta storslam på DM i 40-klassen trots att den faktiska åldern inte uppnåtts.

Justeringar och förändringar av regler kan skapa nya dilemman. Ett exempel är vilken tävlingsklass som ska gälla om man fyller år mitt i en flerdagarstävling. Ett annat hur man ska förhålla sig till internationell praxis. Frågeställningar som får bli föremål för nödvändiga ställningstaganden.

Med hänvisning till ovanstående föreslås att Förbundsmötet beslutar:

att klassbyte sker den dag man fyller år (födelsedatumet).

OL i OS ...

Hittade i sommarhusets garage en trasa bland en massa andra trasor som samlats i en plastsäck för framtida bruk. Under många år har den bara legat där men det blev inget framtida bruk. Den har i dagarna förpassats till grovsoporna på miljöstationen.

Trasan var en del av en mörkblå t-shirt med trycket "OL i OS" alltså orientering i OS. Det var en kampanj eller satsning som gjordes för i runda slängar 40 år sedan. Det var framförallt kretsarna i och kring orienteringslandslaget som bar tröjan. Drömmar fanns om att orientering skulle bli riktigt stort och etablerat om sporten fick OS-stämpel. I spåren på det skulle naturligtvis följa mera uppmärksamhet och mera pengar. 

Genom åren som följt har olika ansträngningar gjorts för att få in orientering på OS-programmet utan större resultat förutom allmänt hållna och artiga uttalanden. 

Som läget är just idag så är det knappast aktuellt eller rättare sagt en utopi. Är inte längre själv så övertygad om att det skulle innebära ett så stort lyft för sporten.

Kanske beror detta på min egen inställning till den olympiska rörelsen. Den är stor, den är världsomfattande och den är mäktig. Men jag tycker den är exkluderande. Man har i stort stängt dörren för nya idrotter om det nu inte finns stora ekonomiska intressen kopplade till idrotten i fråga. Då brukar det vara en annan ton i retoriken. 

Jag tror att just den exkluderande attityden kommer att slå tillbaka. Det kommer utvecklas nya världsomfattande evenemang som efterhand kommer att locka intressenter och kapital. 

Så om jag var rådgivare till den olympiska rörelsen skulle jag säga: öppna upp och släpp in fler idrotter, många fler! Visst kan det bli problem när det är olympiska spel men förläng spelen när det är dags vart fjärde år. Visst skulle man kunna ha OS under exempelvis tre månader där idrotterna avlöser varandra på förläggningar, arenor etc.

Tänk vilka tankar en bortglömd trasa kan framkalla!

Hua ...

Karin Henriksson är journalist och bosatt i Washington sedan många år tillbaka. Hon skriver och tycker till i många olika medier. Hon har också skrivit ett flertal böcker om USA. Hennes senaste bok "TRUMP - miljarderna, medierna och makten" publicerades för någon månad sedan. 

Har nu läst halva boken och hennes analyser och beskrivningar av USA:s president. Det handlar inte bara om vägen till ämbetet utan också om agerande och beteende efter tillträdet. Man förvånas, förfäras och förfasas. Egentligen helt otroligt att denne man har valts. 

Det är bland annat en bekrivning av hur han kom till makten typ retoriken vid valtal, hur sociala medier utnyttjats osv.

Man undrar hur mycket som kommer att spilla över på svenska partiledare som nu slipar på taktiken inför nästa års val. Man hoppas naturligtvis att journalister och andra nyhetsförmedlare under 2018 inte låter sig förföras utan satsar på att vara riktigt kritiska, extra ifrågasättande och noggrant granskande.

Historia ...

I tider när sommarhuset ska säljas och jobb med att städa ur hittar man både det ena och det andra. Ibland kan man bli sittande en god stund när en gammal karta ”råkar” dyka upp.

Detta är en av juniorsträckorna på SM-kavlen 1978 alltså för snart 40 år sedan. Jag delade banläggaransvaret med Kjell Pettersson. Intressant att så här fyra decennier senare reflektera över förändringar vad gäller banläggningsteknik osv. Konstaterar att det har inte hänt så mycket. Grundprinciperna är desamma och gafflingar fanns redan då.

Minns att området var riktig härligt med god framkomlighet och storskog. Kartan signerad Sven-Ola Darell var då av absolut högsta klass. Tävlingsdagen den 1 oktober 1978 var bara så härlig med blå himmel och strålande sol hela dagen.

Avslut ...

Kulturhelgen fortsatte även under söndagen. Inledningsvis "högkultur" i form av Fräknefejden, Ljungskile FK:s årliga orienteringstävling. Denna gång i skönt höstväder utan regn, blåst och kyla.

På kvällen blev det teater: Broadwaysuccén Dimensioner. Ett stycke av det mera svårsmälta slaget, faktiskt! Kultur är inte alltid begripligt och underhållande.

Så blev det måndagsmorgon och färd till Lilla Edet och mäklaren. Nu är det bye, bye till sommarhuset och undan går det. Faller de avslutande formaliteterna på plats så ska allt vara avklarat kommande månadsskifte. Alltså blir det den närmaste tiden en hel del städjobb, vagnslass till tippen, uppsägning av elavtal etc.

Lugn lördag ...

En dag i lugnets tecken, ingen orientering på programmet, känns lite ovant. Istället blev det en påfyllning av kulturkontot. Besök på konstutställningar både i Trollhättan och Vänersborg. Kollade bland annat in Gurjets verk präglat av hans hemland.

Det blev en fortsättning på ”kulturspåret” under sen eftermiddag och kväll fast då med hörlurarna i öronen. Britt-Marie Mattssons bok Projektet är aktuell just nu sedan väntar Blodsleken av Roberto Saviano. 

Kollade naturligtvis in de äldsta barnbarnens tävlingar denna helg. Ungdomstävlingen Daladubbeln står på programmet.

Jakttider ...

Nu är det jakttider. Det hörs och syns i media och andra sammanhang. Sport- och friluftsbutikerna har massor av jaktprylar. Utbudet är stort av vad som tydligen är måste-ha-grejer.

Har själv aldrig lockats eller förstått känslan/längtan efter att jaga ... sitta på pass ... skjuta ett och annat djur. Kan förstå att vistelsen i skog och mark tillsammans med gelikar lockar men ändå. Förmodligen är det många som också säger så om orientering. Böjelser och fascination varierar verkligen!

Genom åren har det alltid funnits spänningar mellan jägare och orienterare även om det tycks ha mattats av de senaste åren. Man kommer överens på ett eller annat sätt. Men fortfarande finns det platser i vårt avlånga land där konflikterna lever. 

Blir ibland förvånad över detta när man sitter i bilen och passerar mil efter mil genom skogar och ödsliga landskap. Det finns ju hur mycket jaktmarker som helst och ett orienteringsarrangemang idag kräver bara några kvadratkilometer om ens det under några timmar.

Har också i närskogen noterat klövdjurens beteende. De sticker undan när man närmar sig men är snart tillbaka igen. Så jag tror inte på utsagan att de jagas iväg och sedan aldrig återvänder.

Jakt är i alla fall kul - jakt på kontrollskärmar!

Förmiddags-OL ...

115 löpare mötte upp på årets nästsista veteranorientering i Tvåstadsområdet. Då saknades ändå flera trogna deltagare från arrangörsklubben Trollhättans SOK. Vädret var bara så där höstskönt med sol och krispig luft. Banorna utgick från Skidstugan och för de allra flesta var det definitivt inte första gången man sprang i området. Men det hade ingen större betydelse, man har inte så stor nytta av tidigare lopp. Det enda man vet är att det finns många, många på kartan omarkerade stigar. Det är lämningar från djur och tidigare arrangemang i området.

Flertalet deltagare springer/joggar/går bara på onsdagarna och deltar inte i det vanliga tävlingsutbudet på helgerna. Så är det inte bara i Tvåstadsområdet utan också på många andra platser runt om i landet. Skälen är naturligtvis närheten till arrangemangen, inga långa väntetider innan start och att man slipper föranmäla sig. Det tilltalar många och jag gissar att det i framtiden kommer bli än mer på det sättet även bland yngre årgångar.

Nästa vecka avslutas höstsäsongen i Alingsås men entusiasterna söker då upp andra veteranorienteringar i Göteborg och Västergötland. Där har man valt att förlänga säsongen november ut. Kanske smart med tanke på att vintern de senaste åren har kommit senare och senare.

Hopp eller hopplöst ...

För några veckor sedan var vi på en "reunion" i mellansverige. Vi mötte en flyktingfamilj som vi värnade lite extra om för några år sedan, redan samma dag de kom till Sverige efter en traumatisk flykt. På olika sätt har vi stöttat och fixat och det kändes så bra när de fick uppehållstillstånd, en lägenhet och kunde flytta från Restad Gård. Det kändes som om de skulle kunna etablera sig på ett bra sätt. De var framåt, optimistiska och förhoppningsfulla.

Dryga två år har förflutit sedan dess. Hur blev det och hur gick det? Återseendet var verkligen hjärtligt. Det var kul att träffa familjen som nu utökats med ytterligare en medlem. 

Men efter någon timmas artighetssnack kom verkligheten upp till ytan. Det var inte idylliskt. Det fanns ingen optimism. Tillvaron hade inte blivit som de hoppades. Starka spänningar och konflikter mellan man och hustru. Misshandel, slag och polisingripanden. Stora släkten eller rättare släkterna var inblandade som i sin tur spädde på spänningen.

Vad hade hänt och vems var skulden? Det är inte lätt att komma till ett nytt land med sin kultur och sina sedvänjor. Kvinnan hade noterat svenska kvinnors stora frihet och självbestämmanderätt. Mannen hade inte längre någon identitet. Inget jobb, ingen funktion och en självkänsla körd i bott. 

Alienation, identitetskris, utanförskap och frustration sammanfattar deras tillvaro och känslor.

Så skildes vi efter några timmar lätt chockade, förfärade och uppgivna på något sätt. De var glada, äntligen hade de fått träffa svenskar som hade tid för prat och samvaro. De dagliga mötena var annars bara med gelikar, människor från det egna landet och huvudsakligen då storfamiljen. Inga impulser, inga perspektiv eller nya inflöden. 

Men vad göra annat än konstatera att integration är svårt, mycket svårt, utomordentligt svårt. Jo, naturligtvis finns det saker att göra. Det första steget blir att vädja, övertala och övertyga om att slag, örfilar och sparkar inte är en lösning eller framkomlig väg. Nästa steg att skapa en insikt om att om det ska bli ett starkt "vi" måste det finnas både ett starkt "jag" och ett starkt "du". Ett konstaterande som kommer från den store tänkaren och filosofen Martin Buber.

Ännu har dock känslan av hopplöshet inte släppt sitt tag ...

Som vanligt ...

Igår var det partiledardebatt i statstelevisionen. Gillar att kolla in dessa tillställningar. Inte så mycket för sakfrågorna, de är desamma som vanligt och inte heller bollandet med siffror typ miljoner hit och dit. Nej, det intressanta är själva spelet och debattretoriken. Vilka klassiska knep ska respektive partiledare ta till denna gång? Blir det mycket patos (känsla), etos (etik/moral) eller logos (förnuft)?

Naturligtvis har de medverkande drillats och tränats innan debatten. Horder av konsulter har lagt tillrätta, filat på argument och mejslat ut slagkraftiga repliker. Det mesta som framförs är inte spontant utan inövat och tillrättalagt. Därför extra kul när någon får "frispel", tappar tråden, släpper manuset och blir sig själv. Det blev ovanligt många "frispel" under gårdagskvällen!

Man väntar alltid på exempel från den så kallade verkligheten typ: Elsa, som bor i X-kommunen fick vänta över 100 dagar innan hjälpen kom, så ska en gammal kvinna som slitit och strävat hela sitt liv inte behöva vänta! Naturligtvis så levererades ett antal sådana exempel. Tyvärr tror jag inte att det går hem i så stor utsträckning. Folk i allmänhet har genomskådat det känslomässiga debattknepet.

Men en som levererar mycket patos är Jonas Sjöstedt. Ingen kan spela så indignerad, så förfärad och så förnärmad som han. Undrar vem hans retorikkonsult är?

Efter två timmar är det hela över och nästan varje gång konstaterar man "inget nytt".

Hemmaplan ...

Det har blivit många 25-manna genom åren. Men var sak har sin tid. Det är yngre årgångars arena. Tävlingen är alltid kul att följa på plats men det går också bra via liveresultat och ljud på webben. 

25-manna är fascinerande. Det lockar närmare 400 lag och oftast blir det rejält utdraget med mycket väntan, gå och stå. Men magin finns där och bredden i klubben manifesteras. Tävlingen är för många klubbar också en form av säsongsavslutning även om tävlingsprogrammet fortfarande är innehållsrikt ytterligare halvannan månad.

Tätlagen löper stabilt år efter år. Det är bara små variationer bland lagen som brukar vara i topp. Så det är lite av karaktären "som vanligt".

Det äldsta barnbarnet sprang 25-manna för andra gången och i år var det sträcka 23. Ett gott lopp. Han plockade några placeringar och det är väl godkänt på en bana som hade högre svårighetsgrad än den han är van vid.

Eftermiddagen gick i innebandyns tecken. Äldste sonen är med och coachar Vänersborgs herrlag. Följde matchen från läktarplats tillsammans med drygt 150 andra. Det blev seger till glädje för många efter två inledande förluster i serien.

Ljus- och spökfestival ...

Fredagskvällen blev inledningen för en helg tillsammans med barnbarn # 2 och 3. På programmet en tripp till Grästorp och ljusfestivalen. Det var första besöket trots att evenemanget firade 10 år.

Det var klart sevärt med spännande inslag i den vackra höstkvällen. Många, många hade sökt sig dit. Spökstigen var en höjdare med groteska installationer. 

Imponerande av det lilla samhället genom att näringsliv och föreningar gemensamt jobbat fram en attraktiv aktivitet.

Skiften ...

Gymmets seniorer är bekymrade, om inte uppbragta. Snart sker en flytt till nya och större lokaler men det blir ingen bastu! O ve och fasa! Själv förhåller jag mig neutral. Visst blir det bastubad då och då men någon hängiven entusiast är jag definitivt inte. Har också noterat och konstaterat att det huvudsakligen är "gammfolk" som värnar om de höga graderna och den fuktiga luften. Yngre generationer är inte så noga eller rättare sagt bryr sig inte. 

Man kan fundera på hur framtidens klubbstugor kommer att formas. Ska man överhuvudtaget ha ett bastuutrymme? Kanske blir det istället bubbelpool eller rum med vibrerande massagefåtöljer.

Apropå gym. De poppar upp som svampar ur jorden. Detta många gånger i lokaler som tidigare var exklusiva butiker eller bankpalats. Gymmen tenderar också till att ha relaxutrymmen och fikabord.  Man kör sitt spinningpass eller sin styrketräning, avslutar med dusch och återställer vätskebalansen med någon specialdryck tillsammans med andra. För allt detta betalar man en månadsavgift utan några som helst förpliktelser. 

Utan tvekan är det så att gymmen börjar ersätter gårdagens klubblokaler.

Motionstid ...

Nästa år har SOFT sin förbundsstämma. Varannat år fattas beslut om inriktning och verksamhet. Man kan då också komma med förslag till förändringar vad gäller exempelvis regelsystem och aktiviteter. Senast den 1 november ska motioner vara inskickade.

Idag har förmiddagen ägnats åt att formulera en motion med syfte att föreslå en ny tidpunkt för klassbyte:

Av hävd och tradition har kalenderår varit utgångspunkten när man byter tävlingsklass. Det innebär att klassbyte sker vid ett årsskifte. Den som exempelvis är född sent på året går upp en tävlingsklass trots att man inte har åldern inne. I extrema fall nästan ett år innan den nya klassens ålder uppnåtts.

Detta har konsekvenser för framförallt individer i de senare barnaåren och de yngre tonåren.

Tomas Peterson, professor i idrottsvetenskap, slår fast att de tidigt födda i en årskull gynnas på olika sätt inom ungdomsidrotten och forskningen är entydig. Vårbarn har och får fördelar då de många gånger är mognare, såväl kroppsligt som mentalt, än höstbarn.

Det är också påvisat att sent födda på året tenderar att lämna idrottsverksamheter i betydligt större utsträckning än tidigt födda.

Det är självfallet många faktorer som avgör om barn och ungdomar väljer att idrotta men när tidpunkten för klassbyte uppenbarligen har betydelse för ett djupare intresse och fortsatt engagemang finns ingen anledning att bibehålla praxisen med kalenderår.

Resonemanget kan vidgas och även innefatta alla, oavsett ålder, trots att skillnader vad gäller exempelvis kroppslig och fysisk utveckling avtar efter tonåren. Det finns inga tungt vägande skäl att ha kalenderår som utgångspunkt. Tvärtom kan det ge upphov till märkliga konsekvenser. Exempelvis kan en 39-åring född sent på året ta storslam på DM i 40-klassen trots att den faktiska åldern inte uppnåtts.

Det ska bli riktigt spännande att se hur motionen behandlas. Orienteringsrörelsen utmärker sig inte genom snabba kursändringar eller nyval. 

Nostalgi ...

Under städningsarbete hittar man både det ena och andra och bland annat en massa tidningsklipp från den 2:a oktober 1978 alltså för precis 39 år sedan. Det var referat från SM-stafetten som avgjordes dagen innan. Hade då många funktionärsuppdrag dels som banläggare men också som speaker. Oktoberdagen var då bara så fin. Solen sken och luften var krispig. En perfekt orienteringsdag. Det blev ett lyckat arrangemang med många plus från deltagarna. 

Hittade också ett specialdesignat vykort med specialstämpel för att uppmärksamma SM-tävlingarna i Göta Älvdalen.

Tävlingsdagen var också mitt första möte med Jörgen Mårtensson. Han slog igenom som 17-åring och sprang direkt in i seniorlandslaget. Men denna dag hade jag den trista uppgiften att diska honom efter slutsträckan för Malmby IF. Alla stämplar fanns inte på startkortet eller så syntes de i alla fall inte. Han var naturligtvis då inte glad men sedan dess har vi haft nära kontakt. Under alla år som förbundskapten fanns han med i alla lag jag nominerade. Framgångarna blev många och den absoluta höjdpunkten var VM-guldet i Marianske Lazne i dåvarande Tjeckoslovakien.

Så har åren rullat på och vi har regelbunden kontakt och många är resorna vi gjort tillsammans, senast till Montenegro för halvannan månad sedan.

Funktionärsdag ...

Det blev en intensiv lördag. Väckarn ringde tidigt. Påklädning och sedan mtb:n till Skidstugan där portionen av kontrollställningar, skärmar och SI-enheter hämtades. Sedan bar det till skogs. Ursättning av dussinet kontroller för Vänersborgsmedeln. Skogen var skön denna morgon. Solsken och behagliga grader. Härligt att vara bland granar och tallar när de vaknar upp.

Så var det dags för nästa beting, nu som speaker. Förr var det en hel del pratande i mikrofon men det var en tid sedan sist. Tackar numera nej till förfrågningar. Dels vill jag helst tävla själv och så tycker jag som vanligt att gamlingar ska träda åt sidan, i tid! Men nu blev det en vakans och tävlingsledare Anette kom en vädjan. Det blev några timmar med en lagom pretentiös ambition att följa olika klasser, några intervjuer och som avslutning att fixa till en snabb men ändå värdig prisutdelning.

Det blev ett bra arrangemang som uppskattades av de över 500 deltagarna. Bra karta, fin terräng och utmanande banor. Allt inramat av en alldeles särskilt vacker och behaglig höstdag med arenan alldeles vid Vänerns strand.

Så blev det eftermiddag. Ut i skogen igen för inplockning av kontroller. Inte lika roligt som utsättning. Tillbaka till Skidstugan för iordningställande och rengöring av skärmar och enheter. 

Snabbt hem för en liten powernap innan son #2 med barn anlände för middag och övernattning - kul! Gemensam koll på TV och Duellen innan sängdags och uppladdning för ytterligare en tidig morgon - Vargsöndan väntade med en medeldistans inte långt från sommarhuset.