Hittade i sommarhusets garage en trasa bland en massa andra trasor som samlats i en plastsäck för framtida bruk. Under många år har den bara legat där men det blev inget framtida bruk. Den har i dagarna förpassats till grovsoporna på miljöstationen.
Trasan var en del av en mörkblå t-shirt med trycket "OL i OS" alltså orientering i OS. Det var en kampanj eller satsning som gjordes för i runda slängar 40 år sedan. Det var framförallt kretsarna i och kring orienteringslandslaget som bar tröjan. Drömmar fanns om att orientering skulle bli riktigt stort och etablerat om sporten fick OS-stämpel. I spåren på det skulle naturligtvis följa mera uppmärksamhet och mera pengar.
Genom åren som följt har olika ansträngningar gjorts för att få in orientering på OS-programmet utan större resultat förutom allmänt hållna och artiga uttalanden.
Som läget är just idag så är det knappast aktuellt eller rättare sagt en utopi. Är inte längre själv så övertygad om att det skulle innebära ett så stort lyft för sporten.
Kanske beror detta på min egen inställning till den olympiska rörelsen. Den är stor, den är världsomfattande och den är mäktig. Men jag tycker den är exkluderande. Man har i stort stängt dörren för nya idrotter om det nu inte finns stora ekonomiska intressen kopplade till idrotten i fråga. Då brukar det vara en annan ton i retoriken.
Jag tror att just den exkluderande attityden kommer att slå tillbaka. Det kommer utvecklas nya världsomfattande evenemang som efterhand kommer att locka intressenter och kapital.
Så om jag var rådgivare till den olympiska rörelsen skulle jag säga: öppna upp och släpp in fler idrotter, många fler! Visst kan det bli problem när det är olympiska spel men förläng spelen när det är dags vart fjärde år. Visst skulle man kunna ha OS under exempelvis tre månader där idrotterna avlöser varandra på förläggningar, arenor etc.
Tänk vilka tankar en bortglömd trasa kan framkalla!
