Igår var det partiledardebatt i statstelevisionen. Gillar att kolla in dessa tillställningar. Inte så mycket för sakfrågorna, de är desamma som vanligt och inte heller bollandet med siffror typ miljoner hit och dit. Nej, det intressanta är själva spelet och debattretoriken. Vilka klassiska knep ska respektive partiledare ta till denna gång? Blir det mycket patos (känsla), etos (etik/moral) eller logos (förnuft)?
Naturligtvis har de medverkande drillats och tränats innan debatten. Horder av konsulter har lagt tillrätta, filat på argument och mejslat ut slagkraftiga repliker. Det mesta som framförs är inte spontant utan inövat och tillrättalagt. Därför extra kul när någon får "frispel", tappar tråden, släpper manuset och blir sig själv. Det blev ovanligt många "frispel" under gårdagskvällen!
Man väntar alltid på exempel från den så kallade verkligheten typ: Elsa, som bor i X-kommunen fick vänta över 100 dagar innan hjälpen kom, så ska en gammal kvinna som slitit och strävat hela sitt liv inte behöva vänta! Naturligtvis så levererades ett antal sådana exempel. Tyvärr tror jag inte att det går hem i så stor utsträckning. Folk i allmänhet har genomskådat det känslomässiga debattknepet.
Men en som levererar mycket patos är Jonas Sjöstedt. Ingen kan spela så indignerad, så förfärad och så förnärmad som han. Undrar vem hans retorikkonsult är?
Efter två timmar är det hela över och nästan varje gång konstaterar man "inget nytt".
